Grejsimojsing!

Har använt mååånga timmar senaste tiden att studera blodslinjer och stamtavlor. Det har blivit ett riktigt detektivarbete. Gahhh, säger jag, det går trill runt i min skalle... Har gått tillbaka ganska många led och mina tankar är just nu att man lär så länge man lever! Börjar få en bild av vad jag tittat på, men nu har jag fått nog, vill inte se en enda stamtavla till innan nyår!

Annars har vi till Sheger's stora förtret en planerad träningspaus! Vi har inte kört ett enda lydnadsmoment sedan vi tävlade på Nordiska i mitten av november. Inte har vi vallat heller...

Vi traskar promenader, går i skog och mark och har så sakteliga börjat bygga inför nästa säsong. Vi lattjar lite med koncentrationsövningar och kroppskontroll. Kul och nyttigt - tänka är bra!
Den svåraste övningen för honom just nu är frambenskontroll när han står still. Höger framben ska han lyfta upp framåt, vill han ska ta i riktigt ordentligt, gärna för kung & fosterland. Det vänstra ska han bara lyfta och hålla upp, lite lätt bakåt. En övning som han tycker är skitsvår och tar på hjärnkontoret.

Min tanke är att så småningom lyfta med den grejen in i fotgåendet. Ska bli spännande å se om jag lyckas, för den är lite knivig...
Vidare så kör vi nu allt fotgående på högersidan, inte helt lätt med stegförflyttningar å sånt... Men han är avslappnad, koncentrerad och väldans följsam. I den bästa av världar tar vi med oss det över på vänstersidan när det är dags för lydnadsträning igen..! ;o)

Har tänkt att vi ska starta upp vår träning igen i januari, då Sheger å jag har blivit inbjudna till ytterligare ett landslagsläger. Det är vårt femte läger, - TACK fantastiska hund!

Bosse trixar på han också. Han har bland annat till sin stora glädje återigen börjat få vinka. Nåt jag lärde honom som liten och som han sen höll stenhårt fast på att vinka är bra! Var tvungen att släcka ner det då han blev alldeles hopplös å vinkade i tid och otid. 

Det går undan när man äntligen får vinka igen!

Om halterna i fotgåendet dröjde lite, ja då satt han å vinkade, alltid... Samma i fjärren, det gick inte å träna för han vinkade, vinkade å vinkade, skitnöjd med sig själv! :o)
Han gick å satte sig framför folk å vinkade - och ni som känner Bosse vet att han är en envis grabb! Han har också, när det passar, ett utomordentligt tålamod. Så han satt å vinkade på tills han fick nån typ av reaktion, det var belöning nog för å fortsätta... Förvånansvärt nog så har han inte gjort det en enda gång nu, än...
Han tränas nu bara i pytte korta pass. Törs inte utmana nån uthållighet på honom alls just nu. Vill inte riskera att göra nåt som kan utlösa ett nytt EP-anfall. Jag har lagt på lite mer gå-träning som han iaf. nu svarat bra på och är ju fortfarande anfallsfri. (peppar peppar)

Tyvärr märks det att han blir tröttare av aktivitet än förut, han kan sova ett par timmar efter en redig promenad. Han har generellt ett ökat sömnbehov mot hur det var innan första anfallet. När det händer saker är han pigg och alert och precis lika stollig som förut!

Fridens!

Lista på rapporterade EP-hundar

Nu är det mer än tre månader sedan Bosses sista epilepsianfall. Känns skönt att det gått så lång tid, även om jag mer eller mindre bara går å väntar på nytt anfall... Det blir liksom att jag går å analyserar honom för å försöka se om nåt i hans beteende ändras. Förmodligen helt vansinnigt av mig, då jag inte märkt nåt annorlunda vid de andra anfallen, men det är som det är...

Har suttit många dagar och studerat listan på hundar som är rapporterade med epilepsi som finns på Svenska Vallhundklubbens hemsida. Vill påminna om att man i dagsläget inte vet hur EP nedärvs! Jag börjar bilda mig en uppfattning av vad jag iaf. vill undvika för linjer i eventuell ny hund. Tyvärr eller lyckligtvis (det är bara att välja det som är lämpligast) finns antydningar till en röd tråd
(enligt mig) där vissa linjer är mer representerade än andra. (den tråden stämmer också bra överens med den infon om andra, ej än inrapporterade hundar, som jag senaste tiden fått vetskap om...) För de som är intresserade eller kanske inte visste att det finns en sån lista på Svenska Vallhundsklubbens hemsida - kommer här en bild!

Hoppas verkligen att fler rapporterar in sina hundar med EP och/eller andra defekter, även de som inte längre är i livet, så att alla som håller på med avel kan få nödvändig information.
Det är mig veterligen ägare eller uppfödaren som kan rapportera. Så om ni har eller har haft bordercollie med EP, snälla rapportera in till vårt avelsråd! Det går fort och är enkelt dessutom superenkelt att använda rapporteringsformuläret på Svenska Vallhundklubbens hemsida!

Tycker det visar på ansvarsfullt beteende av ägarna, gentemot rasen, att rapportera in sjukdomar.
Till uppfödare som rapporterar är det första ordet som dyker upp i skallen - RESPEKT! Det är inte enkelt att erkänna när det blivit fel, men ni som vågat "blotta" kommer med största sannolikhet betraktas med respekt när det så småningom ändå troligtvis kommer komma fram info om sjuka/döda hundar... Skit brukar inte ligga kvar i hörnen hur länge som helst, det tenderar att flytta på sig när det blivit för mycket!

EP - från rädd till livrädd...

Tack till alla er som hört av sig angående mitt senaste blogginlägg om Bosse och hans epilepsi! 

EP berör tydligen betydligt fler som har bordercollie än vad jag fattat. Det är så många av er som hört av sig som jag inte ens känner, tack för att ni tagit er tid att delge era erfarenheter även om det nästan börjar kännas som att det vore enklare att inte veta... 

Jag är inte den som lägger vikt på löst prat eller dravel. Men det kan inte klassas som "löst" när info om speciella blodslinjer eller uppfödare som har frekvent uppkomst av EP utan att rapportera till SVAK och uppfödare som hotat valpköpare att inte rapportera till rasklubben... När den samma infon kommer från flera olika håll, då är det viktig info för mig! 

Jag hoppas verkligen att fler rapporterar till SVAK för mörkertalet är betydligt större än vad jag trodde bara för ett par dagar sedan... Har även blivit informerad om fler av Bosse's släktingar som har EP, allt detta bara på några dagar... Snacka om å bli livrädd! 

Tack även till er som hört av er med förslag om unghundar som är till salu! Nån av dem är definitivt intressant, även för min just nu röriga skalle vad det gäller blodslinjer. 

En unghund av de jag fått förslag på har tyvärr EP (ej rapporterad) nära på moderslinjen, så den går fetbort för mig... 

Fridens liljor!

Tankar om Bosse och hans epilepsi

Nu är det snart tre månader sedan Bosse's sista epilepsianfall. Det är lika länge som det var mellan anfall ett och två och det känns som om jag nu bara går och väntar på nästa anfall...

Jag har fortfarande svårt att acceptera att det är "fel därinne"...

Jag har förstått att min hunds anfall fortfarande kan benämnas som lindriga, även om prognosen säger att de ska öka i antal och styrka... Hittills har de bara varat några minuter och är av den lindriga sorten. Men för mig och för min hund är det ändå katastrofalt! Jag kan lova det att se sin hund i krampanfall är inget man gör frivilligt, det ser riktigt otäckt ut!

Naturligtvis går min hjärnan på helspinn ibland när jag försöker hitta några gemensamma nämnare för Bosse's två ep-anfall för att kunna hindra nån trigger, men jag vet bara att det bägge gångerna var riktigt varma dagar och han dagen innan haft ganska tunga träningspass. Han är duktig på att dricka och har bra återhämtning, så det borde inte ha med det att göra. (hans prover har ju heller inte visat att det är något fysiskt fel) Men det är den enda gemensamma nämnare jag hittat.

Efter sista anfallet i september har han inte haft sitt fästinghalsband på sig. Det är mitt absoluta sista lilla halmstrå, att när det är borta kommer han inte att få flera anfall. Ja jag vet att det är långsökt, men jag har hört att hoppet är det sista som lämnar...

Tyvärr sjönk hoppet lite till förra veckan då jag fick reda på att två till avkommor efter Bosse's pappa har EP. En avlivad hund och en behandlas... När jag i september rapporterade in Bosse's EP till Svenska Vallhundsklubben var det bara han som var "inrapporterad" efter den pappan. Nu har det alltså tillkommit två till. Ledsamt för oss hundägare men självklart även för de som står frågande kvar inför eget avelsmaterial.

Hoppas verkligen att alla med EP-diagnoser på sina Bordercollie's rapporterar in sina sjuka och/eller redan avlivade hundar. Det är endast då vi har möjlighet att se omfattningen av EP på vår ras.
Rapport kan lämnas här: http://www.svak.se/?page_id=1779
Jag är rädd för att det finns ett mörkertal av EP-hundar inom bordercollien och det grundar jag endast på att jag, utan att längre vara speciellt "inne i miljön", vet om fler behandlade/avlivade EP-hundar som tyvärr inte står med på rasklubbens lista... Kom igen, - RAPPORTERA!

Bosse har inte varit i någon som helst "riktig" träning efter sista anfallet. Visst, han har hängt med på ett bananskal när Sheger tränat. Fått göra lite grann och oansett vad han gjort och hur han gjort det har det, till Bosse's stora förvåning regnat karameller över honom.

Puppis men definitivt inte nöjd med bäddningen...

Han har från dag ett varit en väldans speciell och mycket svårmotiverad hund. Jag har på grund av det, i bästa välmening hört från flera håll relativt tidigt i Bosse's liv, att jag borde skaffa mig annan hund eftersom jag alltid haft en hög målsättning med mina hundar.

Liten, men redan mycket bestämd..!

Han har hela tiden varit en hund som det måste talas om för, med hela handen, vad han ska göra och varför. Att släppa genom en enda "varför skulle jag" har för vår träning fått katastrofala följder då han direkt efter totalt slutat lyssna och mer eller mindre sågar mig som inget att ha... Jag tror jag av honom ansågs vara ett ankare som bromsade hans utveckling i livet... Det har faktiskt funnits tillfällen jag i frustration funderat på om det faktiskt på riktigt har fattats nåt i skallen på honom.. Han har alltså inte varit den roligaste eller enklaste hunden att träna lydnad med!

Precis efter han fyllt tre år hände det något. Från att ha varit osocial och rakt genom självständig blev jag plötsligt värdefull! Bosse ändrade sig nästan över en natt från "varför skulle jag" till "vad ska jag göra"... Snacka om förvandling...
Han har efter det varit fullt träningsbar (med några få återfall) och faktiskt rolig att träna med. (han släppte faktiskt också till i vallhagen)

Fin attityd i vallhagen!



Fin kontroll över djuren i fråndrivning

Han har många riktigt bra kvalitéer som gör att jag tillåtit mig at verkligen skyndat långsamt och jag har hållit mig stenhårt till min långsiktiga plan hela tiden. Just nu känns det si så där... Det var meningen att han skulle ha startat sin riktiga tävlingskarriär på rankingtävlingen i Mariestad i september, men det sista EP-anfallet kom tre veckor innan så då ströps det...

Nu sitter jag igen med nån idiotisk känsla av sårad stolthet över att inte få visa upp vad duktig han faktiskt är. Många saker gjorde han, när han var i full träning, mycket bättre än Sheger någonsin gjort. Kan nämna fjärren, det fria följet och alla apporteringar, de övningarna sker så naturligt för honom att jag i det närmaste blivit förbluffad själv. Lätta att glömma att han även var med en gång i Lydnadslandslagets Talangtrupp hösten, -12...

Det finns några få människor som veckorna innan årets SM sett Bosse göra ett helt tävlingsprogram helt tävlingslikt, så det finns bevis på att jag inte svamlar. Men svider i själen, ja det gör det...
Det var liksom meningen att Bosse skulle få sista putsen nu under vintern för att tävlas på nästa år då jag tänkt vila Sheger över vintern och tävla honom mer sparsamt nästa år.



Fina duktiga Bosse!

Bosse kommer naturligtvis få vara med så länge han mår bra, fungerar och har glädje utav livet! Tankarna om ny hund börjar ändå ta fart... Har en stark önskan om att så småningom få glädjen av en Sheger-valp och jag har trots flera förfrågningar endast sagt ja till en parning med en tik som jag verkligen gillar stenhårt! Vi får se vad framtiden bringar, men det känns hur som helst länge dit...

Det optimala vore kanske att hitta en unghund, typ 5-10mån eller nåt sånt som kunde flytta hem till mig. Då skulle det i första hand vara som vallhund, med lydnaden som "hobby". Tycker ju vallningen är vansinnigt skoj, men har inte haft nåt att valla med senare år. Vallning var det som var tänkt för Sheger ända tills han skadade sig, då fick han bli lydnadshund istället. Bosse skulle också bara valla, men de som sett honom under hans ungdomsår vet varför vallningen ganska tidigt lades på is...

Såg fint ut från början (14veckor), sen hände nåt...

Har fått frågan om Bosse ändrat sig något efter första anfallet och svaret är ja. Han sover mer, trots mindre "jobb". Han har börjat drömma när han sover, vilket han konstigt nog aldrig gjorde innan...
Han går mer undan när han ska sova. Kanske något mer hungrig, han har alltid innan varit ganska liten i maten. Han behöver mer bekräftelse både från mig och Sheger!

Om nån vet om nån unghund, hane i nämnda ålder som skulle passa mig - hojta gärna till!

Bilder från valp/unghundskurs

På veckans valp/unghundskurs var det återigen dax för lite miljöträning och även lite enkelt nosarbete. Här kommer några bilder!