Har för tiden ganska svårt att veta var Sheger "ligger" i sin träning, kanske beror det på att vi inte längre tränar så mycket... Klart att vi tränar, men på ett annat sätt än tidigare år. Träningsmängden är definitivt mindre. Skulle tro att vi har ca 25% lydnadsträning mot tidigare. Tycker plötsligt att det är ganska svårt att planera träningen. Det är klart att om han tydligt visar att han slarvar med nåt, ja då är det ju enkelt att träna igen. Svårare när det liksom flyter på och han inte avslöjar nåt...
Nu tycker ju Sheger att träningen fortfarande är riktigt lattjolajban och han har verkligen blivit en momentsäker hund. Det är lätt (för mig) att glömma att han faktiskt blir 8år om lite drygt en månad. Tycker det blivit lite svårare att utmana honom i träningen, det är nämligen väldigt svårt att "lura" honom, han är liksom lite för rutinerad för å "gå på" grejer. Sen kan ju jag själv stilla undra hur det fortfarande kan vara största lyckan i livet att få springa till den där rutan, som dessutom ser lika dan ut varje gång..?
Skulle kunna tänka att nån som sett oss på tävling kan tänka, - men herregud människa du kan ju alltid träna på det fria följet! Det kan man ju tycka, helt klart vår akilleshäl. Det har det alltid varit och kommer alltid att vara... Till saken hör att det stresspåslag jag drar nytta av i fartövningarna förstör följsamheten i de övningar där det behövs, det har jag förlikat mig med! I enbart träning kan faktiskt Sheger, tro det eller ej, gå ett helt ok tekniskt svårt fritt följ!
Åker man iväg så här med husvagnen då blir det flera träningspass varje dag, över flera dagar, och då brukar det kunna dyka upp nån liten delikatess å ta tag i! Hoppas det blir så även i helgen.
Igår var det strålande sol och väldans varmt, så det enda Bosse fick göra var å va med ute å leka lite med några bollar och var världens bästa störning under tiden jag tränade med Sheger. Det verkar som han ändå är ganska nöjd med att inte träna ordentligt längre...
Totte lärde sig å trampa på target i går. Upptäckte att jag tydligen kört för mycket nosduttar och gripanden för det var det enda han tänkte på i starten. När han fattade poängen bjöd han riktigt fin på targeten som låg en 3-4 meter bort. Har medvetet låtit honom jobba ut från mig på flera saker, men han får komma till mig å hämta belöningen. Han verkar nämligen ha väldans lätt för att pyssla en bit från mig och då fortsätter vi å förstärka det, å han blir lite lurad till å själv komma tillbaka och intill för å få belöning. Hittills fungerar det finfint! Han är fortfarande en liten tänkande grabb som inte förivrar sig, utan använder skallen på ett, för mig, imponerande sätt.
Jätte skoj å grejsa med honom, han är mindre rolig å ha med å göra när han är trött... Himmel å pannkaka vilken terrorist! Kvällarna mellan 18-20 är värst, då är det som om djävulen själv flyger i honom. Han lyssnar inte på nåt, kör fartrace, bara sattyg å svarar med socialkamp om jag blir tvungen att säga till honom... Liten har ett fasligt humör, bara så ni vet!
Tänk att en liten krigare på 6kg kan styra en så totalt. När han väl sover törs jag knappt röra mig, sååå skönt å få lite lugn å ro! Försöker att jobba in samma för mig viktiga rutin på honom som de andra två grabbarna. När jag sätter mig still så ska det vara lugn å ro! Börjar funka på förmiddagarna, faktiskt även här i husvagnen (därav detta blogginlägg).
Med valp blir det tydligare än nånsin att sömn endast är uppladdning inför nya äventyr!
Liten, men ack så charmig ♥
SvaraRadera