Lite filmad träning

På gott å ont så tränar jag väldigt mycket ensam. Tycker nog att det känns likadant i både vallning och lydnadsträning, - man missar troligtvis en del som sker och det vore ibland trevligt med ett extra par ögon.

Man tager vad man haver och därför fixar jag flera ögon genom att jag filmar mycket. Finns ofta en hel del filmsnuttar med hem, på sånt jag känner att jag vill se fler gånger. 

Här kommer en snutt på TOTT från vårt sista träningspass. Jag har tagit bort ljudet eftersom det blåser så mycket att det dundrar och blir bara jättejobbigt att höra på. Kör oftast i slowmotion för å hinna se det jag tycker jag behöver se. Hur rör han sig runt fåren? Släpper han verkligen i flankerna? Är stoppen rena? Trycker han på där han borde? Är han ren i skallen? Är han bekväm? Hur är det med tålamodet? Ja ni fattar! 

Vill ni titta, varsågod! Om inte, låt bli! 

En TOTT blir flera Tottar?

I början av december fick TOTT "flickbesök". Förhoppningsvis blir frukten av det långväga mötet små-Tottar. Hans tilltänkta partner är en importerad tik från Wales. Verkade vara en riktigt trevlig tik, öppen, social, tillitsfull och snäll. Det blir en fin outcross stamtavla! Hon tillhör Lisa Hansson på kennel Somollis i Trelleborg. Om nån undrar över nåt om parningen, då är det henne ni ska kontakta! 

37 dagars vallvila

Vi har inte vallat på 37 dagar! Tyckte TOTT skulle få en paus och det är kul å se vad som ändrar sig efter ett träningsuppehåll. När vi nu åkte iväg till fåren så var han lika cool som vanligt, trycket i stoppen kunde kanske vara lite bättre, men det tränar vi snart upp igen.

Vi delade av fem baggar som vi körde på. Dagens träning skulle mest va att gå med djur för att jag skulle se lite vad som rörde sig i skallen på honom. Det blev lite knivigare än jag trott... Ganska tröga djur som inte hade nån speciell lust å hålla ihop och dessutom var det kraftigt drag tillbaka till de andra. Så vi körde fråndrivningar där han fick gå med dem å se till att de höll ihop å flyttade på sig. Körde oxå parallellt med draget så han skulle känna av å styra upp den främsta, utan att glömma den bakersta. Blev bra träning och det var skoj å se att han jobbade självständigt. Jag reglerade endast farten då jag tyckte han till en början var lite för nära.

Ett kort klipp från dagen


Lite tänka själv grejer

Inga Sheger-valpar och ny godkänd vallhund

Tycker egentligen att det är tråkigt att jag inte uppdaterar bloggen oftare men jag har helt inte haft lust. Ska försöka vara flitigare för jag tycker att det är roligt att "gå tillbaka" å läsa!

Jag har inte tävlat nån lydnad med nån av hundarna sen VM i Turin. Som det känns kommer det troligen dröja innan jag gör det igen... Vi pysslar med annat. Är just nu skittrött på allt snack och enligt mig idiotiska "påhitt" inom lydnadssporten, tycker det är mycket som förstör glädjen att tävla. Träna är fortfarande kul men jag håller mest på å harvar för mig själv. 

Tyvärr blev det inga valpar efter Sheger...

Han parade Zonjas fina Hexgårdens Roxy, men hon gick tom. Då tog jag ett spermaprov på honom och resultatet var att simmare fanns det, men de kunde vara något fler. I övrigt var allt ok, även prostatan. Blev rekommenderad att ta ett nytt prov om tre månader eftersom evt, infektion kan påverka spermaproduktion, men jag bestämde mig direkt att jag krånglar inget mer! De andra två tikägarna kontaktades så de kunde hitta ny hanhund till sina tikar. 

Sheger - spänstig 9-åring

Med TOTT har jag mest koncentrerat mig på vallträning under sommar och hösten. Han är så rolig att träna! Han är öppen med fina flanker och fin koncentration, tålmodig, samarbetsvillig, modig och förhastar sig sällan. Han är modig i trånga utrymmen och fasligt snabb på ytor när det behövs. Ska bli skoj å fortsätta träna honom i vallningen! 

Han startade på vallprov i Norrby, Kungsör 26/9 och gjorde ett godkänt prov på 92p. 

GK VALLH PR Gränsvallarens Åboy

I väntans tider!

Nu har jag bestämt mig för att Sheger inte kommer att tävla nån mer lydnad under det här året. Vi ska nog igång å träna lite så småningom, men liksom bara för att det är så skoj! 

Har hittills hållit mig till min plan för honom, utan att vika en tum och det tänker jag fortsätta göra! 

Jag har genom åren fått en del förfrågningar om parningar på Sheger men alltid vänligt men bestämt tackat nej. Min erfarenhet säger mig att det är svårare att ha en hanhund på toppnivå i lydnaden om den samtidigt ska hålla på och uppvakta flickor... Jag har sagt att "den dagen han inte längre är landslagsaktuell, då kan vi diskutera". 

Nu har saken varit uppe till diskussion och han har oxå parat sin första tik. Zonja Ottosson's fina Hexgårdens Roxy har varit här och är numera parad med Sheger. Roxy är en jättefin och trevlig tik som startat på SM i vallning och det klickade verkligen den emellan. Nu kan vi lixom bara hålla tummarna! Frågor om evt. valpar ställs direkt till uppfödaren Zonja på Hexgårdens Kennel! 

Jag hade ett par frågetecken innan parningen, det ena var - kommer han att para? 

Ingen självklarhet för en nioårig hanhund som i princip fått skäll genom hela sitt liv om han brytt sig för mycket om löptikar. Shegers svar på den frågan, - jajamensan jag parar, så många gånger du vill morsan! Första gången var han nog lite tveksam å hade lite uppmärksamhet riktad mot mig, men det släppte snabbt! 

Den andra frågan är väl om han är fertil? Heller ingen självklarhet med en herre i hans ålder. Men han är ju frisk å sund så möjligheten finns ju iaf. Som sagt nu är det bara att vänta...

Det är tänkt att han ska para ytterligare en tik under hösten, beräknat löp nån gång mellan september-oktober. Kanske blir det även ytterligare en tik till vår/sommaren, den är iaf. "bokad" sen länge. Om den blir av så kommer det info längre fram! 

Om Sheger vetat att pension från lydnadslandslaget innebar mer vallning, mer mat och högintressanta flickor tror jag han ansökt om förtidspension..!

Om att inte vilja starta på lydnads-SM!

Dra på trissor, jag har bestämt mig för att blogga igen!
Tycker det varit så roligt att läsa "gamla" inlägg som dyker upp på FB, att jag känner att jag vill fortsätta att läsa och bli påmind om träningar, både bottennapp, bra träningspass och allt där emellan!

En stund framöver kommer jag nog mest att skriva om vallträningen. Det är så fantastiskt kul att återigen vara på gång med lite ordentlig träning. TOTT lär sig saker hela tiden och han är fantastisk rolig att träna med!

Sheger är enligt egen utsago i himmelriket! 👍  Han vallar flera gånger varje dag och får vara hur smutsig och blöt som helst! 😂 Det är långt ifrån all pompa och ståt på lydnads-SM som avgjordes idag. Ångrar inte för en sekund att jag strök oss från årets SM. Jag har ingen lydnadsmotivation och Sheger har absolut inget mer att bevisa på en lydnadsplan. 

Han har alltid jobbat helhjärtat för mig och då även på lydnadsplanen. Han har tillhört sverigetoppen sedan 2011, då han vann sin första landslagsuttagning.  Han har tagit mig med på resor till Österrike, Finland och Italien och låtit mig uppleva tre VM, samt ett nordiskt mästerskap i Norge. Om vi avslutar hans lydnadskarriär nu så gör han det med flaggan i topp med en seger på senaste landslagsuttagningen och spiken i kistan på VM i Turin. Böjer ödmjukast på nacken för finaste Sheger och för allt vi hittills gjort tillsammans!

Studsar vi ut på planen igen och tävlar lydnad så är det lixom bara för att vi har gör lust. Vi har det så roligt med all vallträning och han mår som en prins. Att han är nio år syns det inte ett dyft av! Det är dessutom tänkt att han ska bli pappa. Han har två planerade parningar nu i höst!

Flera SHEGRAR till folket!

TOTT

Det är på tiden att göra en uppdatering om TOTT!

Att köpa valp är alltid spännande. Den lilla krabaten är ett oskrivet kort som det ibland tar tid att lära känna och förstå sig på. Vad det gäller TOTT så tyckte jag mig redan i valplådan se saker som jag verkligen uppskattade och som är viktiga just för mig. Han var aktiv med de andra men aktiverade även sig själv. Hans blick var otroligt uppmärksam och han har ett fint självförtroende och var också tämligen signalsäker. Samtidigt som han var en aktiv liten valp utstrålade han samtidigt ett lite märkligt lugn. Jag provade lite olika saker för att se driftsskiftningar, se om han kunde agera efter minnesbilder osv. och sen visste jag att det verkligen var en valp som skulle passa mig!

Tio månader gammal passar han mig fortfarande utmärkt. Jag är otroligt glad över honom och hur han har utvecklat sig. Jag har ägnat löjligt mycket tid åt att bara studera honom, mest för att jag tycker att det är så spännande. Hur rör han sig? Hur stannar han? Är han höger eller vänster hund?

Han är i mina ögon en vansinnigt smart liten hund! Han gillar att samarbeta, att lösa klurigheter och han är fascinerad av ord... Han gillar helt enkelt ord och hade tidigt stor ordförståelse.
Han arbetar med stor koncentration både i vardagen, lydnaden och i vallhagen. Arbete, vad det än må vara, skojar man inte om, det är seriösa och allvarliga saker det... Just koncentrationen tror jag att jag alltid kommer att få passa lite på vad det gäller TOTT.

Vi har inte tränat så mycket lydnadsmoment. Han är introducerad för de flesta moment och även små dirigeringsövningar men jag prioriterar annat i hans träning. Tycker det är viktigast att vardagen fungerar fullt ut innan man pysslar med annat. Jag lägger istället fokus på att han ska lyssna och prövas inför olika valmöjligheter där valet om uppgiften alltid är rätt, oavsett hur själva utförandet blir. Än så länge klarar han sig förvånansvärt bra och jag tror att det har att göra med att han inte stressar upp sig. Han är en tänkande hund och det är väldigt sällan han förivrar sig, väljer fel eller enbart "gör". För att endast vara tio månader har han en fantastisk impulskontroll och en så fin och naturlig stadga!

Anledningen att vi inte tränat nån ordentlig lydnad är som sagt att jag vill att vardagsbiten ska funka fullt ut. Sen tycker jag att han är för ung och på unghundars vis gänglig och ostyrig i kroppen. Jag vill inte träna med en hund som inte har kontroll över kroppen utan far hitan å ditan. Känner det samma med rörelser i fjärren, han har inte kropp nog för att känna och ha full kontroll över vilka rörelser han gör, så det känns som om det är bortkastat. Däremot kan han orden på alla rörelser och på lik linje med mina andra hundar vågar han redan lita på sin egen förmåga att komma ihåg olika rörelser till ord så långt bort som 30-40m bort från mig och i olika miljöer. Modigt!

Just för att komma åt kroppen så gå-tränar vi i sele flera gånger i veckan. Vi jobbar också fram lite kroppskontroll genom att göra honom uppmärksam på att han faktiskt har 4 ben... De två benen där framme visste han om, men inte att de kunde jobba var för sig... Bakdelen vet han om i ff, men inte i andra rörelser så där ligger just nu ett litet projekt. Jag har fått honom att bjuda på att lyfta vänster bakben riktigt högt, höger är lite värre men det kommer väl...

Det som vi har ägnat mest tid på är vardagssaker. Han uppför sig fint hemma och har till dags dato inte knyckt, eller bitit sönder nåt. Han har oxå fina matvanor. Vilar självmant när det inte händer nåt och sover fortfarande ända tills jag går upp. Han är numera nästan en liten fröjd att gå promenad med. Lite ivrig i starten, men sen tycker jag han uppför sig fint. En period tyckte jag att han var alltför socialt inviterande till mötande människor och hundar, det är väl det som har tagit mest tid att jobba med för att få lugna promenader.

I går hade vi en liten promenadexamen.
Vi gick promenad hemifrån till stan, genom stan och hem igen. Det är ungefär 5km. Han skötte sig utmärkt och jag är så glad! Han har kastat en del blickar och visat att han registrerat vissa mötande människor, men han har inte vikt av från sin riktning som är rakt fram när vi möter nåt. (trots att vi kryssat mellan människor, barnvagnar, rullatorer, andra hundar och ej att förglömma alla cyklister och enstaka joggare) Han kan ligga i löst koppel när andra hundar passerar. Om jag stannar och pratar med nån så stannar han och liksom bara står där å väntar tills vi går igen. Om det stannas å luktas på nåt så går han direkt vidare om jag ber honom om det. Precis det har vi haft uppe till diskussion ett par gånger, men på slutet har det funkat fint!

Nu börjar han sköta sig så fint i vardagen att vi snart ska börja med lite "riktig" lydnadsträning tillsammans med andra hundar. Det ska bli riktigt spännande! 

Om han ska beskrivas med ett ord så får det bli "lillgammal". Eller som Lillemor säger:
Farbror TOTT!

Juni till Lucia...

Väldigt länge sen jag hade lust å blogga. Nu känns det som läge igen, mest för att jag ska hålla reda på vad vi gör och vad vi behöver göra! 

Tänker inte redogöra för allt som hänt under året, men några, för mig, viktiga saker kommer här.

Juni: Lydnads SM. 

Lottade ytterligare ett löjligt tidigt startnummer... Förra året nummer 1, 

i år nummer 2. Hur är det möjligt? 

Kommer inte ihåg placeringen i kvalet, men vi tog oss till final i år igen. Ett missförstånd i stegförflyttningarna gjorde att jag trampade Sheger ganska illa, om jag vetat hur illa hade jag brutit på momangen. Han är ju liksom inte den typen av hund som ger upp så han fortsatte kämpa. 

Jag kände att det var nåt som inte var ok då han inte hade huvudet på utan bara stressade.

När vi klev av planen var han framhalt och efter några minuter började vänster tass och handled svullna upp... Tur att det fanns vatten i närheten för vi tog oss dit och så fick han stå och kyla ner benen 10-15min. Svullnaden avtog lite men han markerade fortfarande. Det blev koppel på ett par dagar tills vi kom hem. 

Veterinärbesök och röntgen - inget trasigt i tass/handled, phu..! Fick traskas igång försiktigt efter   ytterligare några dagar. 

Juli: Gränsvallarläger med vallning. 

Sheger vallade lite vid sidan om och hjälpte till att ställa ut lite djur. Bosse gjorde det han tyckte han var bäst på, - ha kontroll på djuren från avbytarbänken. TOTT hade även valpträff på söndagen, kul! 

Augusti: 

Lydnads VM i Finland.

Kul resa tillsammans med Diana och Zakk som resesällskap. Ett missförstånd i fjärren (Sheger trodde först det var konskick) förstörde alla chanser till finalplats. Tror ändå det var den bästa mästerskapstävlingen han gjort. Han var liksom så "lagom" för å vara Sheger. Han hade riktigt fin attityd genom hela tävlingen och vi hade kul! 

September: rankingtävling i Kungsör x 2

Första dagen nollade han rutan då han tydligen känt igen nån i publiken. Han reste på sig och tänkte helt enkelt gå å hälsa... Tokhund! Själv vet jag inte alls hur det såg ut eftersom jag hade ryggen till. Annars gjorde han en fin tävling 252p med nollad ruta. Andra dagen hade vi ett missat skifte i Z, annars ok. Då blev vi delad 4 på 276p. 

Generellt nöjd med momenten på tävlingarna. Av de fyra domarna fick vi sju tiopoängare på sex olika moment över två tävlingar. Var några 9,5 och 9, men det jag är så nöjd med är att vi fick maxpoäng på 6 olika moment. STOLT! 

Oktober: hemmatävling för Sheger

Sheger fick lydnadsledigt efter rankingtävlingarna i nästan en månad, ett träningspass, så tävling på hemmaplan. Tyckte han kändes fin på VM och även rankingtävlingarna så jag ville kolla av en tävling utan nämnvärd träning. Knepigt kan tyckas, men jag behövde det som hjälp i att ta beslut i om vi ska lägga lydnadstävlandet på hyllan eller köra ett år till. Han vann på 311,5p och var ganska harmonisk hela programmet...

Ett par dagar efter Shegers tävling får himlen ny stjärna - Bosse.

Vi förlorar kampen mot Bosses epilepsi, han har fyra anfall under en vecka, varav tre de sista 12 timmarna av sitt liv. Den 22/10 somnar han in på min arm. Älskade krångliga och fantastiska glada Bosse, du fattas oss! 

November: Sheger har fortfarande lydnadsledigt. Tackar nej till landslagslägret i Halmstad. Funderar ännu över fortsatt tävlande eller inte...

December: 

Har ännu inte tagit nåt beslut om Shegers evt. fortsatta tävlande. Ska bestämma mig efter nyår. Efter så här lång vila, som förövrigt är den längsta Sheger haft de senaste 6 åren, inbillar jag mig att eventuella osynliga småskavanker är läkta, vilket talar till fördel till fortsatt tävlande. Har ju inte tränat nåt med snabba starter, stopp eller andra monotona rörelser på tre månader. Vi har hållt på med lite annat för å hålla igång skallen, men vi gåtränar mest. Sele på och så traskar vi ungefär 8km om dagen, fyra dagar i veckan. Två dagar är det "off-road" i skogen. Den sjunde dagen endast rastningspromenader. Det är även bra för TOTT som nu är 10 månader och 15kg tung. Den sistnämnda är riktigt gänglig i kroppen, på unghundars vis, och han mår bra av lite uppstyrd gåträning! 

TOTT tränar en del, men inte nån nämnvärd lydnadsträning, men det skriver jag om nästa gång... 

När jag nu inte håller på med nån organiserad träning finns ju tid för annat. 

För verkligen koppla bort tankarna på det egna hundtränandet så lägger jag istället fokus på hockey. Japp, hockey! Hejar så mycket jag bara orkar på stadens stolthet i hockeyallsvenskan, BIK Karlskoga! Har varit på varenda hemmamatch och sett alla TV- sända matcher i år. Det är skönt att fokusera på annat än eget tävlande och egna prestationer! 

Totte växer

Tiden går fort med valp, nu har Totte hunnit bli hela 14,5 vecka.
Önskar att det kunde gå ännu fortare! Alla kommentarer typ "njut av valptiden" osv har  ingen som helst inverkan på mig. Jag vill att den ska va över så fort som möjligt! Det är krångligt å få ihop logistiken med två vuxna och en valp. De vuxna behöver få slippa "monstret" och "monstret" ska ha egen tid med mig. Vilket de andra två också måste ha, lite pyssel blir det för att få det att gå ihop.

Dessutom gör valpar ont, gaahhh va han bits! Tittar man på mina armar skulle det vara lätt att tro att det var katt jag skaffat och inte hund... Han hänger sig fast i byxben och har även kommit på en teknik då han hoppar upp och tar ett stadigt tag i tröjan. Släppa har han inte sån jättelust till...
Har provat det mesta men det enda som hjälper är faktiskt att säga åt honom ordentligt. Avledningar och annat "tjafs" funkar definitivt inte på den här valpen! Han har fortfarande ett "böööö" runt kl. 1800-2000. Då slipper de stora grabbarna honom för då är han galen... Han ger sig på allt från inredning till levande varelser och har riktiga springrace med påhittade kamrater (!)  som han lyckligtvis alltid klarar av att finta bort, pust... Det är tur att han har en väldans bra kroppskontroll, annars vete 17 hur det hade gått?

Han gillar att klura ut saker och det är han en fena på! Tänker i flera steg och förhastar sig inte, det ser bra ut för framtiden. Han har träffat på fåren ett par gånger och har börjat upptäcka att de finns.
Intresset har väckts och nu håller han på att skaffa sig lite erfarenheter hur får flyttar på sig. Han har redan erfarit att kommer man för fort så blir det bara oreda och det vill den här lilla grabben inte ha. Flankar man så vänder de på sig. Smyger man på den så har man "kontroll".  Beteendet varierar från studsande med nåt skall till ligga still å inte synas till att helt plötsligt bjuda på några meter med full koncentration och stil. Det sistnämnda kan helt plötsligt brytas om nån intressant doft eller kanske viktig pinne dyker upp... :D

Han väger nu 7,5kg och har därmed sista tiden haft en konstant viktökning på 0,5kg/vecka. Hoppas fortfarande att min teori om att han inte ska bli nån stor grabb kan slå in. Just nu är det typ bara lååååånga ben. Bakifrån påminner han mest som en fölunge men ni ska bara veta va snabba de där benen är! Själv är han definitivt inte av samma uppfattning som mig om att han fortfarande är liten. Han anser sig vara stor grabb, det är liksom bara kostymen som har fel storlek..! 

Sheger till VM!

I veckan fick jag ett mycket för mig oväntat telefonsamtal från landslagsledningen: Sheger är uttagen till lydnads VM i Helsingfors! Inget och jag menar inget kunde få mig mer förvånad. Jag var på ICA Maxi å handlade när Lotta ringde och inte vet jag vad jag gjorde när vi lagt på, för jag fick inte med mig hälften av det jag skulle... 

Våra två senaste rankingtävlingar har endast genererat 1p och jag hade nog lite räknat bort oss lite redan efter Malmö... Visst, i Malmö gjorde han en jättefin ring2, men våra svagheter i ring1 var tydligare än nånsin med så lite träning som vi fått till innan. Han hade ju vilat länge då han varit både halt och hade sin "näsblodepisod"... 

På tävlingen i Forserum funkade precis ingenting! Tydligen trivs vare sig hund eller jag där, förra gången det var rankingtävling där var det precis samma sak... Jag klarar inte av att gå på deras appellplan. Den ser väldans jämn å fin ut men den är jättegropig. Min skada i vänster knä gör att jag inte känner var jag sätter ner foten och får därför gå och parera hela tiden. 

Tyvärr dunsade/stötte jag ganska ofta emot Sheger vilket skapar en enorm osäkerhet och frustration i honom. Pga. mitt vänsterknä har vi nämligen en regel under fria följet, den får absolut inte får brytas, det är att han inte får tränga mig (för då ramlar jag). Vet att det kan se ut som om han tränger när han tappar positionen, men han rör mig aldrig! Han fick sig ett par ordentliga tryckare under det långa fria följet och det bar han tyvärr med sig i resten av programmet, genom att överarbeta och försöka för mycket och då blev det fel istället... 

Resan hem från Forserum var allt annat än munter och när jag kom hem var jag riktigt grinig! Bilresan som kändes oändligt lång gick till att försöka planera träningen inför SM. Bestämde att grabben skulle få valla lite fram till vi åker till Sollefteå, typ som ersättning för behandlingen han fick i Forserum... (jag har väldans dåligt samvete)

Vi har varit å vallat fyra gånger och jag blir lika imponerad varje gång över att han kommer ihåg visslan, bra grabb det! Nu får jag tänka om å försöka formtoppen till VM augusti istället för SM juni. Jaja, hur som helst så ska det bli gör fränt! 

Lydnadshunden har singlat, takterna sitter i! 

Det här blir vårt tredje landslagsuppdrag: 

2012 VM i Österrike

2013 Nordiska i Norge

2014 VM i Finland

STOLT! 

Husvagnstripp

I går lastade jag in hundarna i bilen, kopplade på 46'an å körde iväg till Mariestads BK. 

Har för tiden ganska svårt att veta var Sheger "ligger" i sin träning, kanske beror det på att vi inte längre tränar så mycket... Klart att vi tränar, men på ett annat sätt än tidigare år. Träningsmängden är definitivt mindre. Skulle tro att vi har ca 25% lydnadsträning mot tidigare. Tycker plötsligt att det är ganska svårt att planera träningen. Det är klart att om han tydligt visar att han slarvar med nåt, ja då är det ju enkelt att träna igen. Svårare när det liksom flyter på och han inte avslöjar nåt... 

Nu tycker ju Sheger att träningen fortfarande är riktigt lattjolajban och han har verkligen blivit en momentsäker hund. Det är lätt (för mig) att glömma att han faktiskt blir 8år om lite drygt en månad. Tycker det blivit lite svårare att utmana honom i träningen, det är nämligen väldigt svårt att "lura" honom, han är liksom lite för rutinerad för å "gå på" grejer. Sen kan ju jag själv stilla undra hur det fortfarande kan vara största lyckan i livet att få springa till den där rutan, som dessutom ser lika dan ut varje gång..? 

Skulle kunna tänka att nån som sett oss på tävling kan tänka, - men herregud människa du kan ju alltid träna på det fria följet! Det kan man ju tycka, helt klart vår akilleshäl. Det har det alltid varit och kommer alltid att vara... Till saken hör att det stresspåslag jag drar nytta av i fartövningarna förstör följsamheten i de övningar där det behövs, det har jag förlikat mig med! I enbart träning kan faktiskt Sheger, tro det eller ej, gå ett helt ok tekniskt svårt fritt följ! 

Åker man iväg så här med husvagnen då blir det flera träningspass varje dag, över flera dagar, och då brukar det kunna dyka upp nån liten delikatess å ta tag i! Hoppas det blir så även i helgen. 

Igår var det strålande sol och väldans varmt, så det enda Bosse fick göra var å va med ute å leka lite med några bollar och var världens bästa störning under tiden jag tränade med Sheger. Det verkar som han ändå är ganska nöjd med att inte träna ordentligt längre...

Totte lärde sig å trampa på target i går. Upptäckte att jag tydligen kört för mycket nosduttar och gripanden för det var det enda han tänkte på i starten. När han fattade poängen bjöd han riktigt fin på targeten som låg en 3-4 meter bort. Har medvetet låtit honom jobba ut från mig på flera saker, men han får komma till mig å hämta belöningen. Han verkar nämligen ha väldans lätt för att pyssla en bit från mig och då fortsätter vi å förstärka det, å han blir lite lurad till å själv komma tillbaka och intill för å få belöning. Hittills fungerar det finfint! Han är fortfarande en liten tänkande grabb som inte förivrar sig, utan använder skallen på ett, för mig, imponerande sätt. 

Jätte skoj å grejsa med honom, han är mindre rolig å ha med å göra när han är trött... Himmel å pannkaka vilken terrorist! Kvällarna mellan 18-20 är värst, då är det som om djävulen själv flyger i honom. Han lyssnar inte på nåt, kör fartrace, bara sattyg å svarar med socialkamp om jag blir tvungen att säga till honom... Liten har ett fasligt humör, bara så ni vet! 

Tänk att en liten krigare på 6kg kan styra en så totalt. När han väl sover törs jag knappt röra mig, sååå skönt å få lite lugn å ro! Försöker att jobba in samma för mig viktiga rutin på honom som de andra två grabbarna. När jag sätter mig still så ska det vara lugn å ro! Börjar funka på förmiddagarna, faktiskt även här i husvagnen (därav detta blogginlägg). 

Med valp blir det tydligare än nånsin att sömn endast är uppladdning inför nya äventyr! 

Vikt & höjd 11,5v

Idag har TOTTE vägt sig igen och vågen stannade på 6 modiga kilon. Tycker han ser fin ut i kroppen och är nöjd med det! Måttbandet kom oxå fram och han kan stoltsera med att vara ungefär 34cm över markytan... Pälsen är extremt tät och växer oxå lite grann..! 

TOTTE har tittat på fåren!

I förmiddags åkte vi in till Örebro och Gränsvallarens Kennel för att valla lite. 

Sheger blir som alltid "sketnöjd" när vi kommer dit! Han fick hämta fåren och byta hage på dem, fösa lite å ta in dem i fållan. När det var gjort fick han paus, 21 grader varmt å stekande sol tog hårt på vallningskonditionen. 

I pausen gick vi å hämtade TOTTE, tänkte att han gott kunde få va lite i närheten av djuren när de var kvar i fållan, liksom bara för att... Han var väldans fascinerad av dem. Satt i flera minuter å bara tittade å tittade. Flyttade lite på sig å tittade igen. 

Känner att det ä nåt med de där..! 

Du å ja brorsan! 

Sheger's "partyöron" som endast syns vid speciella tillfällen, lilla gulle. Han fick fösa lite till å byta tillbaka hage, sen var han nöjd. Bosse fick endast ta ur dem ur fållan å hålla dem tills jag var klar. Vågar inte låta honom göra mer i värmen, rädd för nytt EP-anfall... Trots det lilla var även Bosse nöjd, så med andra ord var vi fyra nöjda på vägen hem!

Hur 17 ska man tänka?

Det kvittar ju liksom hur många valpar och hundar man haft. Man vill ju alltid låta den nya individen få de allra bästa förutsättningar man bara kan ge. Jag har tidigare varit mycket sparsam med att låta unga valpar "träna" nåt som helst. Har endast hållet mig till det vi kan kalla vardagslydnad. Viktigaste grejen har nog varit att uppmärksamma när jag vill nåt. 

Den här gången tänker jag göra lite annorlunda... Inte för att jag egentligen vill, utan för att TOTTE ser ut att behöva ett annat upplägg! Jag är ju inte direkt opartisk, men han är en vansinnigt smart liten valp. Känns verkligen att jag kommer att få ha tungan rätt i munnen närmsta tiden om jag ska kunna ligga steget före. Totte har redan kommit på ett antal grejer där han tagit rejäl innersväng på mig och naturligtvis kammat hem full pott på det... Jag har inget märkt medans det pågår, utan mest när man sitter å kliar sig i huvet å funderar "varför gör han så här" då först har det tänts ett Liljeholmens eller två. Tycker ju liksom fortfarande att han fortfarande är jätteliten, ja praktiskt taget nyfödd, å borde inte ha några fula tankar alls. Nu visar det sig att han är en liten uträknande sork! 

Så i fredags fick han börja använda huvudet till lite bättre tankar. Även om det fortfarainte är speciellt mycket vi gör så gillar jag sättet han jobbar på. För en vecka sen fick han "dutta" ett par gånger på en vittringspinne för å få karamell. Under veckan har han inte fått göra det, utan började i fredags igen. Han kom ihåg vad jag ville och när jag sen ändrade kriterierna till att jobba ut från mig (nån meter) fixade han det efter liten stunds klurande. 

Fortsatte direkt med att ändra arbetssätt och idag har vi gått från "duttande" bort från mig till "gapande" över pinnen och tillslut gripande från backen. Hela tiden utan frustration, rättså bra för å va 11 veckor! 

Varför gör jag då detta? Tycker mig ha sett att TOTTE är en liten pryl som gärna springer, ofta och enligt mig alltför mycket. Inte helt optimalt med så liten voff, så då får vi försöka styra om från å låta benen sköta känslan i kroppen till bli nöjd och stolt när han lyckas lösa saker. Hoppas jag tänker rätt... 

Va grävt, jag..? Nää...