Tung träningsvecka

Idag var sista dagen på en riktigt tung träningsvecka för Bosse. Sheger har oxå fått träna, men inte på långa vägar lika mycket och tömmande som Bosse.

 

Bosses träning har i huvudsak haft fokus på att vi jobbar så länge lampan lyser, oansett vad som händer under vägen. Vi har kört genom hela elitklassen tävlingsmässigt, utan stora belöningar i genomsnitt 2-3 ggr/dag, under  hela veckan, några dagar oxå filmat. Det jag är allra mest nöjd med är attityd och arbetslust. Att jag tidigare under veckan fixat till apporteringsavsluten så att han numera sitter still gör ju inte direkt ont det heller. Nu ska vi ta med oss lite "detaljpet" varvat med enkelhet och tryck, in i nästa veckas träning, för nu har han ledigt resten av veckan.

 

Bra jobbat Bosse - du har verkligen imponerat på mig!!!

Med tanke på att han faktiskt inte var träningsbar de tre första åren av sitt liv och att jag för typ ett år sedan innerst inne inte trodde att han någonsin skulle komma till start, så är känslan stor hos mig!

 

Sheger och jag har mest letat efter rätt tanke i det fria följet. Vi har inte hittat den än... Det är det enda momentet jag i dagens läge känner att jag inte har kontroll över. De andra är han ganska hårt hållen i och jag hoppas att han kan fortsätta vara det åtminstånde två veckor till. Det betyder att han faktiskt måste hålla igen lite i fartmomenten. Än så länge funkar det och jag vill verkligen ha en chans att hinna med å se att han är ok. Jag vet att om jag låter honom "pumpa på" på vanligt "Sheger-vis" kommer han inte att känna efter en enda millimeter. Då är chansen stor att jag återigen kommer att stå som ett fån utan att begripa att min hund inte mår bra - det ska inte hända igen!

Är urnojjig om just det... Igår körde jag igenom hela Eliten med honom och känslan direkt efter var: undrar om han inte mår bra, han borde nog ta i mer... Efter jag tänkt/analyserat/sett videoupptag är jag ist. ganska nöjd, för det är ju så här jag tränat sista tiden - håll igeeeen! Det var bara en helt ny känsla att inte gå genom programmet med Mr. Kärnkraftvärk.

 

Sheger ska tävla på söndag och vi ska förhoppningsvis hinna traska ett par mil fritt följ innan dess >_<  Ska bli kul å komma ut på tävlingsbanan med honom igen, jag glädjer mig!

 

Vi har oxå blivit inbjudna att vara med på höstens landslagsläger, - det ska bli så skoj!

 



Många men korta träningspass!

Har tränat på med bägge grabbarna under veckan som gått. Vi kör endast små korta, faktiskt ganska trista lågmotiverade pass, två till tre gånger om dagen.
Vill inte Sheger ska hamna i för mycket belöningstänk utan mer fokusera och hinna med å tänka på vad han gör. Bosse befinner sig tyvärr fortfarande lite för mycket i belöningsvärlden med en del efterföljande slarv...

Sheger behöver få tillbaka riktig tanke i ff. Just nu är han liiiiite för långt fram. Han är fortfarande ganska lagom i skallen men önskar honom lite längre bak. I de andra momenten har han fortfarande fin stadga, men han vill kanske ösa på mer än behövligt i fartmomenten. Där är jag trist tant å bromsar... Har oxå lagt krut på ingångar med apporterna, det behöver tydligen alltid hållas efter annars rullas det på ganska friskt.

Bosse ska jag försöka få lite tajtare i ff, det släpper lite för mycket ibland... Vi tränar oxå apportavlämningar och just nu sitter han iaf. still till och med efter jag tagit föremålet! På agendan finns oxå snabba stopp i rutan, vilket tydligen är skitsvårt. Speciellt vänsterruta... Önskar även tajtare konskick.
Han jobbar iaf. på och tycker att det är kul, ibland känns det till och med riktigt trevligt! ;0)

Egna tankar om detaljer, helhet, fel och självförtroende

Har förmodligen för lite att göra eftersom jag har tid till å låta tankarna snurra iväg... Det är fortfarande stilla på jobbfronten. Bollar lite med mig själv om olika lösningar. :0)
Känner att jag inte är helt redo att släppa hunderiet än. Har lite idéer men de har precis nått första raden i planeringsstadiet... Nog om det!

Funderar lite på om det i dagens läge är svårare än någonsin att vara nybörjare inom hunderiet?
Behöver man numera som nybörjare ha minst en ordbok och gärna nån psykologiutbildning för å kunna träna hund? Slås ofta över vad modernt det är med "fina" fackuttryck även inom hundträning.

Tror inte en enda sekund att jag är en sämre kompanjon och lärare till min hund i träningen bara för att jag undviker termer och inte använder en massa flashiga ord...

Bara för att jag inte använder dem i mitt dagliga tal behöver det ju inte betyda att jag inte är en kompetent tränare eller inte vet vad de betyder... Man kan ju även vända på det och påstå att bara för att man kan alla fackuttryck behöver man inte på nåt vis vara en bra lärare för sin hund, eller för andras hundar...

Jag har varit runt och tittat lite på lydnadstävlingar sista tiden. Har sett många bra hundar men även de som (i mitt tycke) kunde haft mer självförtroende. Tycker det är trist å se hundar som är lite ängsliga för att de ska göra fel, liksom hundar som efter avslutat moment tappar sugen när den förväntade belöningen inte dyker upp.

Vems ansvar är det egentligen att det blir rätt när mina hundar jobbar?
Självklart är det mitt jobb å se till att hunden under rätt förutsättningar har lärt sig sitt jobb. Men när hunden hittat "den röda tråden" tycker jag det känns rätt att utmana hunden att koncentrera sig på kommande uppgift.

Hunden får själv vara med å ta ansvar för övningarna/jobbet. Tycker det är allt för skört uppbyggt om hunden inte kan jobba för att föraren "glömmer" flörta, använda mimik, kropp eller annat. Absolut bra hjälpmedel, men i min röriga värld kan det inte stå och falla med det!
Vill och behöver verkligen att mina hundar ska fortsätta jobba även om jag glömmer blinka där jag "borde" blinka... Vill och kräver (usch, fult ord) oxå att de ska fortsätta jobba även om det blir fel. Går efter måttot "har vi knövlat till det, får vi knövla oss ur det". När jag tänker efter så har nog min "knövelträning" räddat mig många gånger!

Hundarna lär sig oftast att vara någorlunda öppna i skallen och blir inte ett dugg förvånade den dagen jag/TL/omständigheter gör att saker ser lite annorlunda ut. Inbillar mig att de mest registrerar - jaha, är det en sån här dag - kavlar upp ärmarna och försöker hjälpa mig. ;0)

I min träning går det inte komma springandes tillbaka å säga "det blev fel, låt mig prova igen". Vi jobbar tills jag säger att det är klart! Tydligen tufft enligt en del, men jag tycker det har funkat på alla mina hundar, även inom olika områden - så jag tänker i alla fall fortsätta med det! Kom ihåg att jag nu inte pratar om nyinlärning utan mängd/helhetsträning.

Tycker det är lite ledsamt att vi gärna fastnar i detaljträsket istället för att lära hunden att borra ner huvudet å bara jobba på. Det kvittar liksom hur fina detaljer vi har lärt hunden, om de är för svåra att genomföra i alla lägen?

Märker att jag har får svårare och svårare att uppskatta när jag ser hundar med fina detaljer på tävling/träning. Inte alltid, men ofta, byts så småningom hundens fina tänk ut mot frustration, ökad aktivitetsnivå och (gud förbjude) ljud... Njuter gör jag däremot när jag ser en hund sälja sig dyrt och verkligen jobba "ända in i kaklet".

Tror våra hundar behöver mycket mer helhetsträning än det vi generellt ger dem. Den typen av träning upplevs tyvärr ofta som jobbig. Kanske mest av föraren eftersom hunden ofta i början kan få problem med minskad motivation och ganska trött skalle, vilket oxå ofta i början kan ge ganska hög felprocent... Ibland får hunden (och föraren) oxå minskat självförtroende eftersom det ibland blir fel, belöningarna uteblir eller iaf. inte duggar så tätt...

Själv tycker jag inte alls det är "farligt" när det blir fel under träning. Det är däremot kunskap/information för både hunden och mig över vad som funkar och inte. Vill att min träning ska vara så svart/vit som möjligt då jag inbillar mig att det är lättast för hunden att slippa gissa sig till lösningar. Jag är inte det minsta rädd för att säga till mina grabbar om jag ser att de tänker fel eller befinner sig i fel funktion under ett jobb.

Jag anser att ett "nej" endast är information och behöver absolut inte vara mer jobbigt för hunden än tex utebliven belöning eller avbruten träning... Det viktigaste är ändå att det ska va kul både för hund och förare att träna.

Kom ihåg att det här bara är mina alldeles egna tankar. Om det finns nån som orkat läsa ända till slutet så tackar jag för uppmärksamheten!

Glad jag litade på magkänslan...

Åkte till rankingtävlingen i Kungsör tidigt i morse, trots att vi bara skulle vara publik.

Det kändes lite konstigt att vara där utom tävlan. Skulle gärna ha varit med men Sheger's välbefinnande måste gå före mina tävlingshorn!

Efter en stund var det ganska trevligt och avslappnande att bara vara publik och titta på alla duktiga hundar och förare.Den här tävlingen tyckte jag inte ens att det fria följet var långt. >_<
Har inte hänt förut och kommer förmodligen inte hända igen heller...

Kändes som om det var lite märklig luft inne i hallen, varmt fast kallt och fuktigt. Vet att det låter helstönigt men det var så det kändes. Det såg oxå ut som om flera av hundarna var "onödigt flåsiga" av det relativt korta programmet som var uppdelat i en förmiddags och en eftermiddags del.
När jag såg hundar som ska va i full tävlingskondition vara lite påverkade, är jag glad att jag vågade lita på magkänslan och beslutade att stryka oss. Det hade förmodligen inte varit en bra tävling för oss att bygga upp tävlingskondition på.
Förmodligen har det brutit ner mer än vad det skulle byggt upp...

Vi satsar istället på en tävlingskoll i Katrineholm om två veckor. Hoppas den tävlingen ger de svaren jag vill ha. I så fall ska vi komma till nästa rankingtävling om en månad i Forserum laddade till tänderna!

Ingen rankingtävling!

Har nu definitivt bestämt att Sheger & jag endast kommer deltaga som publik vid morgondagens rankingtävling!

Tråkigt, men ibland behöver man ta såna beslut oxå...

Hans form känns lite diffus och jag tänker inte chansa med hans hälsa. Ska han tävla ska jag veta att han orkar! Vår träningsmängd har dessutom varit minimal efter sjukdomen och det är inte så länge sen han faktiskt var riktigt dålig.

Det känns som om en start endast skulle vara för min och eventuella rankingpoäng skull... Det är långt från etiskt och kommer alltså inte att ske!

Lycka till alla ni som kan tävla!

Elithunden Bosse

Det har varit en intensiv tid med massor av träning för Bosse, nu när Sheger inte tränat fullt.

De sista veckorna har endast används till att försöka slipa till momenten i lydnadstrean varvat med vallning. Bosse var nämligen anmäld till tre Lkl3 tävlingar under en vecka. Tufft program, men jag resonerade så att efter sista starten på söndagen borde jag veta vilka delar och vilket tänk som behöver stärkas upp!

Tävlandet började i onsdags på hemmaklubben i Karlskoga.
Vi var tre stycken tävlande, en borderterrier, en gordonsetter och Bosse. Vi fick startnummer tre.
Sittandet gick bra även om jag såg att Bosse tyckte det var lite märkligt att hund nr.1 satt å "sjöng"... Ljudnivån på sången ökade tyvärr när vi gömde oss på platsen, kändes "si så där" å stå gömd då. När vi gick tillbaka var det bara en hund som låg och det var inte Bosse... Han satt som en fura! Men det var endast han som fick poäng på momentet. De andra hundarna hade skiftat ställning flera gånger och en av dem var uppe å traskade halvvägs mot oss.

Det var inte ett av våra bästa pass... Många släpp i ff, jag har oxå varit tveksam hur jag ska träna det med Bosse som rör sig helt annorlunda än Sheger - har inte bestämt mig än... Sättandet var fint, dutti Bo! Inkallandet, - långt ställande. Rutan var väldans bra med ett ovanligt bra och kort stopp mitt i rutan. Ingen dirigering behövdes, däremot 3 liggkommandon... ;o)

Sen kom apporteringarna och dessa förbaskade avlämningar. Har aldrig vart med om en hund som faktiskt kan spotta ut apporten på ett sånt sätt som Bosse gör, den far ut framåt - långt! Om han inte droppar den rakt ner då... Kvittar hur jag gör, - hinner jag inte ens å fånga den. Funderar allvarligt på om jag ska försöka få avlämnanden framför istället, tål iaf att tänkas på!
Vittringens avlämnande är mycket lugnare för där tänker han inte så mycket spring. Nog med fart bägge vägar och bra beslut av modig hund! Han kom nämligen direkt på rätt pinne och han ansåg sig inte behöva kolla fler utan kom in med en gång, starkt!
Avslutade med en bra och snärtig fjärr där han flyttat sig aningen bakåt.

Moment	Poäng	Koefficient	Summa
Sittande i grupp	10.0	2	20.0
Platsliggande	5.0	2	10.0
Fritt följ	7.0	4	28.0
Sättande	10.0	3	30.0
Inkallande	8.5	3	25.5
Rutan	6.0	4	24.0
Apportering	8.0	3	24.0
Metallapportering	8.0	2	16.0
Vittringsprov	9.5	4	38.0
Fjärrdirigering	8.5	4	34.0
Ly 3 Helhet	7.0	1	7.0
Totalpoäng			256.5

Med ett knappt förstapris i bagaget kom jag på den smått vansinniga idén att byta klass till eliten inför helgens dubbeltävling i Kristinehamn. Finns ingen anledning för oss å nöta momenten i Lkl3.

För att göra en lång historia kort så gick det ungefär som förväntat. Eftersom vi inte tränat elitmomenten tävlingsmässigt var det endast en koll av vad vi ska fokusera på framöver i träningen.
Vi fick med oss fyra nollor och resten skrapbetyg. Men vi slet för varenda poäng och Bosse var mer ärlig än jag nånsin kunnat drömma om. Han gav inte upp en enda gång.

Trots nollorna har vi gjort alla moment, om än med många kommandon och för mycket hjälp. Han svarade på varenda dirigering och det är bra gjort av honom eftersom han inte helt vet hur slutprodukten ser ut...
Jag är supernöjd med Z, han utförde alla skiftena och hade rätt tanke på stadga i skallen. Så mycket att jag faktiskt fick klappa mig på benet för att få med honom!
Vittringen var oxå bra! Återigen snabbt beslut och som alla apporteringsövningar - helt tuggfri. Här tappade han tyvärr tempo in och bensinen var tvärslut :/
Fjärren var fin, inte flyttat sig en millimeter enl. domaren, men for upp i min återgång...

Stolt av min Bosse som ändå visade en del fina kvaliteer, duktig grabb det!

Söndagens tävling blev en framtidsinvestering.
Avstod gruppmomenten och förvarnade att jag skulle bryta tidigt i varje moment och belöna upp honom så länge domaren lät mig hållas. Sen hade jag bestämt mig för att belöna ut ett moment på riktigt, tacka för mig och gå av plan.

Gick ca 7m ff, sen friande jag ut i stegförflyttningarna. Z hade sitt som första idag och när han fint följde med i upphämtet friade jag ut det! Inkallningen körde jag rak. Fin ruta, bra dirigering och nedlägg - friade ut direkt! På apporteringsdirigeringen lottade vi andra sidan mot igår, idag var det höger. Ok konskick, går mot mitten, stoppas, dirigeras om, tar rätt, snabb tillbaka - friar ut på vägen in å erbjuder till Bosses stora förtjusning kamptrasan! Därefter tackar vi lite smidigt för oss och jag är supernöjd med dagen!

Igår körde jag för första gången, sedan sjukdomen några korta fullbelönande kedjor med Sheger. Det kändes bra och än har han inte gett mig några tecken på att vi inte skulle starta i Kungsör kommande helg. Om den tävlingen inte varit uppdelad i fm och em - då hade vi strukigt oss, men nu blir det i alla fall gott om tid för återhämtning.

Naturligtvis har vi tappat mycket detaljer och definitivt den tanken man bör ha i ff. Det känns konstigt nog faktiskt helt oviktigt för mig idag. Kikar endast på engagemang, vilja, tryck och ork.
Har kört lite idag med och kommer att ta ett kort fullbelönat pass i morgon bitti. Lite senare på förmiddan ska jag köra nån tävlingsmässig kedja för att se hur mycket som evt. förändras. Efter det passet kommer jag bestämma mig om möjligheten att åka till Kungsör är öppen eller stängd...

Tid till eftertanke...

Sheger håller nu på att byggas upp efter sin sjukdomsperiod.

Under alla år har jag aldrig sett honom så orkeslös... Sjukdomen, (vad det nu var ?) har haft ett ganska hårt grepp om hans ork. Det tar tid att få tillbaka "gamla" Sheger och med handen på hjärtat är han ännu långt från den formen han hade i maj innan VM.

Vi skyndar långsamt och allt resultat och målmedvetna träningstänk är nu totalt bortblåst! Det enda jag koncentrerar mig om är att han ska må bra, och gärna bli Sheger "kan själv" Löfroth igen...
Han har endast tränat tre lydnadspass sen SM i juni. Det har han tyckt varit fränt jag kan se all förväntan lysa i ögonen när han får springa till sin älskade ruta.
Vi har varit anmälda till några tävlingar, men jag har valt att stanna hemma. Vill inte på något sätt äventyra hans fina tävlingstänk genom att han ska börja fundera på om han orkar eller inte...
För att "bygga upp" orken så har vi vallat en del. Endast små korta pass och nästan bara långa fråndrivningar. Han har varit duktig och öppen i skallen. Han skulle nog gärna flytta från mig till en fårhage...

Bosse har fått träna desto mer, både lydnad och tro det eller ej - vallning.
Han har inte vallat på ett helt år och det kanske var det som skulle till för att vi ska spela på samma planhalva. Jag är faktiskt förvånad över hans fina attityd och det självförtroende han visar upp...
Han har orkat "stå emot" utan att få panik och tappa huvudet. Sen vet han inte alltid hur han ska lösa saker, men det får jag ta på mig, det är inte på något sätt hans fel!

Jag har oxå tyckt att det är jätteroligt att valla igen. Har nog helt enkelt låtsas att jag inte saknat det eller människorna runt omkring, men det gör jag! Tror det inte finns nåt som slår känslan av samarbete och flyt under ett vallpass.
Var förra veckan och tittade på en urläcker stilfull 11 månaders vallhund. Det besöket var i utgångspunkt inte för mig utan åt någon annan. Jag blev döförälskad... Redan innan hon var född gillade jag hennes mamma. Om jag hade haft möjlighet hade jag tagit med henne hem direkt!
Det var absolut en hund i min smak, jag som sagt att jag aldrig mer ska ha en tik... Gahhh...

Bosse är anmäld till tre lydnadstävlingar nästa vecka. Mmm, kanske inte helt genomtänkt på en så forhållandevis otränad hund. Men jag resonerar som att jag nästa söndag förhoppningsvis veta vart jag ska lägga krutet framöver... Tar det som kommenderingsträning. Vissa saker gör han jättefint, men ibland gör han dem inte alls, eller så avbryter mitt i för han bara tänker på sin belöning. Trots det känns han om dagen ganska ärlig. Lite mer stadga och uppgiftstänk så tror att det kan bli bra framöver!

Har haft massor av tid att tänka på vad jag har lust att göra framöver på hundfronten och har väl inte kommit fram till nåt förnuftigt än... Vet i dagsläget inte vilken nivå jag vill fortsätta att träna på. Om man ska vara med å slåss om landslagsplatserna igen krävs det en hel del. Kan i dagsläget inte säga att jag har lust att göra det igen, eller om jag tycker att det är mödan värdt... Förmodligen är resultatet av just den jakten det som först fick Sheger sjuk. Allt pekar på att han troligtvis blev smittad av nåt på mästerskapet i Österrike.

Jag ska ta mig en riktig funderare, men till sist är det ändå Sheger som bestämmer vad det kommer att bli!