Lär av brorsorna!

Vi har tagit en biltur och Totte somnade precis lika enkelt som på hemresan igår, dutti puppis som nu låg ensam i bur! Var till skogen en sväng så de stora grabbarna skulle bli lite nöjda. 

Sheger visar hur man kan använda vatten...

Nu saknas bara valpen!

Jag inbillar mig nu att jag har allt är klart inför lilla valpens ankomst imorgon! 

Har "valpsäkrat" bland div.ledningar och andra attiraljer. Var och fixade en annan bur till baksätet i bilen än den jag tänkt använda från början, den "nya" är lite mindre och passade perfekt! Har även skaffat de sista inköpen som typ toapapper, toapapper och toapapper... 

Försäkring är fixad och valpen är betald, nu saknar jag bara valpen! 

Valpen ja, han heter ju Åboy i stamtavlan. Närmare bestämt Gränsvallarens Åboy, men Åboy är lite "tungt" å säga/ropa... Jajamensan, jag har provropat i många dagar och är inte helt nöjd. Att bara ta Boj eller Bojjen blir för likt BOsse. Har varit inne på diverse namn, men tror jag kan hittat ett jag är nöjd med! Om det är nån som har några häftiga namnförslag så emottagen det tacksamt!

Från i morgon är det slut på soffhäng då det äntligen kommer en liten "förstörelsemaskin" med sylvassa tänder och annorlunda rutiner, - Hujedamig :D 

Två än så länge lyckligt ovetande blivande storebröder ;o) 

Nu drar det ihop sig..!

Efter helgen är det dax att hämta hem det nya lilla underverket Åboy! 

Operation valpsäkring är snart klart och jag har letat fram matskål, halsband och massa leksaker. Tror både Sheger å Bosse kommer att uppskatta alla leksaker inne! Bägge två är ju förnuftiga grabbar och har alltid gillat småttisar. Visserligen skillnad när man inte behöver ta med dem hem, men jag tror det kommer att gå bra. Jag har normalt inte grejer framme inne då jag vill ha det lugnt inne, men med vappis är det ju undantagstillstånd. Frågan är vad Bosse tycker om att gå från lillebror till storebror, han kanske blir vuxen på riktigt nu...  Om inte så är Bosse fortfarande en sann samlare. Han brukar gömma saker under skåpet på toaletten... Saknar jag nåt är det stället att kika på! 

I och med valpen så slipper de dessutom fästinghalsband i år. Vill inte ha nåt på dem som han kan tugga på, så vi kör Frontline istället. Har oxå valt vilken mat han ska få växa upp på. Självklart blir det EUKANUBA, precis som de andra två grabbarna! 

Härligt uttryck, kanske bra att han får två storebröder... ;0) 

 

Beställt ny valp!

Eftersom saker i livet ganska sällan blir som planerat är det nu hög tid att tänka på föryngring i flocken! Sheger blir åtta i år och hur gärna jag än vill, så är det bara att inse att han inte kommer att kunna tävla så värst många år till...

Det var meningen att Bosse skulle få visa framfötterna när Sheger skulle börja att trappa ner lite på tävlandet. Nu kommer det tyvärr inte bli så eftersom Bosse inte kommer att tävlas nåt mer. Inte för att jag inte vill eller för att han inte håller måttet, - för det ska gudarna veta att han gör! Utan för att han fått epilepsi och inte längre tål träningen som behövs för att kunna vara med i toppen. Det är ett riktigt bakslag och dessutom riktigt tufft att inse, för jag har hela tiden sagt att Bossse har bättre moment än Sheger och dessutom har ett enastående "jävlar anamma", det står jag fortfarande för! 

Det har under vårvintern funnits ganska många valpkullar med bordercollies att studera. Jag har läst stamtavlor, kollat linjer och pratat med folk om sjukdomar så till den grad att jag börjat fundera på om det överhuvudtaget finns speciellt sunda BC's linjer kvar. Den linjen är belastad med det, den med det och den med det, gahhh... 

Jag vet att man inte kan garantera sig för nåt, men min bild (i ett rosa skimmer) av att bordercollien är en sund och hälsosam ras har nu en del repor i kanten. Jag känner mig mer förvirrad än någonsin och har nu insett att man får välja valp med en stor portion sunt förnuft och inte efter maniskt letande efter sjukdomar! 

Nu har jag i alla fall bestämt mig för en valp, GRÄNSVALLARENS Å'BOY.
(e. Random Sod - ue Seemework Key)

 

En trevlig framåt kille ur en jämn kull på sju. (6+1) Fem "vanligt" trefärgade och två bruna. Ser ut som det blir 4 långhåriga och 3 mer kortpälsade. Har varit och tittat två gånger, första gången vid ca.6 veckor och en gång vid 7 veckor. Jag har svårt att se nåt på individerna före det då jag inte tycker man ser så mycket mer än utseendet innan 6 veckor... Vad det gäller utseendet så var jag MYCKET tveksam till en brun. I min lite fyrkantiga värld är nämligen bordercollies svarta, vita och långhåriga! 

Har inte ens haft nåt över för trefärgade och nu så ska jag ha en brun, ja hjälp..! Efter första titten sa jag till mitt resesällskap Lillemor: trevlig bra valp men - näää den är sååå ful att jag inte kommer att orka titta på den, kommer förmodligen oxå få ståöron och va korthårig... 

Vet att det var en jättebarnslig kommentar och att BC'n faktiskt är egenskaper och inte utseende, men fy vad jag faktiskt inte gillade den utseendemässigt först! Nu har jag förlikat mig med det och tror till och med att pälslängden kan bli ungefär som Bosse's. Kroppen på valpen är jag betydligt nöjdare med. Hoppas på att det blir en lite mindre modell! Korrekt i frampartiet med iaf. för stunden slutna armbågar, tillräckligt med bakbensvinklar och lite mer kompakt typ, gillar inte långa ryggar! Få se om det håller i sig eller om det växer iväg rätt in i november..? 

Igår kollade jag även lite mer egenskaper: 

*Vilja att fortsätta försöka trots att inte lyckas

*Komma ihåg och agera på minnesbild

*Skifta från ett sinne till ett annat (lukt-syn-lukt)

Säger bara - dutti pup! Hoppas nu bara att det inte ligger nåt i pratet att bruna har sämre vallegenskaper än andra..? Vill verkligen komma igång med vallningen ordentligt igen, saknat det som skrutt!

Känns bra nu när jag äntligen bestämt mig och tack till alla som orkat lyssna på mitt tjat om BC-linjer! Vill även tacka GRÄNSVALLARENS KENNEL för att återigen få förtroendet som valpköpare! 

Rankingtävling i Malmö 2014

Då var helgens rankingtävling över. Tycker att det var en bra resa i sin helhet, trevligt resesällskap tillsammans med Lillemor & Kjell och trevlig middag på hotellet med desamma, Diana & Fredrik och Helena.

Vad det gäller tävlingen så är jag mycket nöjd med Sheger! Vi har av olika anledningar endast haft tio träningspass sedan landslagslägret och grabben tar ändå sin uppgift på största allvar, - stolt matte! Trots obefintlig uppladdning visar han återigen att hans lägstanivå är hög. Han gör några riktigt bra grejer i andra ringen, - och jag kan bara säga puss på rej!

Malmö hade som vanligt ordning i ringarna och apparatet runt tävlingen, skillnaden från tidigare år var att det nu, en bit in i tävlingen, tråkigt nog bjöds på en del svajande i betygsblocket. Då tävlingen var streamad har det även lett till en del bedömningsdiskussioner i sociala medier.

I första ringen med fritt följ, Z och fjärren hade vi ett par missförstånd och ordentliga poängtapp. FF gav 5poäng, katastrofalt kan tyckas men vi ligger runt sju på en bra dag så med ett par riktigt sneda halter och att han även stog i en halt, i tillägg till våra vanliga problem så är det inte mycket att säga om det... I Z var största avdraget att domaren tyckte att han trängde och poängen endast 7,5. Han avslutade ring ett med en ganska ok fjärr till 8,5p. Taktiken att hålla honom någorlunda lugn i ring ett, för att försöka få med några poäng från fjärren, och sen låta honom styra i ring två funkade iaf. ganska ok :0)

Andra ringen började med inkallning som gav 10p. Rutan var oxå fin, 10p. På hoppet fick vi en 8'a och det samma på vittringen för att så avsluta apporteringsdirigeringen med en 9'a, vi hade fullt på gruppmomenten. 

I det stora hela en bra genomförd tävling med nåt missförstånd och några detaljmissar som kunde varit betydligt flera om inte Sheger vore så bra grundtränad. Min förskylning trivs hos mig och rösten höll i allt utan inkallningen från rutan, vet inte helt vad det var för ljud som kom ut då! >_< Vi slutade på en 12'e plats med 276,5p och fick för det med oss en ny rankingpoäng. 

 

Nu ska vi ta ett par dagars ledigt för att se att vi inte fått med oss nån skit från mässan innan vi börjar träna på riktigt. 

Det blir Malmö!

Det här med hundträning verkar inte ligga i fatet för mig just nu, det är väldans svårt att få till träningar! Körde två träningspass med Sheger i förra veckan. Det betyder att vi i skrivande stund har nio träningspass sedan landslagslägret...

Han fick vila efter hältan och näsblödningarna fram till torsdagen och fredagen, då provade jag och han kändes pigg, lycklig, han var fin och dessutom helt ren i gången. Markerade inte på nåt sätt. Inte heller efter vila, = glad!

  

Bosse som alltid anser att flest vinner! ;)

Sen tappade jag rösten... Inget tränat på lördagen. Söndagen hade vi vårt praktiska domarprov i Kristinehamn och det var nog tur att man inte fick prata då! Knepig känsla efter provet, har inte den blekaste aning om hur det gick... Blir en lång väntan på svaret från SBK.

Igår åkte vi in till Lillemor och körde ett lätt koncentrationspass och det var efter det som jag definitivt bestämde mig, vi åker till Malmö's rankingtävling trots minimalt tränat! Jag vet att det helt klart inte är till vår fördel, vi borde ha hundravis av träningstimmar med oss, men man får väl chansa lite ibland... Vi tar det som en kul tripp och jag ska försöka prata så lite som möjligt fram tills dess och hoppas att jag har röst som håller på söndagen. För utan bra röst på Malmömässan tror jag att man är ganska rökt... I alla fall om det är lika hög ljudnivå som förr om åren.

Tänker lite som att förra året åkte vi över 100mil, övernattade i Malmö och laddade som satan. Det slutade med en total överraskning när vi kom fram från platsliggningen och upptäckte att Sheger låg å slickade på mattan och "hackade tänder" så till den grad att han "blåste bubblor"... Han hade dessutom hasat sig framåt  >_<

I ring två hade vi sen problem på varje startpunkt då löpdoften var väldigt markant. Kommer ihåg på vittringen när jag vände mig om så hörde jag att han satt å small i tänderna, var livrädd att han skulle glömma varför han satt där... Har aldrig hänt tidigare och inte heller aldrig efter det... Måste varit "the love of his LIFE"! Kunde vi genomföra den tävlingen utan att tappa huvudet totalt så ska vi väl kunna göra det samma i år, trots minimalt med träning? Kanske ska överraska med ett leende på läpparna under hela programmet i år? Fast man kanske inte ska överdriva?
Men va fasiken, han är frisk och vi får vara med, det finns de som har det värre...

Fy vilken vecka..!

Det är tydligen inte meningen att Sheger och jag ska kunna träna just nu...
Vi startade ju upp säsongen ordentligt förra veckan vilket definitivt var i senaste laget med tanke på kommande rankingtävling i Malmö nu i mars.
Nu var valet på start inte helt mitt, hade nog tänkt mig lite tidigare! På första träningspasset vi körde blev han öm i en framtå på vänster tass. Var fruset, knöggligt och borde efterklok egentligen inte tränat alls... Ömmade ett par tre dagar, så fick han resten av veckan i vila - sen har vi inte märkt nåt mer av den.

I måndags skulle vi in och träna tillsammans med Lillemor & Shikka. Vi brukar alltid börja träningspassen med kaffe och tjat en trappa upp. Alla hundarna (Shikka, Bosse, Sheger) följde med upp. Nu har det sig sån att Sheger inte är nån fikartyp, han är liksom mycket hellre i träningshallen. Han har kommit på hur man öppnar den tynga järndörren till hallen. Det är liksom bara att böja på nacken, sätta dit pannan å trycka på så vips är man inne... Vi brukar skoja om att han är färdigtränad när vi fikat klart. Tror på fullaste allvar att han kutar i rutor, hoppar hinder osv.
I måndags blev det dock annat på agendan. Han som aldrig knyckt nåt i matväg i hela sitt liv hade i Lillemors "gömma" hittat fyra Dentalsticks och dessutom ätit ungefär 1,5liter levergodis. Han såg ut som en dräktig tik när vi kom ner, han mådde tjuvtjockt det märktes... Så nåt tränat blev det inte den dagen! Konstigt nog blev han inte dålig i magen, visst han sket som en häst, men dålig i magen var han inte! Note to selv - du behöver inte ha "snälla" karameller när han sätts igång, det går utmärkt med vanligt!

Tisdagen började med ganska trevligt väder så jag åkte till klubben för å kolla hur planerna såg ut. Vi gick en sväng först, sen gick vi ner till stora planen. Den var förvånansvärt torr och jag traskade upp till den övre för å kolla den. Den var blötare och jag bestämde mig för å köra på den nedre. Tittar plötsligt till på Sheger och då står han på tre ben... Blockhalt på höger bak!
Tog ett par timmar innan han satte ner benet. Kollade, klämde och kände lite försiktigt, men kunde inte hitta nåt utan får väl tro att det är en sträckning.
Har senare böjt genom honom, men han reagerar inget på det så vi går på muskulärt. Har masserat lite försiktigt, men jag hittar inget konstigt utan att gå djupt, vilket jag inte vill. Tid är bokad för genomgång och laser hos "min" Susanne som vi har gått hos sen Sheger var unghund, Finns ingen som känner honom muskulärt som henne!

Onsdagen blev det inte många knop gjorda till Bosses stora förtret! På kvällen efter vi lagt oss blir Sheger orolig och "slickig". Tänder lampan å kollar - att inte hjärtat stannade på mig när jag upptäcker att nästan hela sängen är nerblodad (precis som en skräckfilm) har jag ännu inte fattat.
Tar ett tag innan jag fattar att han blöder ur vänster näsborre och efter ett par minuter avtar det. Kan berätta att det var inte dropp, dropp, dropp utan det var rinn, rinn, rinn... Sover knappt inget under natten utan vaknar så fort han rör sig. Resten av natten var lugn, men när han äter frukost händer det igen.

Då fick jag nog å ringde veterinär. Fick tid på Djursjukhuset i Kumla på eftermiddagen och det blev en lång väntan. De ser heller ingen ytligt skada i nosen. Blodprover tas och väntan på dem blev en mardröm, då jag kommer ihåg 2012 efter SM när Sheger var så sjuk och alla värden på blodproverna var helt åt helsike... Nu var alla värden bra, heller inget fästingburet eller fel på njurar eller lever. 

Precis där tror jag att jag kunde andas lite igen... Väljer nu i första omgång att tro att det ska gå över av sig själv, att det är nåt litet sår som självläker. Om det fortsätter så är nästa steg röntgen av munhåla och att gå in med endoskop i näsan och se om man hittar nåt. (tumör, förändringar)
Vill verkligen att det ska ge med sig!!!

Just nu är han lite bättre i benet, går rent i skritt och också nu rent uppför trappan, men "sticker" lite i kort trav. Han skuttar som vanligt. Han får gå lös så länge han uppför sig!

Fick häromdagen startnummer till Malmö, men tanken på träning och definitivt tävling känns just nu ganska långt borta. För varje dag som går kommer rankingtävlingen allt längre bort från vår agenda...
Mycket trist, men huvudsaken för mig är att Sheger blir bra igen!

Det känns lite jävligt är att jag dagen innan det stora tabberaset i Kristinehamn med stor tillförsikt och fin framåtanda planerade in hela Shegers tävlingssäsong med massor av tävlingar. Nu får vi väl se hur det blir med det...

Sheger påpekar att han trivs bättre i skogen än under ett skrivbord hos veterinären! 

Fridens!

Promenad, lunch å inväntar hockey

Idag tog vi en träningsfri dag! Haha, bara tränat fyra dagar och redan fridag >_< 

Istället har vi traskat ett par timmar i skogen och blivit så där genomriktigt skogsskitiga. Tycker till och med att det luktar mossa inne nu... 

Efter det lång lunch med en väninna, vi löste precis som vanligt alla världsproblemen, mycket trevligt! 

Hem å byta färg på naglarna. Kvällens hockeymatch till ära så blev naglarna blå. Jovisst, vi ska till Nobelhallen på hockey igen och försöka hjälpa till att heja fram Bofors! Flaggor, läkerol å vatten är packat...

Hej 2014!

Väldans länge sen jag skrev nåt här, men jag har varken haft lust eller ork, livet kom liksom emellan... 

Vi startade upp Shegers träningssäsong på allvar nu i måndags. Det är absolut i senaste laget inför rankingtävlingen i Malmö, men ett halt och livsfarligt underlag samt oinspirerad matte har skjutit på starten... Han är en hund som normalt behöver vara ordentligt igång och ligga i ganska hård mängdträning för att fungera på tävling. Vi får se vad vi hinner med. På fyra dagar har vi iaf fått till sex stycken ordentliga träningspass. Idag avslöjade gullegrisen att han bl.a. tydligen vet vilken apport jag tänker skicka på utan att behöva lyssna på vad jag säger, "hoppsan Kerstin" va fel det kan bli! Endast sex träningspass och #Shegerkansjälv# är redan framme, hmm... Vi har redan hunnit göra en del idiotiska fel! :o) 

Nu har vi inte tränat nån ordentlig momentträning sedan Nordiska, så det är väl som det ska då det definitivt fattas en hel del på utförandena... Så här i början av träningen tycker jag alltid att det är enklast att genomskåda var han vill fuska och var han är naturligt noggrann. Efter de här träningspassen kan jag konstatera att det ser ut ungefär som vanligt efter paus, en bra skillnad är att han fortfarande är helt fast i alla apporteringar! Mindre bra är väl kanske att jag inte kommer ihåg alla kommandon... Sånt man annars bara säger utan att tänka blir jag alldeles rådvill på. Hmm, vilken hund hade det kommandot? :o) Räknar med att det kommer tillbaka efter en stunds träning. Borde kanske skriva ner dem! Egentligen inget konstigt för vår träning, vi gör ganska ofta rejäla grodor och ibland vill jag att det ska vara så. Vi behöver vara tränade på att inte tappa konceptet om nåt oförutsett händer! 

Har under vintern gjort nåt jag inte brukar göra så jättemycket, jag har nämligen läst en del bloggar och följt en del hundträningsgrupper på FB. Är fascinerad över hur lätt det ges "expertråd" åt höger och vänster om ditten å datten, ofta för att nån man känner, har sagt att nån annan kände nån, som vet om nån som provade nåt kompisens kompis sa... Dessutom känns det nästan som om "nätet" svämmar över av perfekta träningspass och helt ofelbara fantastiska hundar. Det "ramlar" in lydnadsresultat i massor med poäng en god bit över 300. Jisses vilket lydnadslandslag Sverige har möjlighet att ha! Det är ju roligt att många är nöjda och glada med sin träning och sina hundar. 

Ska verkligen bli spännande att få se de hundarna tävla under året, de har baske mig lite å leva upp till! 

Grejsimojsing!

Har använt mååånga timmar senaste tiden att studera blodslinjer och stamtavlor. Det har blivit ett riktigt detektivarbete. Gahhh, säger jag, det går trill runt i min skalle... Har gått tillbaka ganska många led och mina tankar är just nu att man lär så länge man lever! Börjar få en bild av vad jag tittat på, men nu har jag fått nog, vill inte se en enda stamtavla till innan nyår!

Annars har vi till Sheger's stora förtret en planerad träningspaus! Vi har inte kört ett enda lydnadsmoment sedan vi tävlade på Nordiska i mitten av november. Inte har vi vallat heller...

Vi traskar promenader, går i skog och mark och har så sakteliga börjat bygga inför nästa säsong. Vi lattjar lite med koncentrationsövningar och kroppskontroll. Kul och nyttigt - tänka är bra!
Den svåraste övningen för honom just nu är frambenskontroll när han står still. Höger framben ska han lyfta upp framåt, vill han ska ta i riktigt ordentligt, gärna för kung & fosterland. Det vänstra ska han bara lyfta och hålla upp, lite lätt bakåt. En övning som han tycker är skitsvår och tar på hjärnkontoret.

Min tanke är att så småningom lyfta med den grejen in i fotgåendet. Ska bli spännande å se om jag lyckas, för den är lite knivig...
Vidare så kör vi nu allt fotgående på högersidan, inte helt lätt med stegförflyttningar å sånt... Men han är avslappnad, koncentrerad och väldans följsam. I den bästa av världar tar vi med oss det över på vänstersidan när det är dags för lydnadsträning igen..! ;o)

Har tänkt att vi ska starta upp vår träning igen i januari, då Sheger å jag har blivit inbjudna till ytterligare ett landslagsläger. Det är vårt femte läger, - TACK fantastiska hund!

Bosse trixar på han också. Han har bland annat till sin stora glädje återigen börjat få vinka. Nåt jag lärde honom som liten och som han sen höll stenhårt fast på att vinka är bra! Var tvungen att släcka ner det då han blev alldeles hopplös å vinkade i tid och otid. 

Det går undan när man äntligen får vinka igen!

Om halterna i fotgåendet dröjde lite, ja då satt han å vinkade, alltid... Samma i fjärren, det gick inte å träna för han vinkade, vinkade å vinkade, skitnöjd med sig själv! :o)
Han gick å satte sig framför folk å vinkade - och ni som känner Bosse vet att han är en envis grabb! Han har också, när det passar, ett utomordentligt tålamod. Så han satt å vinkade på tills han fick nån typ av reaktion, det var belöning nog för å fortsätta... Förvånansvärt nog så har han inte gjort det en enda gång nu, än...
Han tränas nu bara i pytte korta pass. Törs inte utmana nån uthållighet på honom alls just nu. Vill inte riskera att göra nåt som kan utlösa ett nytt EP-anfall. Jag har lagt på lite mer gå-träning som han iaf. nu svarat bra på och är ju fortfarande anfallsfri. (peppar peppar)

Tyvärr märks det att han blir tröttare av aktivitet än förut, han kan sova ett par timmar efter en redig promenad. Han har generellt ett ökat sömnbehov mot hur det var innan första anfallet. När det händer saker är han pigg och alert och precis lika stollig som förut!

Fridens!

Lista på rapporterade EP-hundar

Nu är det mer än tre månader sedan Bosses sista epilepsianfall. Känns skönt att det gått så lång tid, även om jag mer eller mindre bara går å väntar på nytt anfall... Det blir liksom att jag går å analyserar honom för å försöka se om nåt i hans beteende ändras. Förmodligen helt vansinnigt av mig, då jag inte märkt nåt annorlunda vid de andra anfallen, men det är som det är...

Har suttit många dagar och studerat listan på hundar som är rapporterade med epilepsi som finns på Svenska Vallhundklubbens hemsida. Vill påminna om att man i dagsläget inte vet hur EP nedärvs! Jag börjar bilda mig en uppfattning av vad jag iaf. vill undvika för linjer i eventuell ny hund. Tyvärr eller lyckligtvis (det är bara att välja det som är lämpligast) finns antydningar till en röd tråd
(enligt mig) där vissa linjer är mer representerade än andra. (den tråden stämmer också bra överens med den infon om andra, ej än inrapporterade hundar, som jag senaste tiden fått vetskap om...) För de som är intresserade eller kanske inte visste att det finns en sån lista på Svenska Vallhundsklubbens hemsida - kommer här en bild!

Hoppas verkligen att fler rapporterar in sina hundar med EP och/eller andra defekter, även de som inte längre är i livet, så att alla som håller på med avel kan få nödvändig information.
Det är mig veterligen ägare eller uppfödaren som kan rapportera. Så om ni har eller har haft bordercollie med EP, snälla rapportera in till vårt avelsråd! Det går fort och är enkelt dessutom superenkelt att använda rapporteringsformuläret på Svenska Vallhundklubbens hemsida!

Tycker det visar på ansvarsfullt beteende av ägarna, gentemot rasen, att rapportera in sjukdomar.
Till uppfödare som rapporterar är det första ordet som dyker upp i skallen - RESPEKT! Det är inte enkelt att erkänna när det blivit fel, men ni som vågat "blotta" kommer med största sannolikhet betraktas med respekt när det så småningom ändå troligtvis kommer komma fram info om sjuka/döda hundar... Skit brukar inte ligga kvar i hörnen hur länge som helst, det tenderar att flytta på sig när det blivit för mycket!

EP - från rädd till livrädd...

Tack till alla er som hört av sig angående mitt senaste blogginlägg om Bosse och hans epilepsi! 

EP berör tydligen betydligt fler som har bordercollie än vad jag fattat. Det är så många av er som hört av sig som jag inte ens känner, tack för att ni tagit er tid att delge era erfarenheter även om det nästan börjar kännas som att det vore enklare att inte veta... 

Jag är inte den som lägger vikt på löst prat eller dravel. Men det kan inte klassas som "löst" när info om speciella blodslinjer eller uppfödare som har frekvent uppkomst av EP utan att rapportera till SVAK och uppfödare som hotat valpköpare att inte rapportera till rasklubben... När den samma infon kommer från flera olika håll, då är det viktig info för mig! 

Jag hoppas verkligen att fler rapporterar till SVAK för mörkertalet är betydligt större än vad jag trodde bara för ett par dagar sedan... Har även blivit informerad om fler av Bosse's släktingar som har EP, allt detta bara på några dagar... Snacka om å bli livrädd! 

Tack även till er som hört av er med förslag om unghundar som är till salu! Nån av dem är definitivt intressant, även för min just nu röriga skalle vad det gäller blodslinjer. 

En unghund av de jag fått förslag på har tyvärr EP (ej rapporterad) nära på moderslinjen, så den går fetbort för mig... 

Fridens liljor!

Tankar om Bosse och hans epilepsi

Nu är det snart tre månader sedan Bosse's sista epilepsianfall. Det är lika länge som det var mellan anfall ett och två och det känns som om jag nu bara går och väntar på nästa anfall...

Jag har fortfarande svårt att acceptera att det är "fel därinne"...

Jag har förstått att min hunds anfall fortfarande kan benämnas som lindriga, även om prognosen säger att de ska öka i antal och styrka... Hittills har de bara varat några minuter och är av den lindriga sorten. Men för mig och för min hund är det ändå katastrofalt! Jag kan lova det att se sin hund i krampanfall är inget man gör frivilligt, det ser riktigt otäckt ut!

Naturligtvis går min hjärnan på helspinn ibland när jag försöker hitta några gemensamma nämnare för Bosse's två ep-anfall för att kunna hindra nån trigger, men jag vet bara att det bägge gångerna var riktigt varma dagar och han dagen innan haft ganska tunga träningspass. Han är duktig på att dricka och har bra återhämtning, så det borde inte ha med det att göra. (hans prover har ju heller inte visat att det är något fysiskt fel) Men det är den enda gemensamma nämnare jag hittat.

Efter sista anfallet i september har han inte haft sitt fästinghalsband på sig. Det är mitt absoluta sista lilla halmstrå, att när det är borta kommer han inte att få flera anfall. Ja jag vet att det är långsökt, men jag har hört att hoppet är det sista som lämnar...

Tyvärr sjönk hoppet lite till förra veckan då jag fick reda på att två till avkommor efter Bosse's pappa har EP. En avlivad hund och en behandlas... När jag i september rapporterade in Bosse's EP till Svenska Vallhundsklubben var det bara han som var "inrapporterad" efter den pappan. Nu har det alltså tillkommit två till. Ledsamt för oss hundägare men självklart även för de som står frågande kvar inför eget avelsmaterial.

Hoppas verkligen att alla med EP-diagnoser på sina Bordercollie's rapporterar in sina sjuka och/eller redan avlivade hundar. Det är endast då vi har möjlighet att se omfattningen av EP på vår ras.
Rapport kan lämnas här: http://www.svak.se/?page_id=1779
Jag är rädd för att det finns ett mörkertal av EP-hundar inom bordercollien och det grundar jag endast på att jag, utan att längre vara speciellt "inne i miljön", vet om fler behandlade/avlivade EP-hundar som tyvärr inte står med på rasklubbens lista... Kom igen, - RAPPORTERA!

Bosse har inte varit i någon som helst "riktig" träning efter sista anfallet. Visst, han har hängt med på ett bananskal när Sheger tränat. Fått göra lite grann och oansett vad han gjort och hur han gjort det har det, till Bosse's stora förvåning regnat karameller över honom.

Puppis men definitivt inte nöjd med bäddningen...

Han har från dag ett varit en väldans speciell och mycket svårmotiverad hund. Jag har på grund av det, i bästa välmening hört från flera håll relativt tidigt i Bosse's liv, att jag borde skaffa mig annan hund eftersom jag alltid haft en hög målsättning med mina hundar.

Liten, men redan mycket bestämd..!

Han har hela tiden varit en hund som det måste talas om för, med hela handen, vad han ska göra och varför. Att släppa genom en enda "varför skulle jag" har för vår träning fått katastrofala följder då han direkt efter totalt slutat lyssna och mer eller mindre sågar mig som inget att ha... Jag tror jag av honom ansågs vara ett ankare som bromsade hans utveckling i livet... Det har faktiskt funnits tillfällen jag i frustration funderat på om det faktiskt på riktigt har fattats nåt i skallen på honom.. Han har alltså inte varit den roligaste eller enklaste hunden att träna lydnad med!

Precis efter han fyllt tre år hände det något. Från att ha varit osocial och rakt genom självständig blev jag plötsligt värdefull! Bosse ändrade sig nästan över en natt från "varför skulle jag" till "vad ska jag göra"... Snacka om förvandling...
Han har efter det varit fullt träningsbar (med några få återfall) och faktiskt rolig att träna med. (han släppte faktiskt också till i vallhagen)

Fin attityd i vallhagen!



Fin kontroll över djuren i fråndrivning

Han har många riktigt bra kvalitéer som gör att jag tillåtit mig at verkligen skyndat långsamt och jag har hållit mig stenhårt till min långsiktiga plan hela tiden. Just nu känns det si så där... Det var meningen att han skulle ha startat sin riktiga tävlingskarriär på rankingtävlingen i Mariestad i september, men det sista EP-anfallet kom tre veckor innan så då ströps det...

Nu sitter jag igen med nån idiotisk känsla av sårad stolthet över att inte få visa upp vad duktig han faktiskt är. Många saker gjorde han, när han var i full träning, mycket bättre än Sheger någonsin gjort. Kan nämna fjärren, det fria följet och alla apporteringar, de övningarna sker så naturligt för honom att jag i det närmaste blivit förbluffad själv. Lätta att glömma att han även var med en gång i Lydnadslandslagets Talangtrupp hösten, -12...

Det finns några få människor som veckorna innan årets SM sett Bosse göra ett helt tävlingsprogram helt tävlingslikt, så det finns bevis på att jag inte svamlar. Men svider i själen, ja det gör det...
Det var liksom meningen att Bosse skulle få sista putsen nu under vintern för att tävlas på nästa år då jag tänkt vila Sheger över vintern och tävla honom mer sparsamt nästa år.



Fina duktiga Bosse!

Bosse kommer naturligtvis få vara med så länge han mår bra, fungerar och har glädje utav livet! Tankarna om ny hund börjar ändå ta fart... Har en stark önskan om att så småningom få glädjen av en Sheger-valp och jag har trots flera förfrågningar endast sagt ja till en parning med en tik som jag verkligen gillar stenhårt! Vi får se vad framtiden bringar, men det känns hur som helst länge dit...

Det optimala vore kanske att hitta en unghund, typ 5-10mån eller nåt sånt som kunde flytta hem till mig. Då skulle det i första hand vara som vallhund, med lydnaden som "hobby". Tycker ju vallningen är vansinnigt skoj, men har inte haft nåt att valla med senare år. Vallning var det som var tänkt för Sheger ända tills han skadade sig, då fick han bli lydnadshund istället. Bosse skulle också bara valla, men de som sett honom under hans ungdomsår vet varför vallningen ganska tidigt lades på is...

Såg fint ut från början (14veckor), sen hände nåt...

Har fått frågan om Bosse ändrat sig något efter första anfallet och svaret är ja. Han sover mer, trots mindre "jobb". Han har börjat drömma när han sover, vilket han konstigt nog aldrig gjorde innan...
Han går mer undan när han ska sova. Kanske något mer hungrig, han har alltid innan varit ganska liten i maten. Han behöver mer bekräftelse både från mig och Sheger!

Om nån vet om nån unghund, hane i nämnda ålder som skulle passa mig - hojta gärna till!

Bilder från valp/unghundskurs

På veckans valp/unghundskurs var det återigen dax för lite miljöträning och även lite enkelt nosarbete. Här kommer några bilder!