torsdag 31 maj 2012

Dum, dummare, Lena...

Till vardags har jag ett riktigt teflonminne. Tycker jag är riktigt duktig på att gömma saker för mig själv! TV-dosor, nycklar, plånbok, hittar saker i kylskåpet som absolut inte ska vara där, you name it... Är oxå komplett slav under min kalender. Om jag inte skriver upp vad jag ska göra så har jag inte en chans å komma ihåg det. Specialistegenskapen är nog ändå att hitta såna där "bra å ha" ställen. Ni vet såna där som man tänker att "om jag lägger det där, då kommer jag definitivt att komma ihåg det"... Nu har jag tydligen börjat praktisera ovanstående, ej så smickrande egenskaper, även i min egen träning med grabbarna... Konstigt, för normalt sett har jag stenkoll på träningen!

De senaste passen har Shegers apportdirigering verkligen inte fungerat. Vänster är klockren, men höger dösvår, varje gång. Bågar först fint för att sen kasta sig in mot mitten, fort går det oxå! Samma hände på träningen idag gång efter gång och nu började jag verkligen att tvivla... Varje gång som jag fick stanna honom vid mittenapporten såg han riktigt oförstående och helt desorienterad ut. Började fundera på om jag kanske skulle åka till veterinären för å ta ett blodprov för å se att han var ok... Men Lillemor menade på att det skulle väl va konstigt om han bara var sjuk i apporteringsdirigeringen, så jag fick lugna mig lite  >-<  Fick tillslut liksom bara ge upp och vi började med Lillemor & Shikka istället.

De jobbade på fint och när det sedan var dax för deras apportdirigering och Lillemor plötsligt har olika kommandon på olika skick hinner jag tänka, men människa - vad håller du på med..?
Sen slår det mig med full kraft. - JAG HAR SJÄLV ÄNDRAT KOMMANDO!!!
För att "safa" inför VM plockade jag bort riktnigskommandot för att inte åka på når dk. Förut har jag alltid sagt hö eller vä, men de absolut sista passen innan mästerskapet sa jag bara apport!

Ibland önskar jag verkligen att man kunde spola tillbaka bandet. När jag sedan tog ut honom igen å använde mina vanliga kommandon funkade det fint igen. Nu hoppas jag verkligen att det är det som är lösningen och jag kan knappt inte bärga mig, vill prova igen nu - men inser att jag behöver vänta tills imorgon...

Tack Sheger för att du är så förlåtande å tack till dig bästa Lillemor för att du är lika "snurrig" som mig!

Stackars hund som för dagen har en mer förvirrad morsa än vanligt!

2 kommentarer:

  1. Vet du, en av anledningarna till att vi valt att jobba med hundar istället för med människor, är att hundarna är så förstående och överseende. Låter oss prova liksom, och väntar till vi fattar. Och tycker om oss lika mycket iaf, för de förstår att vi egentligen gör vårt allra bästa.
    Äkta kärlek, du vet!

    SvaraRadera
  2. Har precis samma dilemma med Bacardi, bara det att jag inte bytt kommando och det varierar från gång till gång, vilket håll som börjar bra, men sedan blir mitten ;)

    SvaraRadera