lördag 29 juni 2013

Skärgårdscupen Lördag

Första dagens tävlande är över. Drog åter ett tidigt startnummer och vi gick som nummer 6.
Började med sitt i grupp och vi hade nästan bara kommit bakom tältet när domaren bröt momentet då en hund traskade fram till annan hund. När vi satte om, med två hundar mindre, la sig två av hundarna - men Sheger satt fint! 
Platsen var i annan ring och han la sig INTE på nån annans kommando!

Gjorde sen en superfin första ring med fritt följ, Z, inkallning och ruta. Fortsatte i nästa ring med en fin apporteringsdirigering där han tyvärr tog vägen över hindret på tillbakavägen... Annars var den knallfin!
 
Kastar sen apporten rakt åt he***te, fattar inte vad som hänt med mina kast... Sen ett fint sökarbete på pinnarna och en helt ok fjärr. 

Riktigt nöjd med tävlingen även att det blev nollor! En fin och lagom attityd med 
öppen skalle gör mig mycket glad!
Provar imorgon igen ;0) 

torsdag 20 juni 2013

TACK!

Grabbarna och jag är glada över att ha bästaste fodersponsoren!


Skönt med erfaret folk som vet vad som behövs och dessutom kan guida mig rätt för att mina hundar ska prestera på topp! 
TACK!!!

onsdag 19 juni 2013

Bilder från SM

Har tyvärr inte många bilder från SM. Glömde kameran så jag får skylla mig själv... 
Här är iaf några bilder som andra tagit, TACK!

Häxan surtant! >_< 
Tänk om den dagen kommer att man inte behöver ha ett sånt "grepp" om hundarna på tävlingsplanen. Då skulle förmodligen publiken villigt tro en när man säger att lydnad är skitfränt! När man ser den här bilden kan man ju som utomstående undra varför i hela friden jag håller på med det här...
Foto: Anna Jansson

Foto: Anna Jansson

Tajt säkert upptag, dutti grabb det!
Foto: Anna Jansson

Här är det Shegers fjärr som granskas av alla 6 domare på finaldagen. Det är alltså 12 personer + tävlingsledaren som står inpå hunden! 
Foto: Hanna Östman




måndag 17 juni 2013

Nia på SM!

Jag är stolt över vår prestation på SM, så stolt att jag inte ens skäms över att skriva det här! 
Stolt, stolt, STOLT!

Jag visste innan vi åkte att Sheger tränat på fint och han åter har en ganska hög lägsta nivå på sitt tävlande. Hans träningsplan verkade funka och han var glad, lagom, frimodig och kändes stark! 

Vid fredagen lottning av startnummer var det därför ett riktigt slag i magen å dra spiken... Har egentligen inget emot att gå ut först (finns ju liksom fördelar & nackdelar med allt). Vad som däremot störde mig enormt var att jag kände mig tvungen att ändra min plan för kvalet. Det är ingen hemlighet att det generellt ofta är svårt att få "bra" poäng med tidigt startnummer på mästerskap. Så här var det bara att lägga allt på ett kort - gå ut hårt och öka! ;0) 

Planen var från början att köra lite "safe", prioritera lugn, följsamhet och öppen skalle och hoppas att det skulle räcka till final. I en eventuell final skulle spjällen öppnas ordentligt för en utblåsning. 
Nu blev det liksom tvärt om, full satsning i kvalet då jag resonerade som så att det inte går att komma som "intetsägande" på startnummer ett och tro att det räcker poängmässigt. Säger inte att det nödvändigtvis är rätt tänkt, men det är mina tankar... 

I kvalet tycker jag vi får ta på oss ett varsitt misstag. Inslag på hindrets tillbakahopp och tyvärr ett ordentligt tramp på honom i fria följet som måste gjort vansinnigt ont... Sen är det en annan sak att vissa moment kunde göras bättre! Det är alltid en avvägningsfråga hur man ska prioritera med en hund som Sheger som tycker att meningen med livet är att ta sig framåt. Eftersom jag nu inte ansåg mig ha nåt val, så blev det muskler som prioriterades och då är det svårt att behålla tänket på noggrannhet i bl.a. fria följet och fjärren. Jag märkte redan på väg in på planen för första momentet att här kommer det att gå undan. Kul med så mycket applåder som startnummer ett och vi kan säga så här, det tycker Sheger oxå, märktes att han taggade lite extra! ;0) 

Efter hoppet försökte jag att lugna ner honom å tänka coolt, det var tyvärr ganska effektlöst..! Efter fjärren sa jag lite tyst: wow, bra hund - vilket resulterade i ett litet välriktat kärleksbett i magfläsket på tanten=mig! Efter det tror jag att jag höll tyst... 
Resten flöt på och jag tyckte han arbetade på bra. Efteråt märkte jag vilken urladdning det var, tror aldrig jag varit så taggad inför en tävling. Var verkligen allt eller inget som gällde! Tyckte det var en helt ok runda, därför blev jag först lite besviken när jag fick reda på poängen 268,5p. Tänkte lite fula tankar å sen var jag mest fokuserad på att det kommer aldrig å räcka till final... Blev rent ut sagt görförvånad när jag, efter kvalet var klart, såg att vi hade den sjunde bästa rundan! Visserligen typ ett helt moment upp till ledaren, men ändå-sjunde bästa!

Var helt införstådd med att lördagens kval med öppna spjäll, skulle få konsekvenser för söndagens final. Tråkigt nog hade jag rätt! "Sheger - kan själv - Löfroth" visade upp sig i sitt esse... Han tyckte nog själv att han var världsbäst och att alla andra var fruktansvärt tröga. Först platsen i tröghet hade tydligen jag! Han tog det mesta i egna tassar och körde på. Fint läggande och uppsitt på platsen, om det bara hade varit hans tur... Petitesser tyckte Sheger, jag ska ju göra det, så jag gör det nu, bra va nu var jag snabb >_<
Det betydde att vi efter gruppmomenten, då vi även hade poängavdrag även på sittandet, hade halkat ner till sista plats... Ja ja, vad är väl en bal på slottet???

Tyckte sen att han var hygglig nog å lyssna på vad nästa moment var och jag är toknöjd med rutan, apporteringsdirigeringen och hoppapport. På vittringen hände det jag registrerat kan hända med pinnar i cirkel. Han tappar pinnen på tillbakavägen. Har en teori om att när den första pinnen han kommer i kontakt med är rätt och han är duktig och plockar den kommer det nån typ av stresspåslag som gör att han när pinnen läggs rätt i munnen släpps... Det har mig veterligen aldrig hänt med pinnar på rad, troligen eftersom han är lärd att börja med pinnen längst ut och det är aldrig rätt på tävling eftersom den inte får ligga ytterst på tävling. Tro mig jag har försökt få fram samma på träning men det kommer fram för sällan. Troligtvis är det Shegers "tävlingsnerv" vara duktig och skynda sig, som ger sig tillkänna... Fjärren blev det som befarat för mycket muskeltänk i, inte ett dugg förvånad! 

Så kom det fria följet. Där tappade jag honom redan på första rakan! Plötsligt skulle han svänga höger medans jag gick rakt fram... Sen hade han en helt egen idé om vad som sades och han tyckte jag var den absolut sopigaste partner man kunde ha. Han körde helt själv, i stegförflyttningarna får jag va tacksam att han ändå chansade åt någorlunda rätt håll... TOKHUND! 

Samlade sig något till Z, men bara lite... Inkallningen satsade han som bara den på! Synd bara att han dagen till ära prioriterade fart och inte stoppen... Var troligen den sämsta inkallningen vi haft sen jag bytte system. Hann tänka när han närmade sig första markeringen - han kommer aldrig å stanna - det gjorde han, men det var på håret! 
För att beskriva känslan så var det som att befinna sig bredvid ett kärnkraftverk. En felandning från min sida och han exploderar! Vågade inte ens lägga ner honom efter färdig runda å gå å tacka domarna. Här gällde det å ta sig av plan i ett stycke! 

Fick en fråga efter tävlingen om jag var tvungen å se så sur ut på plan? Förstår naturligtvis att det ser roligare ut om man kan gå å le och vara uppmuntrande till hunden. För att förklara det "sura" uttrycket så är det för att min hund tycker att det är tillräckligt roligt ändå! Han behöver inte uppmuntras eller ges mer självförtroende på tävlingsplan, lydnad är det fränaste han vet (efter vallning) och han gör det gladeligen om och om igen. En leende och uppmuntrande Löfroth uppe på det resulterar i en hund som överhuvudtaget inte lyssnar och endast anser att det är fritt fram för egna tankar... 

Tack till alla för hållna tummar, hejarop, lyckönskningar och gratulationer - ni är bäst!



fredag 7 juni 2013

Bra och dåligt, - som vanligt alltså...

Veckan som gått har varit innehållsrik med både bra och mindre bra saker.
De mindre bra handlar om tråkigheter där vissa människor vänder sånt man säger till att endast bli negativt och dessutom låta det få en helt annan betydelse... Har de senaste dagarna fått höra om "saker jag sagt" så jag nästan är förvånad att mina egna öron inte trillat av...

Till de mindre bra sakerna hör oxå att Bosse i måndags hade ett epilepsiliknande anfall, stackars lilla Bosse... Det i sin tur genererade (naturligtvis) i ett akutbesök på veterinärkliniken. Alla prover som togs var bra så jag fick liksom åka därifrån med ett "anfall" är inget anfall vilket känns sisådär...
Morgonen efter hörde jag några konstiga ljud från ett annat rum, rusar dit och möts av en Bosse som förskräckt tittat på mig typ vad har jag gjort nu..? Känner att det kommer inte vara lätt att släppa det här och nu tror jag det värsta precis hela tiden.

Det är egentligen intressant hur problem har en tendens att dyka upp med riktigt dålig timing. För mig verkar det finnas ett system i att de dyker upp när det är nån lite större lydnadstävling i sikte. Jag ska tydligen inte kunna ha en lyckad planerad uppladdning i lugn och ro, utan det ska hela tiden vara nåt som stör. Kanske det är så att mästerskap/större tävlingar inte direkt är menat för Sheger och mig?

Har varit lite småtjafs innan men slog till med full kraft innan förra årets VM i Österrike. Två veckor innan avresa blev jag uppsagd från dåvarande jobb. Försökte verkligen att fokusera, men ibland drog tankarna iväg...

Veckan innan förra årets SM tyckte jag mig känna att Sheger inte var helt i form och drog slutsatsen, i samråd med andra, att det var nog en svacka efter VM, hemresan utan träning osv. Tråkigt nog hade jag rätt och det visade sig sen direkt efter SM att han var så pass dålig att jag faktiskt höll på att mista honom. Fy vilken jobbig vecka det blev!

Inför förra årets rankingtävling i Kungsör var han ännu inte friskförklarad från veterinärt håll och där var vi alltså inte med. Nästa rankingtävling i Forserum var vi med på, men hade i princip inte tränat alls, vilket oxå syntes... Det har förresten tagit nästan ett år att "få tillbaks" honom i den kondition han var i innan han blev sjuk. Visst han har kunnat gå ut och dundra på i nån enstaka tävling på vanligt "Shegervis", men jag har märkt att det tagit på honom och han som förut haft suverän återhämtning behövde flera dagars "recovery".

Det är först nu i april/maj-13, jag med handen på hjärtat kan säga "he's back"! Då menar jag i återhämtning, nu är han som han var innan. Det har alltså nästan tagit ett helt år med långsamt skyndande. Man lyckades aldrig finna ut varför han blev sjuk, mer än att det förmodligen skedde under VM. Så mer än det lär jag aldrig få veta...

Årets rankingtävlingar i Kungsör och Malmö gick både bra och dåligt... Tråkiga träningsförhållanden med kallt, snö och halka och ingen "ordentlig" träning inför. I Kungsör gjorde han en kanonrunda och jag tillsammans med resten av åskådarna blev riktigt förvånade när vi blev dömda en nolla på ett moment... Men att han gjorde en fin stabil runda, det kan ingen ta ifrån honom!

I Malmö hade han tydligen funnit "the love of his life" då han bara var intresserad av löptik som måste varit innan i ringen. Har tränat både innan och efter med löptikar och han bryr sig inte, men då har ju tydligen inte HON varit där... Jaja, shit happens!

Nu inför årets SM så får Bosse EP-liknande anfall. Ja det är med största sannorlikhet inte över än, det är ju en hel vecka kvar till tävling. Det hinner säkert dimpa ner ett par störningar till...

Sheger har iaf. tränat på enligt planen och igår tränade vi tillsammans med Diana och Lillemor. Trots att det är riktigt varmt trycker han på och jag är efter våra förutsättningar riktigt nöjd med den genomköraren. Det vi lagt fokus på funkade enligt mig riktigt fint. Nu ska jag tjofsa sista veckan med några övningar, så får vi se hur långt vi hinner.

Glädjer mig iaf. till SM och hoppas så innerligt att vi oansett resultat, kan få visa upp vad han faktiskt kan, min älskade "lilla" hund!


söndag 2 juni 2013

Jobbhelg

Den här helgen har det varit jobb bägge dagarna. 

I lördags på "hemmaplan" med en kurs för lkl3 och elithundar. Jag tycker det är så otroligt fränt när arbetet om att tillföra mer attityd på hundarna ger resultat. Nu börjar hundarna ta i och anstränga sig riktigt ordentligt! Alla hundarna är duktiga med ordentligt utvecklingspotensial. 

Idag hade jag en endagarskurs i tävlingslydnad på Kumla BK. Några kända ansikten men halva gruppen var okänd för mig. Trevliga ekipage som vi snart kommer att få se mer av på tävlingsbanan!
Alla vädersajter hade hotat med ruskväder och 25mm regn på dagen. Tur att de hade fel, igen... 
Vi fick en regnskur, men det var först efter halv fyra. Tack vädret! 

Den egna träningen hamnar lite i "stå" just nu. Hade planlagt att köra genom Sheger med kommendering idag efter kursen. Nu blev det inte så, för när jag var klar hade hjälpen försvunnit. Synd för hade jag vetat det hade jag kört genom honom själv på morgonen ist... 

Vi ska mata på med träning vardagarna den här veckan för det blir inte så mycket träning kommande helg. Sen är det bara några dagar kvar till SM som jag verkligen ser fram emot tokmycket. Vill så gärna få visa upp en pigg, fräsch och frisk hund. Just ser det ut som jag har möjlighet till det för han har tränat på bra och av förra årets tråkigheter märker jag inget.

Sheger i ensamma "gruppmoment", en vanlig syn...