söndag 27 april 2014

Hur 17 ska man tänka?

Det kvittar ju liksom hur många valpar och hundar man haft. Man vill ju alltid låta den nya individen få de allra bästa förutsättningar man bara kan ge. Jag har tidigare varit mycket sparsam med att låta unga valpar "träna" nåt som helst. Har endast hållet mig till det vi kan kalla vardagslydnad. Viktigaste grejen har nog varit att uppmärksamma när jag vill nåt. 

Den här gången tänker jag göra lite annorlunda... Inte för att jag egentligen vill, utan för att TOTTE ser ut att behöva ett annat upplägg! Jag är ju inte direkt opartisk, men han är en vansinnigt smart liten valp. Känns verkligen att jag kommer att få ha tungan rätt i munnen närmsta tiden om jag ska kunna ligga steget före. Totte har redan kommit på ett antal grejer där han tagit rejäl innersväng på mig och naturligtvis kammat hem full pott på det... Jag har inget märkt medans det pågår, utan mest när man sitter å kliar sig i huvet å funderar "varför gör han så här" då först har det tänts ett Liljeholmens eller två. Tycker ju liksom fortfarande att han fortfarande är jätteliten, ja praktiskt taget nyfödd, å borde inte ha några fula tankar alls. Nu visar det sig att han är en liten uträknande sork! 

Så i fredags fick han börja använda huvudet till lite bättre tankar. Även om det fortfarainte är speciellt mycket vi gör så gillar jag sättet han jobbar på. För en vecka sen fick han "dutta" ett par gånger på en vittringspinne för å få karamell. Under veckan har han inte fått göra det, utan började i fredags igen. Han kom ihåg vad jag ville och när jag sen ändrade kriterierna till att jobba ut från mig (nån meter) fixade han det efter liten stunds klurande. 
Fortsatte direkt med att ändra arbetssätt och idag har vi gått från "duttande" bort från mig till "gapande" över pinnen och tillslut gripande från backen. Hela tiden utan frustration, rättså bra för å va 11 veckor! 

Varför gör jag då detta? Tycker mig ha sett att TOTTE är en liten pryl som gärna springer, ofta och enligt mig alltför mycket. Inte helt optimalt med så liten voff, så då får vi försöka styra om från å låta benen sköta känslan i kroppen till bli nöjd och stolt när han lyckas lösa saker. Hoppas jag tänker rätt... 
Va grävt, jag..? Nää...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar