Grejsimojsing!

Har använt mååånga timmar senaste tiden att studera blodslinjer och stamtavlor. Det har blivit ett riktigt detektivarbete. Gahhh, säger jag, det går trill runt i min skalle... Har gått tillbaka ganska många led och mina tankar är just nu att man lär så länge man lever! Börjar få en bild av vad jag tittat på, men nu har jag fått nog, vill inte se en enda stamtavla till innan nyår!

Annars har vi till Sheger's stora förtret en planerad träningspaus! Vi har inte kört ett enda lydnadsmoment sedan vi tävlade på Nordiska i mitten av november. Inte har vi vallat heller...

Vi traskar promenader, går i skog och mark och har så sakteliga börjat bygga inför nästa säsong. Vi lattjar lite med koncentrationsövningar och kroppskontroll. Kul och nyttigt - tänka är bra!
Den svåraste övningen för honom just nu är frambenskontroll när han står still. Höger framben ska han lyfta upp framåt, vill han ska ta i riktigt ordentligt, gärna för kung & fosterland. Det vänstra ska han bara lyfta och hålla upp, lite lätt bakåt. En övning som han tycker är skitsvår och tar på hjärnkontoret.

Min tanke är att så småningom lyfta med den grejen in i fotgåendet. Ska bli spännande å se om jag lyckas, för den är lite knivig...
Vidare så kör vi nu allt fotgående på högersidan, inte helt lätt med stegförflyttningar å sånt... Men han är avslappnad, koncentrerad och väldans följsam. I den bästa av världar tar vi med oss det över på vänstersidan när det är dags för lydnadsträning igen..! ;o)

Har tänkt att vi ska starta upp vår träning igen i januari, då Sheger å jag har blivit inbjudna till ytterligare ett landslagsläger. Det är vårt femte läger, - TACK fantastiska hund!

Bosse trixar på han också. Han har bland annat till sin stora glädje återigen börjat få vinka. Nåt jag lärde honom som liten och som han sen höll stenhårt fast på att vinka är bra! Var tvungen att släcka ner det då han blev alldeles hopplös å vinkade i tid och otid. 

Det går undan när man äntligen får vinka igen!

Om halterna i fotgåendet dröjde lite, ja då satt han å vinkade, alltid... Samma i fjärren, det gick inte å träna för han vinkade, vinkade å vinkade, skitnöjd med sig själv! :o)
Han gick å satte sig framför folk å vinkade - och ni som känner Bosse vet att han är en envis grabb! Han har också, när det passar, ett utomordentligt tålamod. Så han satt å vinkade på tills han fick nån typ av reaktion, det var belöning nog för å fortsätta... Förvånansvärt nog så har han inte gjort det en enda gång nu, än...
Han tränas nu bara i pytte korta pass. Törs inte utmana nån uthållighet på honom alls just nu. Vill inte riskera att göra nåt som kan utlösa ett nytt EP-anfall. Jag har lagt på lite mer gå-träning som han iaf. nu svarat bra på och är ju fortfarande anfallsfri. (peppar peppar)

Tyvärr märks det att han blir tröttare av aktivitet än förut, han kan sova ett par timmar efter en redig promenad. Han har generellt ett ökat sömnbehov mot hur det var innan första anfallet. När det händer saker är han pigg och alert och precis lika stollig som förut!

Fridens!

Lista på rapporterade EP-hundar

Nu är det mer än tre månader sedan Bosses sista epilepsianfall. Känns skönt att det gått så lång tid, även om jag mer eller mindre bara går å väntar på nytt anfall... Det blir liksom att jag går å analyserar honom för å försöka se om nåt i hans beteende ändras. Förmodligen helt vansinnigt av mig, då jag inte märkt nåt annorlunda vid de andra anfallen, men det är som det är...

Har suttit många dagar och studerat listan på hundar som är rapporterade med epilepsi som finns på Svenska Vallhundklubbens hemsida. Vill påminna om att man i dagsläget inte vet hur EP nedärvs! Jag börjar bilda mig en uppfattning av vad jag iaf. vill undvika för linjer i eventuell ny hund. Tyvärr eller lyckligtvis (det är bara att välja det som är lämpligast) finns antydningar till en röd tråd
(enligt mig) där vissa linjer är mer representerade än andra. (den tråden stämmer också bra överens med den infon om andra, ej än inrapporterade hundar, som jag senaste tiden fått vetskap om...) För de som är intresserade eller kanske inte visste att det finns en sån lista på Svenska Vallhundsklubbens hemsida - kommer här en bild!

Hoppas verkligen att fler rapporterar in sina hundar med EP och/eller andra defekter, även de som inte längre är i livet, så att alla som håller på med avel kan få nödvändig information.
Det är mig veterligen ägare eller uppfödaren som kan rapportera. Så om ni har eller har haft bordercollie med EP, snälla rapportera in till vårt avelsråd! Det går fort och är enkelt dessutom superenkelt att använda rapporteringsformuläret på Svenska Vallhundklubbens hemsida!

Tycker det visar på ansvarsfullt beteende av ägarna, gentemot rasen, att rapportera in sjukdomar.
Till uppfödare som rapporterar är det första ordet som dyker upp i skallen - RESPEKT! Det är inte enkelt att erkänna när det blivit fel, men ni som vågat "blotta" kommer med största sannolikhet betraktas med respekt när det så småningom ändå troligtvis kommer komma fram info om sjuka/döda hundar... Skit brukar inte ligga kvar i hörnen hur länge som helst, det tenderar att flytta på sig när det blivit för mycket!

EP - från rädd till livrädd...

Tack till alla er som hört av sig angående mitt senaste blogginlägg om Bosse och hans epilepsi! 

EP berör tydligen betydligt fler som har bordercollie än vad jag fattat. Det är så många av er som hört av sig som jag inte ens känner, tack för att ni tagit er tid att delge era erfarenheter även om det nästan börjar kännas som att det vore enklare att inte veta... 

Jag är inte den som lägger vikt på löst prat eller dravel. Men det kan inte klassas som "löst" när info om speciella blodslinjer eller uppfödare som har frekvent uppkomst av EP utan att rapportera till SVAK och uppfödare som hotat valpköpare att inte rapportera till rasklubben... När den samma infon kommer från flera olika håll, då är det viktig info för mig! 

Jag hoppas verkligen att fler rapporterar till SVAK för mörkertalet är betydligt större än vad jag trodde bara för ett par dagar sedan... Har även blivit informerad om fler av Bosse's släktingar som har EP, allt detta bara på några dagar... Snacka om å bli livrädd! 

Tack även till er som hört av er med förslag om unghundar som är till salu! Nån av dem är definitivt intressant, även för min just nu röriga skalle vad det gäller blodslinjer. 

En unghund av de jag fått förslag på har tyvärr EP (ej rapporterad) nära på moderslinjen, så den går fetbort för mig... 

Fridens liljor!

Tankar om Bosse och hans epilepsi

Nu är det snart tre månader sedan Bosse's sista epilepsianfall. Det är lika länge som det var mellan anfall ett och två och det känns som om jag nu bara går och väntar på nästa anfall...

Jag har fortfarande svårt att acceptera att det är "fel därinne"...

Jag har förstått att min hunds anfall fortfarande kan benämnas som lindriga, även om prognosen säger att de ska öka i antal och styrka... Hittills har de bara varat några minuter och är av den lindriga sorten. Men för mig och för min hund är det ändå katastrofalt! Jag kan lova det att se sin hund i krampanfall är inget man gör frivilligt, det ser riktigt otäckt ut!

Naturligtvis går min hjärnan på helspinn ibland när jag försöker hitta några gemensamma nämnare för Bosse's två ep-anfall för att kunna hindra nån trigger, men jag vet bara att det bägge gångerna var riktigt varma dagar och han dagen innan haft ganska tunga träningspass. Han är duktig på att dricka och har bra återhämtning, så det borde inte ha med det att göra. (hans prover har ju heller inte visat att det är något fysiskt fel) Men det är den enda gemensamma nämnare jag hittat.

Efter sista anfallet i september har han inte haft sitt fästinghalsband på sig. Det är mitt absoluta sista lilla halmstrå, att när det är borta kommer han inte att få flera anfall. Ja jag vet att det är långsökt, men jag har hört att hoppet är det sista som lämnar...

Tyvärr sjönk hoppet lite till förra veckan då jag fick reda på att två till avkommor efter Bosse's pappa har EP. En avlivad hund och en behandlas... När jag i september rapporterade in Bosse's EP till Svenska Vallhundsklubben var det bara han som var "inrapporterad" efter den pappan. Nu har det alltså tillkommit två till. Ledsamt för oss hundägare men självklart även för de som står frågande kvar inför eget avelsmaterial.

Hoppas verkligen att alla med EP-diagnoser på sina Bordercollie's rapporterar in sina sjuka och/eller redan avlivade hundar. Det är endast då vi har möjlighet att se omfattningen av EP på vår ras.
Rapport kan lämnas här: http://www.svak.se/?page_id=1779
Jag är rädd för att det finns ett mörkertal av EP-hundar inom bordercollien och det grundar jag endast på att jag, utan att längre vara speciellt "inne i miljön", vet om fler behandlade/avlivade EP-hundar som tyvärr inte står med på rasklubbens lista... Kom igen, - RAPPORTERA!

Bosse har inte varit i någon som helst "riktig" träning efter sista anfallet. Visst, han har hängt med på ett bananskal när Sheger tränat. Fått göra lite grann och oansett vad han gjort och hur han gjort det har det, till Bosse's stora förvåning regnat karameller över honom.

Puppis men definitivt inte nöjd med bäddningen...

Han har från dag ett varit en väldans speciell och mycket svårmotiverad hund. Jag har på grund av det, i bästa välmening hört från flera håll relativt tidigt i Bosse's liv, att jag borde skaffa mig annan hund eftersom jag alltid haft en hög målsättning med mina hundar.

Liten, men redan mycket bestämd..!

Han har hela tiden varit en hund som det måste talas om för, med hela handen, vad han ska göra och varför. Att släppa genom en enda "varför skulle jag" har för vår träning fått katastrofala följder då han direkt efter totalt slutat lyssna och mer eller mindre sågar mig som inget att ha... Jag tror jag av honom ansågs vara ett ankare som bromsade hans utveckling i livet... Det har faktiskt funnits tillfällen jag i frustration funderat på om det faktiskt på riktigt har fattats nåt i skallen på honom.. Han har alltså inte varit den roligaste eller enklaste hunden att träna lydnad med!

Precis efter han fyllt tre år hände det något. Från att ha varit osocial och rakt genom självständig blev jag plötsligt värdefull! Bosse ändrade sig nästan över en natt från "varför skulle jag" till "vad ska jag göra"... Snacka om förvandling...
Han har efter det varit fullt träningsbar (med några få återfall) och faktiskt rolig att träna med. (han släppte faktiskt också till i vallhagen)

Fin attityd i vallhagen!



Fin kontroll över djuren i fråndrivning

Han har många riktigt bra kvalitéer som gör att jag tillåtit mig at verkligen skyndat långsamt och jag har hållit mig stenhårt till min långsiktiga plan hela tiden. Just nu känns det si så där... Det var meningen att han skulle ha startat sin riktiga tävlingskarriär på rankingtävlingen i Mariestad i september, men det sista EP-anfallet kom tre veckor innan så då ströps det...

Nu sitter jag igen med nån idiotisk känsla av sårad stolthet över att inte få visa upp vad duktig han faktiskt är. Många saker gjorde han, när han var i full träning, mycket bättre än Sheger någonsin gjort. Kan nämna fjärren, det fria följet och alla apporteringar, de övningarna sker så naturligt för honom att jag i det närmaste blivit förbluffad själv. Lätta att glömma att han även var med en gång i Lydnadslandslagets Talangtrupp hösten, -12...

Det finns några få människor som veckorna innan årets SM sett Bosse göra ett helt tävlingsprogram helt tävlingslikt, så det finns bevis på att jag inte svamlar. Men svider i själen, ja det gör det...
Det var liksom meningen att Bosse skulle få sista putsen nu under vintern för att tävlas på nästa år då jag tänkt vila Sheger över vintern och tävla honom mer sparsamt nästa år.



Fina duktiga Bosse!

Bosse kommer naturligtvis få vara med så länge han mår bra, fungerar och har glädje utav livet! Tankarna om ny hund börjar ändå ta fart... Har en stark önskan om att så småningom få glädjen av en Sheger-valp och jag har trots flera förfrågningar endast sagt ja till en parning med en tik som jag verkligen gillar stenhårt! Vi får se vad framtiden bringar, men det känns hur som helst länge dit...

Det optimala vore kanske att hitta en unghund, typ 5-10mån eller nåt sånt som kunde flytta hem till mig. Då skulle det i första hand vara som vallhund, med lydnaden som "hobby". Tycker ju vallningen är vansinnigt skoj, men har inte haft nåt att valla med senare år. Vallning var det som var tänkt för Sheger ända tills han skadade sig, då fick han bli lydnadshund istället. Bosse skulle också bara valla, men de som sett honom under hans ungdomsår vet varför vallningen ganska tidigt lades på is...

Såg fint ut från början (14veckor), sen hände nåt...

Har fått frågan om Bosse ändrat sig något efter första anfallet och svaret är ja. Han sover mer, trots mindre "jobb". Han har börjat drömma när han sover, vilket han konstigt nog aldrig gjorde innan...
Han går mer undan när han ska sova. Kanske något mer hungrig, han har alltid innan varit ganska liten i maten. Han behöver mer bekräftelse både från mig och Sheger!

Om nån vet om nån unghund, hane i nämnda ålder som skulle passa mig - hojta gärna till!

Bilder från valp/unghundskurs

På veckans valp/unghundskurs var det återigen dax för lite miljöträning och även lite enkelt nosarbete. Här kommer några bilder!

 

 

 

 

Nordiska Mästerskapen 2013

Det blir inte lätt, men jag ska försöka (innan jag glömmer) sammanfatta äventyret och alla mina intryck, att som en del av det svenska landslaget i lydnad få äran att åka och representera Sverige på Nordiska Mästerskapen i Lydnad.

Sheger och jag startade vår resa i fredags morse med att åka och hämta upp vår ena landslagsledare Kjell Edström, som skulle åka med oss till Norge. Resten av turen flöt även den på fint även om man ibland önskar att man vågat köra på lite, men böterna i Norge är inte å leka med så det blev en mycket lydig resa.

Väl framme på hotellet i Oslo, som låg ca 20min från Norges Varemesse i Lillstrøm (där tävlingarna var) hade vi en genomgång om hur vi alla ville ha det på fredagens träningspass.
Innan lagens träningstider började åt vi en god Indisk middag på en restaurang precis i närheten av tävlingsplatsen, mmm..!

Lydnadsringen var stor och fin och faktiskt med konstgräs! Gräset var inte fyllt, så mattan var ändå lite hal, men det verkade som om de flesta hundarna anpassade sig fort och jag tycker underlaget blev riktigt bra för att vara i mässhall!

Varje lag hade så 30min. till träning. Vi delade upp oss i tre grupper och jag och Diana började. Det blev lite ff och då upptäckte jag att Sheger inte alls fick grepp med bakbenen när vi gick i det tempot som vi brukar. Blev tvungen att hålla ner tempot lite och det är ju inte direkt till vår fördel...
Kjell la ut en vittring åt oss som Sheger gjorde så fint. Provkastade också metallen som levde ett helt eget liv när den landade, den for åt alla håll å kanter... Ett par snabba starter och stopp och gripande av spengummi på underlaget hanns med, sen  var vår träningstid slut.

Efter det  följde lottningen. Först startordningen för lagen som blev Finland, Sverige, Danmark och Norge. Efter det var det lottning av startordningen för alla tävlande. Sheger och jag fick sista Svenska startnumret som visade sig vara 26, vi skulle alltså starta sist av oss svenskar. Eftersom vi var reserver så räknas inte vårt resultat med i lagtävlingen, utan vi tävlade endast individuellt.

Väntar på invigning!

Sheger kändes lugn och fin under alla uppvärmningar och han kändes koncentrerad och samlad. Vet mycket väl att skenet kan bedra och att det oxå gjort det många gånger, men han kändes fin och jag riktigt längtade att det skulle bli vår tur. Dagens övningar var platsliggning, apportdirigering, fjärr, hoppapport och Z.

Det är fyra domare, en från varje land. Högsta och lägsta poäng räknas bort och gällande poäng blir snittet av "de i mitten"...

Platsliggning - 8. Han låg tung som en sten och det rörde sig inte ens i öronen på mitt första uppkommando... Blev alltså x-tra kommando på uppsitten och det kostar två enheter...

Apportdirigering - 8,5 . Det var på förhand bestämt att alla var lottade vänster apport. Sheger gjorde i mitt tycke ett fint konskick, bra gripande och distinkt in, utan så mycket som ett omtag!

Fjärr - 8,5. I mitt tycke fina distinkta rörelser, Vred sig lite i sista stå-sitt. Alla domarna stod på den sidan där han har sitt fasta bakben ( man ska väl ha tur nån gång..)

Hoppapport - 9,5. Fiiiint!

Z - 8. Kändes som att han tryckte på lite, men han hade raka skiften!

Så här såg resultatlistan ut efter lördagens tävling.

Vi låg alltså på en finfin sjätteplats och var så långt bästa svensk.
Det var såååå skoj att på en större tävling, för en gångs skull få visa upp honom på ett liknande sätt som det oftast ser ut på träning. Jag var nästan gråtfärdig av stolthet över att han kunde samla ihop sig och visa att han inte är galen jämt...

Lördagkväll bjöd Norsk Kennel Klub på en fin bankett, med god mat. Efter det var det rett i sängen.

Söndagens tävlingsmoment var rutan, vittring, inkallning, fritt följ och avslutningsvis sitt i grupp.
När man läser det förstår man direkt att någon tro på att vi skulle kunna klara att ens behålla vår placering på resultatlistan inte fanns...
Sheger började dock dagen på samma sätt, var lugn och fin, men allt eftersom dagen gick började han ladda på mer å mer. Inbillar mig lite att det var att han hörde och såg alla konskick till rutan. Vet ju att han går igång av det... Försökte att skärma av så gott det gick och var ute och traskade mycket med honom, men ljudnivån inne i hallen var mindre på söndagen än lördagen och jag är säker på att han låg spänd som en fiolsträng vid varenda "ruta"...

Startordningen på söndagen var annorlunda än på lördagen. Ekipaget med minst poäng i det laget som låg sist startade osv. Det betydde att vi hade sent startnummer på söndagen också. Väldans ovant då vi de sista åren konstant gått med tidigt nummer...

Märkte direkt på sista uppvärmningen på söndagen att han var betydligt mer taggad än dagen före. Det i sig är ingen nyhet, det brukar vara så, men det var svårt att få honom riktigt koncentrerad och följsam... När det var vår tur att gå in märkte jag redan på ingången att nu gäller det å hålla i hatten! Försökte att öppna upp lite i skallen på honom på väg fram till konskicket till rutan och det känns som om jag lyckades med det för han tänkte verkligen på stadga under momentet!

Rutan - 8,5. Nöjd, tycker han gör en fin ruta, men jag kommenderade i mitt eget tycke stå lite tidigt. Vågade inte helt lita på att han kom ihåg underlaget då det var första övningen för dagen. Ville inte riskera att han skulle glida ur...

Vittring - 7,5. Pinnar på rad. Han blir återigen lite osäker framme vid pinnarna och går över rätt två gånger. Dessutom sprätter han iväg en fel pinne när han vänder upp. Ok ingång utan omtag! Han gjorde en jättefin vittring som Kjell la ut på näst sista uppvärmingen. Har funderat en del och tror kanske att han tyckte det var svårt pga. att han var hund nr. 25 som letade och det är ju naturligtvis en massa lukter där då. Ovant för oss som mest startat tidigt.

Inkallning - 7,75. Min första tanke var att jag var lite besviken över inkallningen. Tycker kanske att han borde tryckt till lite till. Men när jag tittar på hela resultatlistan så ligger vi sån mitt på inkallningsbetyget så det var väl ingen katastrof då... Men han kan sååå mycket bättre!

Fritt följ - 6,25. Opps, nu började det å hända grejjer... Tycker att första tredjedelen kändes ganska ok. Sen började han å pumpa på riktigt ordentligt och jag fick kämpa i varenda steg för att han inte skulle "gå ifrån mig". Han var inte ur hand, å provade bara att svänga själv en gång, men snyggt var det definitivt inte! Ja ja, det är som det är och det hade varit roligt att även få visa upp att han faktiskt kan gå fritt följ också, men det får vi ta vid nåt annat tillfälle :o)

Sitt i grupp - 10. Satt tryggt och hade tydligen använt lite av tiden till å se sig runt omkring...

Vi slutade på 264,25p och det räckte till en sammanlagd 11plats. Med det resultaten blev i till sist tredje bästa svensk. Skäms inte över å berätta att jag är stolt som en tupp!!! Trots riktigt usla träningsförhållanden innan klarar Sheger å prestera, utan några större missar, när det behövs - min lilla hjälte!

Mitt första Nordiska Mästerskap var alltså i Norge, kul att det var mitt "gamla" hemland. Har träffat och pratat med folk jag inte sett på många år!  Lilian, Erik och Gørill de har jag iofs träffat innan ett par gånger. Nu fick jag äntligen träffa och prata med Solgunn och även Roy. Med de två sista har jag tillbringat mer träningstimmar än med nån annan. Hur kul som helst å träffa dem igen!!!

Tack Norge för ett fint mästerskap! Fin ordning och reda inne i ringen av Liv & Rune. Det bjöds i tillägg till smörgås till och med på varm lunch på lördagen, det uppskattades stort! :o)

Vill naturligtvis också tacka mina lagkamrater för trevligt sällskap under helgen, grattis till alla resultat och till lagbronset! Tack oxå till våra lagledare Lotta & Kjell som gör ett hästjobb med att hålla reda på allt och alla. Ett x-tra tack till min rumskompis Elenor för att det gick så smidigt att dela rum!

Nu återstår bara att ta med sig intrycken från mästerskapet och det man sett andra prestera, tänka genom ev. nya målbilder och kavla upp ärmarna å träna på. Fast det tar vi först om en månad för nu ska vi pyssla med lite annat en stund!

Heja Sverige!!!

Ego Boost!

Nu är det "dan före dan" för imorgon bitti åker vi. Då styrs bilen mot Norge, Lillestrøm och Nordiska Mästerskapen i Lydnad. Det ska bli så skoj och jag ser verkligen fram emot helgen!

Känns som vi är redo. Vi har tränat på utan att gripas av nån - det MÅSTE bli bättre syndrom. Sheger kommer väl förberedd, jag har gjort det jag kan för att förbereda honom och hoppas att han ska få visa upp sin bästa sida. Han brukar inte bry sig speciellt mycket om stök och miljö så jag hoppas naturligtvis att det gäller även i helgen.

"Uppvattningen" började för några dagar sen, här ska nämligen vattendepåerna va fulla ;o)
Avmaskning är gjord och han äter nu tre gånger om dagen istället för två, allt för att han ska kunna tillgodogöra sig på bästa sätt. Kanske lite "plöttrigt", men det struntar jag i, för det känns bra - för mig!

Han tempas två gånger om dagen senaste veckan, jag kan väl berätta att jag inte är hans mest populära person när jag kommer med febertermometern... Slemhinnor kollas oxå... Allt för att jag ska märka om det är nåt galet på G. Minnet efter VM-2012 när han blev så fruktansvärt sjuk när vi kom hem, sitter fastnålat på näthinnan. Jag ska nämligen märka direkt om det är nåt som inte är som det ska med herremannen!

Ja nu är det inte mycket mer att göra än att se till att han är på gott humör och det brukar han liksom sköta själv! Resultatet visar sig under helgen. Nu är det bara å luta sig tillbaka och njuta av att vi får vara med på ytterligare ett landslagsuppdrag.

Bästaste Sheger - TACK för det!!!

Bra träning!

Igår åkte jag och grabbarna till Lillemor och tränade lite. Tycker det är så skönt att få någon annans ögon som tittar en sväng så man inte missar nåt eventuellt feltänk hos hunden. Skulle va tråkigt att överse nåt med endast ett par dagar kvar till nästa mästerskap...

Tycker att Sheger kändes "som vanligt". Det betyder egentligen att han kändes lugn och fin, koncentrerad och följsam. Det är ju oftast så våra träningar ser ut. Säkert svårt att tro för nån som endast ser oss på tävlingsplan där han ibland kan bete sig som en komplett idiot. :o)
Lillemors kommentar idag var att hans ögon bara bruna, den säger en hel del! När han "går upp sig" visar han nämligen även ögonvitorna och det ser nästan ut som om ögonen ska "ploppa" ut ur skallen på honom... Lillemor: Tack för hjälpen, skratten och kaffet!

Han vill mycket den hunden och han har en arbetsmoral utan dess like och ett hjärta av guld. Ibland vill han liksom bara lite för mycket och för fort, "lilla" gulle!
Det är ju självklart att hundarna till slut får rutin och känner igen tävlingssituationen och kan då kan få stresspåslag. Det kan oftast omvandlas till nåt positivt, men ibland tippar det över, oavsett hur väl man känner sin hund...

 

De sista veckornas träning har därför mest bestått av att få Mr. Kärnkraftverk att fokusera på stadga, stadga och stadga. Funkar som sagt fint nu, men jag har mina misstankar att det blåser all världens väg när det blir tävlingsdax och nu dessutom i "mässmiljö".
Sheger gillar ju liv å rörelse, tycker det är fränt med musik, skratt och applåder. Det värsta är att han alltid tror att det är han som gjort nåt bra när det applåderas, han tar liksom åt sig av alla applåder... Hoppas han inte växer till nån mallgroda innan vi kommer hem till Sverige igen!

Vi ligger iaf. enligt schema på våra förberedelser och de sista dagarna ska det nu bara tränas små korta träningspass där vikten ska läggas på att lyssna!

Valp/unghundskurs

Har en grupp valpar/unghundar i träning dagtid på måndagar. De senaste träningspassen har mest bestått av hyfs och socialiseringsträning och att man tjänar stoooort på att välja sin matte/husse. Det är så länge sen jag haft den typen av kurs att jag faktiskt glömt bort va skoj det är och vad roligt det är att följa hundarnas utveckling. Det sker liksom så mycket vecka från vecka!

Gruppen har tränat massor på inkallning och på att uppföra sig när man möter andra hundar. Svårt att dessutom behöva vänta på att matte/husse pratat klart innan man går vidare... Vi har som grupp gått "hinderbana" i skogen och hittat spännande saker som tex. "karamellstenar".

Goosie, Tilda, Love och Sheger

 

Igår möttes vi och promenerade ett par timmar på stan, vi åkte hiss, var inne i affärer, väntade på bussen, gick i trappor osv. Väldans nyttig träning och dessutom verkar inslaget av hundar i grupp uppskattas av många av de människor man möter. Många vill hälsa och kanske även klappa på hundarna.

Tilda och Goosie åker hiss

                                 

Tilda, Sheger, Goosie, Viktor och Ville "väntar på bussen"

Lite av av varje...

Hmm, det är ju iaf. ingen som kan anklaga mig för å blogga för mycket. Svårt att liksom få tiden att räcka till...

Vad har vi gjort sedan sist?
Söndagen på landslagslägret bjöd också på bra träning. Tyckte Sheger jobbade på riktigt bra! Blev väldans glad över att vi fick till några vittringar där han var lugn och fin, har försökt att underhålla det under veckan som varit!
Tånga Hed var ett jättebra ställe att ha läger på. Suveräna träningsmöjligheter, bra å lufta hundarna och god mat. Det enda minuset var att rummen var väldans små...

Elenor och jag ska dela rum på Nordiska i Lilleström så nu skulle vi dela rum på lägret för å se om det funkade för Sheger & hennes Mexx. Bosse var ju också med och nu blev det blev trångt! Tur att man har snälla hundar för det funkade fint, utan nåt gruff, fast det var tre hanhundar som inte träffat på varann så nära innan. Fina grabbar det!

Bosse fick träna lite i pauser och blev lite mallig över det!

Sheger gillade läktaren i Tångahallen - bra översikt, man kan ha koll på allt!

Vi har fått ett fint halsband och koppel av Karin Wikström, i svenska färger, att ha på Nordiska Mästerskapen i Norge.

Det har inte blivit fullt så mycket träning som jag önskat under veckan. Vädret har varit riktigt uselt med regn, kyla och hala appellplaner och därmed ganska stor skaderisk...

Blöta men glada grabbar!

Har varit inne på klubben vid ett par tillfällen. Tyvärr är det så litet att jag kan inte helt göra det jag önskar, men jag hoppas att träningsmängden ska räcka ändå.

Hoppas få till nåt mer fartpass innan vi åker till Norge, det optimala hade naturligtvis varit ett pass med kommendering, men det verkar vara svårt att få till... Hur som helst så glädjer jag mig helt vansinnigt att tävla till helgen. Det ska bli så fränt och jag hoppas Sheger tycker detsamma!

Långa kedjor

Landslagslägret första träningsdag är över. Nöjd med Sheger's träning! Han svarade ungefär som jag trott i en lång, och för honom tuff kedja. Appdir - fjärr - FF x 3. Jag fick oxå fram lite stress på vittringen jag äntligen fick möjlighet å tala om att jag faktiskt inte gillar hur han hanterar pinnen... 

Ser fram emot kvällens föreläsning/workshop och morgondagens träning! 

Fina träningsmöjligheter i Tångahallen!

Smutsig...

Förmiddagens valp/unghundskurs resulterade i smutsiga kläder... Gulliga är de fyrbenta, men man blir riktigt smutsig! 

Vet du vad du betalar för..?

Märkbart irriterad efter en diskussion nu på morgonen! 

Inlägget kommer säkert att provocera nån, men det är inte min mening. Måste bara få det ur mig! Det är inte ofta jag jagar upp mig över vad andra säger och gör, men nu vete faaan vart vi är på väg... 

Är verkligen inte nån "det var bättre förr" person, men i det här fallet tror jag faktiskt det var bättre förr! Vad är jag då så förbannad över? Det finns idag en uppsjö av hundtränare och missuppfatta mig nu inte, för att det finns många tycker jag är riktigt bra! Det betyder att det borde finnas nån som passar för alla! Då kan alla hålla på med det fränaste av allt, hundsport! Vad jag däremot blir upprörd över är att det verkar som att hundtränare inte längre kvalitetskontrolleras alls... 

Har marknadsföring och gamla meriter verkligen blivit "allt" inom hundsporten? Jag undrar ärligt om hundfolk i allmänhet börjar bli förblindade och fullständigt påverkade av snygg reklam? 

Om jag har en snygg flashig hemsida som innehåller de "rätta" färgerna och de "rätta" citaten och dessutom kan formulera mig i ord, är jag då automatiskt en superbra hundtränare?  

Om jag har "skyhöga" kurspriser, vittnar det automatiskt om kunskap och kvalitet på mina arrangemang? 

Om jag tar betalt för "mentalträning" men själv är mindre bra på att tävla, hur i hundan går det ihop?

Om jag har fina annonserar om kurser i tävlingsträning och diverse elitsatsningar, men själv aldrig tävlat på den nivån, hur ska jag då veta vad som krävs för att ta sig dit? 

Ja ni fattar, listan kan göra lång! 

För en del verkar det viktigaste nu för tiden inom tävlingslydnadsträningen vara att ha nöjda och glada kursdeltagare, hur det sen går med träningens utveckling verkar inte betyda fullt lika mycket... Det är naturligtvis helt okey, om föraren valt att det ska vara så! Vill man betala dyra pengar för självförtroendeboost så ska man naturligtvis göra det. 

Börjar kanske bli gammal och mossig i mitt tänk men i min värld så ska ekipaget fortfarande utvecklas tillsammans, det är liksom det man betalar för! Kommer man inte framåt är det kanske en god ide att byta tränare/träningssätt... 

Nää gott folk, återgå till att kolla referenser på de som tar betalt! Hör med andra som köpt tjänster av den tränaren. Undersök andra kursdeltagares utveckling! Kolla tränarens egna resultat och våga ifrågasätta kunskap! Våga fråga vad du betalar för! 

Avslutar med att citera lydnadssportens senaste års SM vinnare "när man inte längre blir bättre blir man sämre" och hoppas fler tänker efter före!

Problem med formulär till kursanmälan!

Vi har under en tid haft problem med anmälningsformuläret till våra kurser... 

Jag har därför skapat ett nytt formulär som jag hoppas ska vara tillgängligt hela tiden! 

Just nu finns det två kurser att anmäla till: 

* 131105 TISDAGAR dagtid 1000-1300, individuell träning - även valpar och unghundar. 

* 131123 Endagskurs kl. 1000-1400, individuell träning tävlingslydnad.

Resultat Karlskoga 131019

På dagens tävling kom vi tvåa på 298p. Sheger tryckte på i vanlig ordning, men jag är väldigt nöjd över hur han svarade på mitt arbete mellan momenten! 

Har aldrig tidigare släppt upp honom så som jag gjorde nu, han tom skallade mellan momenten! När jag sedan bad om arbete svarade han med full koncentration, iaf. i de flesta momenten... Lärde mig att jag behöver ha ännu mera koncentration innan apporteringsmomenten! Känns bra!!! 

Kul att få gratulera vinnaren av klassen Sandra Jansson med Vide! Sandra har varit elev hos mig redan innan hon debuterat i lkl1 och idag vann de över oss! Bättre betyg kan väl inte en tränare få..? 

Stort grattis även till ytterligare en elev, Lena Olsson med fina riesenpojken Dixon till förstapris i elitklassen! 

Grattis oxå till Cissi med Dustie, vi säger välkommen till elitklassen!

Många flera första pris på elever i lkl1, lkl2 och lkl3 - en riktigt bra dag!!!

Tävling på hemmaplan

Idag är det dags för Sheger att tävla på hemmaplan. DET händer inte ofta då jag egentligen inte gillar att tävla där han har förutfattade meningar om hur det kan vara... 

Han har bara tävlat en gång hemma och det var lkl3. Bosse som faktiskt är mer öppen i skallen har jag kört både lkl1 och lkl3 med på hemmaplan. 

Det är lixom enklare med en hund som Sheger att komma till ett helt nytt ställe där han inte har koll på nåt, utan måste lyssna å få hjälp av mig för att lyckas... Det kommer nog att bli svårt idag, men det är det som är målet med tävlingen, att LYSSNA! Sista chansen för mig inför nordiska att "se" vad som rör sig i skallen på honom. Vill ha lite info hur han "ligger" i belöningstänk kontra uppgift. Har under träning faktiskt klarat av att få några avslöjanden, men hoppas verkligen att han ska spela med öppna kort idag! 

Gå in på tävlingsplan en med Sheger är nämligen lite som att ha att göra med Dr.Jekyll and Mr.Hide... 

Vet först vem av dem som tävlar i det ögonblick TL kommenderar i första moment efter gruppmomenten. Drar han då in luft i ett jätteandetag (mmm, det hörs på flera meters avstånd), samt spärrar upp ögonen så vitorna syns, japp då blir det åka av. Är han i det ögonblicket lugn och koncentrerad, ja då kan det bli riktigt bra! 

Haha, hur som helst ska det bli riktigt skoj å tävla, gillar'n oavsett vad han hittar på! 

På den här bilden är han definitivt skötsamma Dr.Jekyll...

Dags att börja träna!

Nu är det hög tid att lägga upp en träningsplan inför Nordiska Mästerskapen i Lilleström i Norge!

Förresten är det väldans kul att vi ska just dit! Har tillbringat mycket tid i just Lilleström/Strömmen med trevliga träningskamrater då jag bodde mina nio år i Norge... Visserligen tränade jag med annan ras än nu och ofta mer bruksinriktat, men hundträning var det i allra högsta grad. Hmm, blir nästan lite nostalgisk... 

Åter till verkligheten och egen träning. Det sista har det inte blivit nåt alls av sedan sista rankingtävlingen i Mariestad. Planen var från början att ta en längre lydnadspaus, faktiskt fram till jul, efter den tävlingen. Hade faktiskt planlagt att Mariestad skulle vara sista rankingtävlingen vi startade på. Jag hade lekt med tanken att låta bli rankingtävlingarna och istället endast satsa på SM. Det kostar så otroligt att träna på den nivå som behövs för att kunna vara med å konkurrera med de bästa. Kostnader jag pratar om är inte bara i pengar, det är oxå tid och engagemang. När man under lång tid  liksom aldrig får riktigt "stolpe in" har det kännts ganska motigt att träna på... 

Höstens rankingtävlingar har varit "så där" för oss. Definitivt inga "fullpottare" när man snackar om känsla. Men Sheger börjar åter att bli riktigt stabil och har sista tiden gjort få misstag. Känns som han återigen tävlar på en hög lägstanivå... Visserligen har vi nu med oss en fjärdeplats från Kungsör och en tredjeplats från Mariestad och det är jag väldans stolt och glad för. Men så såg det definitivt inte ut i somras då jag klurande på hur vi skulle lägga upp vårt framtida tävlande....

För i ärlighetens namn så trodde jag, i somras, att våra chanser att få åka till NoM var i det närmaste obefintliga... Så efter Mariestad var jag fullplanerad med jobb, inklusive en helgkurs i Sundsvall. Det mest x-tra arbetet är nu avklarat och jag får börja klura på hur jag ska lägga upp träningen på bästa sätt för oss. 

Jag vet att vi oftast inte har de snyggaste detaljerna på tävling och det har jag accepterat för länge sen. Visst, har vi tur att momenten kommer i en ordning som passar oss så kan vi nog oxå "sätta" ganska svåra tekniska delar. Men ordningsföljd på moment är inget jag någonsin kan påverka så det är bara att göra det bästa av tävlingen oavsett vad som kommer! Vad jag däremot har är en hund som arbetar till absolut sista andetaget. Han älskar att träna och tävla lydnad, ger järnet, bangar inte för nåt och han törs försöka i alla situationer. Det i sig kan oxå räcka långt. Haha, akta sig den dan upplägget passar oss, då skulle det bli åka av, haha! 

Nu ska jag försöka planera för ett smart sätt att fortsätta att träna stadga, följsamhet och lyssnaträning. Hur som helst ska det bli fantastiskt roligt att återigen få vara med det svenska lydnadslandslaget på ett mästerskap! 

Bästaste bästaste Sheger! 

"Prillrigt" stolt!

Här ser ni reserven till landslaget för Nordiska Mästerskapen 2013 - Gränsvallarens Sheger! 

Hans matte är äckligt stolt och glädjer sig att återse "gamlelandet" ;0) 

Rankingtävling Mariestad 29/9

Som jag skrev i förra inlägget hade Sheger tränat på bra inför rankingtävlingen. 

Vi åkte till Mariestad ett par dagar innan och hade några fina träningar tillsammans med Lillemor och Diana. Jag var dock misstänksam om det verkligen var till vår fördel att träningen flöt på så bra? Så här i efterhand kan jag konstatera att mina tankar stämde ganska bra och jag kan konstatera att vi definitivt inte gjorde årets bästa tävling... 

Sheger var het som en spiskrok och för er som vet hur han är då, förstår att det kändes som världens lääääängsta program innan vi fick gå av planen... Han låg helt fel i sitt tänk. Han var mindre/inget fokuserad på uppgifter och mer intresserad av belöningar som han tydligen förväntade skulle komma lite varstans!? Tokhund! 

Ska jag välja ut ett moment som jag är nöjd med är det utan tvekan fjärren. Där var han förvånansvärt nog koncentrerad och noggrann. Vi har ju slitit hela sommaren med att fjärren kommit tidigt på lite betydande tävlingar och vi har verkligen inte fått till den, men i Mariestad satt den som sista moment. Mjuk å fin i kroppen men rappa rörelser. Minst nöjd är jag nog med inkallningen... Var riktigt dåliga stopp, både på stå och ligg, men springa var fränt å han kom ångandes med uppspärrade ögon som om han hade eld i baken >_< 

Vi hamnade tillslut på en tredjeplats. Den var definitivt inte gratis, fick kämpa för varenda steg å rörelse på tävlingen, var livrädd att han skulle "gå ut hand", vilket han var vänlig nog att inte göra. Tror dock inte marginalerna var så jättestora... 

Grattis till Diana&Zakk som vann och Lillemor&Shikka till andraplatsen! 

Snart tävling - konstig känsla...

Några dagar kvar till nästa tävling och jag har en rätt "konstig" känsla...

Känns som det är nåt som inte stämmer! Sheger har tränat på riktigt bra, han känns väldans lagom å fin. Kanske det som stör mig, vad vet jag? Brukar mest sitta med känslan, faaan har inte haft tillräckligt med tid å få till ______. Men han har tränat bra! Han prioriterar rätt saker, lyssnar, tar lagom mycket ansvar, har en räv bakom varje öra och har som vanligt ett fantastiskt gott humör :D 

För nån vecka sen var vi till Lillemor i Kristinehamn och körde genom både Sheger & Shikka. Det var som vanligt bra träning och bägge två såg fina ut! 

Tar ut 46'an på årets sista tur till tävlingen i Mariestad, det ska bli riktigt skoj å campa och tävla igen!

Bosse har varit sitt vanliga jag sedan sista EP-anfallet. Griper efter halmstrån och har tagit av honom fästinghalsbandet. En hund till en tidigare elev till mig fick för några år sedan två EP-anfall. Efter att hon slutade använda halsband har det aldrig mer hänt... Vet att det är långsökt, men värt att prova. Han är för dagen helt "giftfri" och jag hoppas av hela mitt hjärta att alla fästingar fryser ihjäl fort! 

Finaste finaste Sheger! 

Svar på aspirantprov...

För två veckor sedan skrev jag det teoretiska aspirantprovet för lydnadsklassdomare.

Idag kom svaret - GODKÄND!  (phuuu...) 

Nu är det den praktiska bedömningen kvar...

 

Nytt epilepsianfall...

Vid Bosses första epilepsi liknande anfall fick jag vid undersökning av honom reda på att "en gång var ingen gång". 

Tyvärr var det en diagnos som inte stämde in på Bosse för idag medan jag jobbade kom anfall nummer två. 

Jag är så ledsen för hans skull för det han får gå genom ser väldans tufft ut. Faktiskt riktigt jobbigt att se sin hund på det viset! Det kändes ändå skönt att en av kursdeltagarna är veterinär så att någon med kunskap fick se honom. 

Nu har han piggat på sig igen och är åter samma Bosse! 

Det var ganska exakt tre månader sedan sista anfallet, undrar hur länge det tar till nästa gång..?

Rankingtävling Kungsör 17/8

Kan ju inte direkt skryta med att inläggen duggar tätt här inne just nu... Har under sommaren prioriterat en del andra saker i livet än egen hundträning och dessutom har jag jobbat en hel del.

Kommer inte bli nåt avancerat inlägg det här heller, men ändå kanske starten på att lite mer bokstäver fastnar här framöver..?

Vi var i Kungsör och startade på rankingtävlingen i augusti. Väldigt nöjd med Sheger! Det enda jag rynkar på näsan åt är egentligen fjärren... Blev återigen för mycket muskler. Det är sååå svårt att ha en hund som Sheger "lagom", följsam och koncentrerad in på första moment. Nu kändes han mjuk å fin i uppvärmningen. Men i det vi kliver in på plan, samtidigt med högtalarpresentationen och applåder, blir han som förbytt. Aha - de klappar, nu har jag säkert gjort nåt väldans bra! Känns som han ökar typ 10cm i mankhöjd och blir som en yster häst... Inte det lättaste, om än omöjligt, iaf. för mig, att hinna samla ihop honom till koncentration i fjärren som var första momentet.

Var nöjd med förmiddagens runda som helhet och hade en bra känsla och blev därför lite förvånad när vi efter förmiddagen låg på en blygsam 12'e plats... Blev lite halvirriterad då vi verkligen,
för slutresultatet, borde haft = behövde mer poäng med oss från förmiddagen. Vi hade ändå avverkat: platsliggning, fjärr, vittring, hopp, apporteringsdirigering vilket ofta är bra moment för oss. Att tro att vi ska gå in å plocka placeringar på eftermiddagsdelen som innehöll: ruta, inkallning, Z, fritt följ och sitt i grupp är ju inte helt verklighetsbaserat... Men det är bara att bita ihop!
Tävlingen är inte slut förräns sista hunden är klar och vad de andra presterar kan jag inte påverka, utan det är bara att köra vårt race och sen njuta av de andra duktiga hundarna.

Nu klarade vi att ladda om och vi fick avsluta med ytterligare en fin runda. Det var nån som sa att vi hade eftermiddagens näst högsta poäng. Vet inte om det stämmer och det är ju egentligen oviktigt, men vi klarade att klättra några placeringar och det är jag glad för! Vi hamnade tillslut på en delad fjärdeplats med endast ett futtigt halvpoäng upp till trean.

Hur som helst så gjorde Sheger återigen en fin tävling, - bästaste bästaste han!

Träning ja, eller nej...

Borde verkligen ta tag i grabbarnas träning, men lusten infinner sig inte helt... Tror det är för varmt och då syftar jag på för mig! Tror inte jag är gjord för aktivitet i varmt sommarväder. 

Vet inte om den låga motivationen hänger ihop med att jag inte har/kommer att ha nån semester i år..? Känns bättre att bara göra det som faller in och ha trevligt när vädret är toppen för de som är semesterfirare. Har i hela juli haft förvånansvärt mycket jobb, både kurser och privatlektioner,  vilket jag naturligtvis är tacksam över. Fränt att så många vill träna hund på sin semester! 

Träningsplanen i Lervik är jättefin och har varit kortklippt hela sommaren, perfekta förhållanden.

Nu inbillar jag mig att det endast fattas lite koncentrationsträning och lite påminnelser för Sheger vad det gäller positionen och följsamheten i det fria följet, hur man hanterar apporter, ingångar och snabba stopp i fart samt att man inte använder för mycket muskler i fjärren. Borde va fixat på ett kick! (hoppas alla förstår ironin i det) Gruppmoment är det oxå ja, gah...

MÅSTE starta upp till veckan då det bara är två veckor till nästa tävling! 

Vi har mest lattjat runt, och det är iaf. ingen som ska säga att grabbarna inte är simtränade i år, för det är de! Riktiga blötdjur! 

De gillar verkligen att blöta ner sig och vid utebliven hjälp från mig så går det utmärkt att själv "tappa" bollen från bryggan och sen hoppa i plurret efter den... 

Idag har vi dock inte simmat utan varit vid husvagnen i Örebro. Hade en svag tanke om att valla lite, men när sommarens varmaste dag (30grader) skulle dyka upp idag struntade jag i det av hänsyn till både får och hundar! Sitter nu i 46'an och lyssnar till och känner skakningarna som kommer av ett ordentligt åskväder. Brukar inte bry mig men nu är den nära och jag har funderat på om jag ska gå ut å sätta mig i bilen, eller kanske rentav åka hem... 

Viktigt vem som har vilken boll...

Fina Bosse!

Gulle Sheger!