tisdag 18 mars 2014

Det blir Malmö!

Det här med hundträning verkar inte ligga i fatet för mig just nu, det är väldans svårt att få till träningar! Körde två träningspass med Sheger i förra veckan. Det betyder att vi i skrivande stund har nio träningspass sedan landslagslägret...

Han fick vila efter hältan och näsblödningarna fram till torsdagen och fredagen, då provade jag och han kändes pigg, lycklig, han var fin och dessutom helt ren i gången. Markerade inte på nåt sätt. Inte heller efter vila, = glad!

  
Bosse som alltid anser att flest vinner! ;)

Sen tappade jag rösten... Inget tränat på lördagen. Söndagen hade vi vårt praktiska domarprov i Kristinehamn och det var nog tur att man inte fick prata då! Knepig känsla efter provet, har inte den blekaste aning om hur det gick... Blir en lång väntan på svaret från SBK.

Igår åkte vi in till Lillemor och körde ett lätt koncentrationspass och det var efter det som jag definitivt bestämde mig, vi åker till Malmö's rankingtävling trots minimalt tränat! Jag vet att det helt klart inte är till vår fördel, vi borde ha hundravis av träningstimmar med oss, men man får väl chansa lite ibland... Vi tar det som en kul tripp och jag ska försöka prata så lite som möjligt fram tills dess och hoppas att jag har röst som håller på söndagen. För utan bra röst på Malmömässan tror jag att man är ganska rökt... I alla fall om det är lika hög ljudnivå som förr om åren.

Tänker lite som att förra året åkte vi över 100mil, övernattade i Malmö och laddade som satan. Det slutade med en total överraskning när vi kom fram från platsliggningen och upptäckte att Sheger låg å slickade på mattan och "hackade tänder" så till den grad att han "blåste bubblor"... Han hade dessutom hasat sig framåt  >_<

I ring två hade vi sen problem på varje startpunkt då löpdoften var väldigt markant. Kommer ihåg på vittringen när jag vände mig om så hörde jag att han satt å small i tänderna, var livrädd att han skulle glömma varför han satt där... Har aldrig hänt tidigare och inte heller aldrig efter det... Måste varit "the love of his LIFE"! Kunde vi genomföra den tävlingen utan att tappa huvudet totalt så ska vi väl kunna göra det samma i år, trots minimalt med träning? Kanske ska överraska med ett leende på läpparna under hela programmet i år? Fast man kanske inte ska överdriva?
Men va fasiken, han är frisk och vi får vara med, det finns de som har det värre...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar