Varför så bråttom..?

Tycker mig snappa upp att det verkar som det återigen är lite modernt att hunden ska tränas för för att kunna starta i lydnadsklasserna så tidigt som möjligt..?

Undrar lite varför det av många anses prestigefyllt att starta hunden så tidigt som möjligt. Är det något kvitto på att man är bra som tränare för sin hund? Då är jag i såna fall ursopig som startade Sheger i Eliten först när han var fyra år. Bosse gjorde sin lydnadsdebut nästan fyra år gammal...

Sheger några veckor gammal











Jag har själv för måååånga år sedan oxå startat hundar tidigt och det blev väl mest bara så... Träningskamrater åkte och tävlade och man ville ju liksom inte vara sämre själv. Var min hundar mogna för det, svar nej! Blev resultatet bra, svar nej! Höll hundarna för mångårigt tävlande, svar nej!

Idag är jag mycket nogrann, ja på gränsen till kontrollfreak att hunden är väl förberedd innan start. Det har fått många människor runt mig att sucka tungt och himla med ögonen och tala om "men Lena, man kan inte förbereda för allt". Det begriper väl jag oxå att man inte kan, men jag kan ju iaf. försöka! ;o)

I min värld betyder det inte att hunden ska göra prickfria övningar, långt ifrån. Jag ska däremot veta att hunden har förutsättningar att orka hela tävlingen. Att hunden är van att jobba på och inte deppar ihop om nåt blir knasigt. Att jag har förberett hunden att jobba under lite press. Pratar då inte om press från mig utan från omgivning. Pressen kan vara i form av miljö, "konstiga" människor eller annat, som när huvudet är tröttigt, får ökad betydelse för liten hund.

Jag har ju förmånen att se många hundar i träning och förundras ibland (läs ganska ofta) över förarnas intresse för detaljer men inte för uthålligheten. Jag vill återigen poängtera att mitt sätt att se på det inte nödvändigtvis är det rätta, vill bara lyfta att vi ibland tänker olika.

I min träning är flashiga detaljer värdelösa om hunden inte orkar arbeta genom dem på tävling. Vilket, enligt min mening, en oerfaren hund kan ha svårt att orka. Jag gillar tänket att låta hunden få förståelse för vad hela momentet går ut på innan detaljträningen börjar. Visst, jag kör oxå kedjor med olika förstärkningspunkter men inte förräns helhetstänket i hunden är klart.
Självklart detaljpetar jag med, men inte förräns det andra är klart... Känns för mig mer naturligt att påpeka för mina hundar att "nu leker vi så här istället" eller - nu finns det ett mervärde i det här, när de redan är trygga på slutprodukten.
Tycker det är svårare att få hunden att tagga till å försöka klura ut vad fruntimmret (jag) menar om detaljbelöningen plötsligt får andra kriterier. Känns lättare att få med slaskbeteenden och dessutom frustration vilket ofta genererar i ljud... (uhhh, hemska tanke)

Hittar liksom inte förnuftet i att lägga massor av tid på petet innan jag vet om hunden är mottaglig för den typ av träning och kan dra nytta av den. Jag och mina hundar kanske mer ska kalla oss grovarbetare än finlirare...

Nu har jag tyckt mycket igen, men det är ju liksom fritt att läsa det eller helt enkelt låta bli :o)

Vore skoj om nån kan berätta varför ni tror att det är viktigt att kunna starta hunden tidigt!