onsdag 18 december 2013

Grejsimojsing!

Har använt mååånga timmar senaste tiden att studera blodslinjer och stamtavlor. Det har blivit ett riktigt detektivarbete. Gahhh, säger jag, det går trill runt i min skalle... Har gått tillbaka ganska många led och mina tankar är just nu att man lär så länge man lever! Börjar få en bild av vad jag tittat på, men nu har jag fått nog, vill inte se en enda stamtavla till innan nyår!

Annars har vi till Sheger's stora förtret en planerad träningspaus! Vi har inte kört ett enda lydnadsmoment sedan vi tävlade på Nordiska i mitten av november. Inte har vi vallat heller...
Vi traskar promenader, går i skog och mark och har så sakteliga börjat bygga inför nästa säsong. Vi lattjar lite med koncentrationsövningar och kroppskontroll. Kul och nyttigt - tänka är bra!
Den svåraste övningen för honom just nu är frambenskontroll när han står still. Höger framben ska han lyfta upp framåt, vill han ska ta i riktigt ordentligt, gärna för kung & fosterland. Det vänstra ska han bara lyfta och hålla upp, lite lätt bakåt. En övning som han tycker är skitsvår och tar på hjärnkontoret.
Min tanke är att så småningom lyfta med den grejen in i fotgåendet. Ska bli spännande å se om jag lyckas, för den är lite knivig...
Vidare så kör vi nu allt fotgående på högersidan, inte helt lätt med stegförflyttningar å sånt... Men han är avslappnad, koncentrerad och väldans följsam. I den bästa av världar tar vi med oss det över på vänstersidan när det är dags för lydnadsträning igen..! ;o)

Har tänkt att vi ska starta upp vår träning igen i januari, då Sheger å jag har blivit inbjudna till ytterligare ett landslagsläger. Det är vårt femte läger, - TACK fantastiska hund!

Bosse trixar på han också. Han har bland annat till sin stora glädje återigen börjat få vinka. Nåt jag lärde honom som liten och som han sen höll stenhårt fast på att vinka är bra! Var tvungen att släcka ner det då han blev alldeles hopplös å vinkade i tid och otid. 
Det går undan när man äntligen får vinka igen!
Om halterna i fotgåendet dröjde lite, ja då satt han å vinkade, alltid... Samma i fjärren, det gick inte å träna för han vinkade, vinkade å vinkade, skitnöjd med sig själv! :o)
Han gick å satte sig framför folk å vinkade - och ni som känner Bosse vet att han är en envis grabb! Han har också, när det passar, ett utomordentligt tålamod. Så han satt å vinkade på tills han fick nån typ av reaktion, det var belöning nog för å fortsätta... Förvånansvärt nog så har han inte gjort det en enda gång nu, än...
Han tränas nu bara i pytte korta pass. Törs inte utmana nån uthållighet på honom alls just nu. Vill inte riskera att göra nåt som kan utlösa ett nytt EP-anfall. Jag har lagt på lite mer gå-träning som han iaf. nu svarat bra på och är ju fortfarande anfallsfri. (peppar peppar)
Tyvärr märks det att han blir tröttare av aktivitet än förut, han kan sova ett par timmar efter en redig promenad. Han har generellt ett ökat sömnbehov mot hur det var innan första anfallet. När det händer saker är han pigg och alert och precis lika stollig som förut!

Fridens!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar