Att köpa valp är alltid spännande. Den lilla krabaten är ett oskrivet kort som det ibland tar tid att lära känna och förstå sig på. Vad det gäller TOTT så tyckte jag mig redan i valplådan se saker som jag verkligen uppskattade och som är viktiga just för mig. Han var aktiv med de andra men aktiverade även sig själv. Hans blick var otroligt uppmärksam och han har ett fint självförtroende och var också tämligen signalsäker. Samtidigt som han var en aktiv liten valp utstrålade han samtidigt ett lite märkligt lugn. Jag provade lite olika saker för att se driftsskiftningar, se om han kunde agera efter minnesbilder osv. och sen visste jag att det verkligen var en valp som skulle passa mig!
Tio månader gammal passar han mig fortfarande utmärkt. Jag är otroligt glad över honom och hur han har utvecklat sig. Jag har ägnat löjligt mycket tid åt att bara studera honom, mest för att jag tycker att det är så spännande. Hur rör han sig? Hur stannar han? Är han höger eller vänster hund?
Han är i mina ögon en vansinnigt smart liten hund! Han gillar att samarbeta, att lösa klurigheter och han är fascinerad av ord... Han gillar helt enkelt ord och hade tidigt stor ordförståelse.
Han arbetar med stor koncentration både i vardagen, lydnaden och i vallhagen. Arbete, vad det än må vara, skojar man inte om, det är seriösa och allvarliga saker det... Just koncentrationen tror jag att jag alltid kommer att få passa lite på vad det gäller TOTT.
Vi har inte tränat så mycket lydnadsmoment. Han är introducerad för de flesta moment och även små dirigeringsövningar men jag prioriterar annat i hans träning. Tycker det är viktigast att vardagen fungerar fullt ut innan man pysslar med annat. Jag lägger istället fokus på att han ska lyssna och prövas inför olika valmöjligheter där valet om uppgiften alltid är rätt, oavsett hur själva utförandet blir. Än så länge klarar han sig förvånansvärt bra och jag tror att det har att göra med att han inte stressar upp sig. Han är en tänkande hund och det är väldigt sällan han förivrar sig, väljer fel eller enbart "gör". För att endast vara tio månader har han en fantastisk impulskontroll och en så fin och naturlig stadga!
Anledningen att vi inte tränat nån ordentlig lydnad är som sagt att jag vill att vardagsbiten ska funka fullt ut. Sen tycker jag att han är för ung och på unghundars vis gänglig och ostyrig i kroppen. Jag vill inte träna med en hund som inte har kontroll över kroppen utan far hitan å ditan. Känner det samma med rörelser i fjärren, han har inte kropp nog för att känna och ha full kontroll över vilka rörelser han gör, så det känns som om det är bortkastat. Däremot kan han orden på alla rörelser och på lik linje med mina andra hundar vågar han redan lita på sin egen förmåga att komma ihåg olika rörelser till ord så långt bort som 30-40m bort från mig och i olika miljöer. Modigt!
Just för att komma åt kroppen så gå-tränar vi i sele flera gånger i veckan. Vi jobbar också fram lite kroppskontroll genom att göra honom uppmärksam på att han faktiskt har 4 ben... De två benen där framme visste han om, men inte att de kunde jobba var för sig... Bakdelen vet han om i ff, men inte i andra rörelser så där ligger just nu ett litet projekt. Jag har fått honom att bjuda på att lyfta vänster bakben riktigt högt, höger är lite värre men det kommer väl...
Det som vi har ägnat mest tid på är vardagssaker. Han uppför sig fint hemma och har till dags dato inte knyckt, eller bitit sönder nåt. Han har oxå fina matvanor. Vilar självmant när det inte händer nåt och sover fortfarande ända tills jag går upp. Han är numera nästan en liten fröjd att gå promenad med. Lite ivrig i starten, men sen tycker jag han uppför sig fint. En period tyckte jag att han var alltför socialt inviterande till mötande människor och hundar, det är väl det som har tagit mest tid att jobba med för att få lugna promenader.
I går hade vi en liten promenadexamen.
Vi gick promenad hemifrån till stan, genom stan och hem igen. Det är ungefär 5km. Han skötte sig utmärkt och jag är så glad! Han har kastat en del blickar och visat att han registrerat vissa mötande människor, men han har inte vikt av från sin riktning som är rakt fram när vi möter nåt. (trots att vi kryssat mellan människor, barnvagnar, rullatorer, andra hundar och ej att förglömma alla cyklister och enstaka joggare) Han kan ligga i löst koppel när andra hundar passerar. Om jag stannar och pratar med nån så stannar han och liksom bara står där å väntar tills vi går igen. Om det stannas å luktas på nåt så går han direkt vidare om jag ber honom om det. Precis det har vi haft uppe till diskussion ett par gånger, men på slutet har det funkat fint!
Nu börjar han sköta sig så fint i vardagen att vi snart ska börja med lite "riktig" lydnadsträning tillsammans med andra hundar. Det ska bli riktigt spännande!
Han arbetar med stor koncentration både i vardagen, lydnaden och i vallhagen. Arbete, vad det än må vara, skojar man inte om, det är seriösa och allvarliga saker det... Just koncentrationen tror jag att jag alltid kommer att få passa lite på vad det gäller TOTT.
Vi har inte tränat så mycket lydnadsmoment. Han är introducerad för de flesta moment och även små dirigeringsövningar men jag prioriterar annat i hans träning. Tycker det är viktigast att vardagen fungerar fullt ut innan man pysslar med annat. Jag lägger istället fokus på att han ska lyssna och prövas inför olika valmöjligheter där valet om uppgiften alltid är rätt, oavsett hur själva utförandet blir. Än så länge klarar han sig förvånansvärt bra och jag tror att det har att göra med att han inte stressar upp sig. Han är en tänkande hund och det är väldigt sällan han förivrar sig, väljer fel eller enbart "gör". För att endast vara tio månader har han en fantastisk impulskontroll och en så fin och naturlig stadga!
Anledningen att vi inte tränat nån ordentlig lydnad är som sagt att jag vill att vardagsbiten ska funka fullt ut. Sen tycker jag att han är för ung och på unghundars vis gänglig och ostyrig i kroppen. Jag vill inte träna med en hund som inte har kontroll över kroppen utan far hitan å ditan. Känner det samma med rörelser i fjärren, han har inte kropp nog för att känna och ha full kontroll över vilka rörelser han gör, så det känns som om det är bortkastat. Däremot kan han orden på alla rörelser och på lik linje med mina andra hundar vågar han redan lita på sin egen förmåga att komma ihåg olika rörelser till ord så långt bort som 30-40m bort från mig och i olika miljöer. Modigt!
Just för att komma åt kroppen så gå-tränar vi i sele flera gånger i veckan. Vi jobbar också fram lite kroppskontroll genom att göra honom uppmärksam på att han faktiskt har 4 ben... De två benen där framme visste han om, men inte att de kunde jobba var för sig... Bakdelen vet han om i ff, men inte i andra rörelser så där ligger just nu ett litet projekt. Jag har fått honom att bjuda på att lyfta vänster bakben riktigt högt, höger är lite värre men det kommer väl...
Det som vi har ägnat mest tid på är vardagssaker. Han uppför sig fint hemma och har till dags dato inte knyckt, eller bitit sönder nåt. Han har oxå fina matvanor. Vilar självmant när det inte händer nåt och sover fortfarande ända tills jag går upp. Han är numera nästan en liten fröjd att gå promenad med. Lite ivrig i starten, men sen tycker jag han uppför sig fint. En period tyckte jag att han var alltför socialt inviterande till mötande människor och hundar, det är väl det som har tagit mest tid att jobba med för att få lugna promenader.
I går hade vi en liten promenadexamen.
Vi gick promenad hemifrån till stan, genom stan och hem igen. Det är ungefär 5km. Han skötte sig utmärkt och jag är så glad! Han har kastat en del blickar och visat att han registrerat vissa mötande människor, men han har inte vikt av från sin riktning som är rakt fram när vi möter nåt. (trots att vi kryssat mellan människor, barnvagnar, rullatorer, andra hundar och ej att förglömma alla cyklister och enstaka joggare) Han kan ligga i löst koppel när andra hundar passerar. Om jag stannar och pratar med nån så stannar han och liksom bara står där å väntar tills vi går igen. Om det stannas å luktas på nåt så går han direkt vidare om jag ber honom om det. Precis det har vi haft uppe till diskussion ett par gånger, men på slutet har det funkat fint!
Nu börjar han sköta sig så fint i vardagen att vi snart ska börja med lite "riktig" lydnadsträning tillsammans med andra hundar. Det ska bli riktigt spännande!
Om han ska beskrivas med ett ord så får det bli "lillgammal". Eller som Lillemor säger:
Farbror TOTT!
Farbror TOTT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar