He's baaaaack!

Idag har Sheger & jag tävlat i Mariestad och det var med en spänd förväntan jag lämnade Sheger i sitt i grupp...
Känslan när tiden var ute och jag kom fram å såg att han fortfarande satt var skön. Det var segern för dagen!

Vi hade startnr. 4 så sen blev det lite väntan. Jag märkte direkt att jag idag skulle få hålla honom ganska kort annars skulle han köra sitt eget race...

Jag är nu otroligt nöjd med min taktik som höll och inte minst min hund! Han var i hand nästan hela vägen. Bra koncentration, bra tryck OCH noggrann. Tappade honom precis vid fjärren och den blev allt annat än bra. Men i det stora hela så var det sju moment längre än förra tävlingen ;0)

Efter den katastrofala fjärren landade vi på 288,5p. Nu har han verkligen visat mig att han orkar och som vanligt jobbar han bäst under lite press.

Extra glad blev jag över Lillemor's kommentar: "jag har aldrig sett honom gå ett så bra fritt följ på tävling".

Grattis till Diana och Lillemor som knep första och andra platsen. Diana hade oxå uppvisning med Dio i Lkl2 - snyggt!!!

Mållös träning och ptrooo...

Har den senaste tiden tränat på med Sheger ganska flitigt om än aningens mållöst...
Har inget sånt där jättemål framför mig i hans träning just nu. Han har tränat på helt ok och jag har även vågat pressa på ganska bra utan att märka nåt konstigt med honom. Han har dessutom suttit på alla "sitt i grupp" vi gjort sen Forserum. Har inte ändrat på nåt i den träningen utan hoppas fortfarande att det bara var olycksfall i arbete >_<
Ny tävling på söndag, då får jag se om han sitter stadigt eller om vi fått ett problem...

Vi har haft en del "diskussioner" om hur saker ska göras på träning och nu verkar vi ha hittat vägen tillbaka till oss igen. Vi har fortfarande lite att fila på för att vara tillbaka i den form han var innan sin sjukdom. Nu är det inte nåt mål i sig, att komma dit nu, utan egentligen mer som jämförelse.

Vi har ett par tävlingar kvar i år och jag hoppas jag kan ha honom "i hand" och gå ut på plan å bara ha jäkligt skoj utan att släppa fram "Sheger kan själv Löfroth"... Svårt och en riktig balansgång! Gör jag träningen för klurig så finns chans för att han blir för taggad. Gör jag den för enkel riskerar jag att han blir nonchalant. Han fungerar absolut bäst då han får ha ett litet frågetecken bakom ena örat...

Bosse har sista tiden fått mer träningstid. Tycker han svarat riktigt bra på vår träning och nu har jag dragit slutsatsen att han har mer än nog av självförtroende... Nu tror jag att han har funnit den röda tråden i både träning och momenten. Börjar komma tendenser att han oxå "kan själv". Vilket just nu nästan konstant resulterar i tjuvstarter eller egenhändigt tagna beslut om att komma snabbt till avslut.

Från att han i början av sin träning ha varit en ganska långsam hund, har han nu mer än nog fart. Han trycker på utan in i hel**te. Detta trots att jag inte jobbat en enda gång med att öka farten. Nu önskar jag att han kunde ta det lite lugnare! Ser ibland tendens till att benen springer utan att hjärnan är helt påkopplad...
Behöver snart börja "paketera om" i hans tänk, men eftersom han inte ska tävla nåt mer i år ska han få hålls en stund till ;0)

Landslagsläger OCH Talangläger

Jag är så stolt över mina båda grabbar som har blivit inbjudna på varsitt träningsläger!
Sheger ska på landslagsläger i oktober och Bosse på talangläger i november. Det bästa är att jag får åka med dem! ;0)

Känns som jag verkligen behöver lite fräsch input. Jag har i princip tränat själv hela sommaren. Inte alls så kul faktiskt... Tur att man har fantasi nog, å är tillräckligt modig för att krångla till träningen ändå. Nu tänker jag mest på Bosse, eftersom Sheger varit konvalescent stora delar av sommaren.

Jag har ju haft förmånen att tidigare vara med Sheger på både talang och landslagsläger. Det är så givande att få lyssna på andras tankar och funderingar. Träffa alla duktiga hundar och förare i ej tävlingsituation är oxå trevligt. Ser verkligen fram emot höstens resor till Grängesberg/Smedjebacken.

Dessutom ger det mig en riktig spark i baken att träna på. Ska försöka ge den blygsamt och mycket sporadiskt tränade Bosse lite mer träningstid. Sheger och jag hade ett alldeles så litet styrelsemöte ang. hur vi gör när vi tränar häromdagen och sen har det mesta funkat bättre, även det fria följet..!

GRATTIS & LYCKA TILL!

Vi önskar alla som får åka till Finland på Nordiska Mästerskapen grattis till uttagningen och ett stort lycka till!

 - GO AND GET THEM! -

Sheger 15/9

Förväntan, förtvivlan, frustration och tårar

Med de orden vill jag beskriva dagens rankingtävling. Som orden antyder har dagen för mig varit väldigt känslosam!

Det började med en liten spännande förväntan i morse, det var ju ändå tävlingsdag!
Eftersom vi inte, efter Sheger's sjukdom, hunnit träna på ordentligt ska jag erkänna att jag inte hade några förhoppningar om stora prestationer eller framgångssagor. Sheger blev ju fullt friskförklarad för bara drygt en vecka sen. Månader av uppehåll och endast lite enkel träning ska inte kunna ge ära och berömmelse! För oss var tävlingen mer av karaktär "att visa intresse"- vi ska tillbaka i "gammal" form, men tiden har inte räckt till, vi är är inte där än!

Jag hade alltså ett ganska avslappnat sätt att se på dagens uppgift och såg heller inte direkt några fällor för oss i programmet.

Dagens första moment gick bra, platsen gav full pott. Iväg till nästa ring och sittande i grupp. När tiden var ute och vi fick gå fram på linje så hade Sheger lagt sig!
I det ögonblicket då jag upptäckte det blev jag livrädd. Inte för att han felat i ett moment, utan för att det var exakt det som hände då jag upptäckte att han inte mådde bra och var sjuk. Otroligt vad många tankar jag hann att tänka innan tävlingsledaren sa moment slut, det kändes som en hel evighet! Jag blev helt yr i skallen och helt vimmelkantig...
Direkt kom tankarna: mår han inte bra trots fina svar på de sista blodproverna? Han är sjuk i alla fall, det är nåt som vi missat!!!
Jag klarade sen inte av att släppa de tankarna utan allt jag gjorde, innan vi skulle in på tävlingsplanen och även under tävlingen - var å kolla om han gjorde nåt konstigt. Jag blev riktigt tveksam och i Sheger's ögon troligen oxå helt värdelös å ha hjälp av i momenten.

Han tog efterhand saken i egna tassar och knyckte taktpinnen lagom till det fria följet... De två andra momenten innan hade vi startat med lite oförtjänta nior i bägge. (det var många höga siffror i betygsblocken i dag)
Mindre fint var det när han milt sagt försöker krossa apportbocken efter dirigeringen precis som han sätter ner sig, med ett påklistrat belåtet ansiktsuttryck. Jag både hörde och såg... Där borde jag naturligtvis ha styrt upp det hela, men jag letade bara efter utmattningstecken, andra signaler eller nåt som kunde tyda på att han inte mådde bra.

Det fria följet startade med en språngmarsch och grabben laddade på... Tillslut hade han hittat nån egenvald position långt fram till vänster och traskade på med en fin huvudböj mot mitt högra ben. Herregud lilla hund, så var det läääänge sen vi gick! Idag var det tydligen så han tyckte att ett fritt följ skulle levereras... Viktiga ingredienser var fart, tryck, stampning och en otakt i benisättningarna även med vissa inslag av olika långa skutt. Han brukar aldrig vara i min synvinkel i ff, men idag såg jag honom hela tiden... Han såg egentligen varken trött eller sjuk ut, men det registrerade jag inte då utan mer - hjälp, han orkar inte gå där han ska va! Tror jag vaknade upp lite vid en vändning med halt då han plötsligt satt halvt framför mig... Inte gjorde han nån ansats till å rätta in sig heller. Tyckte mest han så ut som - varför i hela friden står du där, när jag sitter här? Ja, ni kan ju tänka er själva. Helt otroligt att vi överhuvudtaget fick nåt poäng på momentet.

Vidare till nästa ring som startade med hoppapport. Där bjöd han på ett ganska kraftigt islag, i mig... Fortfarande med ett lite fjolligt uttryck.

På fjärrdirigeringen flyttade han sig konstant framåt med samma glada uppsyn. Jag som fortfarande befinner mig i mitt förvirrande tillstånd tycker nästan synd om honom som inte "orkar" göra sina rörelser rätt...

Inkallningen kom sen, bra ställande men tycker väl han kunde lagt sig något fortare. Återigen ett kraftigt islag i mig och nu även med den ena tassen stadigt placerad uppe på min vänstra sko - och samma fåniga uttryck...

Äntligen fick han springa till sin älskade ruta och det gjorde han riktigt snyggt och det betalade sig med vår andra och sista 10p.

Sista momentet var vittring och den gjorde han i mina ögon fint. Ett omtag på vägen in så jag är nöjd om än oenig med domaren som har skrivit och dömt - tuggar...

När jag friar ut för att gå av planen ser jag för första gången att han inte alls är trött/ledsen eller nåt annat heller för den delen.
Han beter sig precis som vanligt, kanske lite fräckare till och med! När det plötsligt går upp för mig ramlar liksom alla känslorna över mig och jag börjar störtgråta. Ni vet så där att det bara forsar tårar fast man inte är ledsen. Det gick inte att stoppa dem heller, tydligen en viss mängd som ska ut! Det tog ett tag innan jag kunde samla ihop mig och under tiden hade naturligtvis Sheger lyckats tömma mina fickor på godis som den sanna karamellkung han är...
Nu har iaf. flera som vet hur Sheger såg ut innan sjukdomen, talat om att han inte ser det minsta sjuk ut. Jag får försöka lyssna på dem ist. för att smyga runt å leta felbeteenden.

Visst kan jag tycka att det är tråkigt att vi inte har fått med oss ett enda rankingpoäng efter tävlingen i Malmö i våras.
Det är egentligen inte så konstigt. På SM var han bevisligen sjuk.
Inför rankingen i Kungsör saknade han det sista återbesöket hos veterinären för kontroll,- då valde jag att stryka honom.
Inför dagens tävling i Forserum har han precis börjat träna igen. Trist bara att de två sista tävlingarna kom så tätt inpå varandra. Om man har sån otur att nåt hänt med hunden är ju stor risk att man missar bägge tävlingarna, eller iaf. inte kan prestera på topp.

När jag nu hunnit få några timmars distans till vår prestation så inser jag att förutom nollan på sitt i grupp så tappar vi fasligt med poäng på alla ingångar. Tänker från och med idag återgå till att inte släppa genom en enda feltanke, oansett hur gullig han ser ut >_<
Dessutom ska vi åter "ta tag" i vårt evighetsprojekt, det fria följet. Vi har ganska många mils traskande å ta igen på den fronten.

Vi är anmälda till två tävlingar till i år och gissa vem som tänker komma med en hund med rätt attityd och inte ska ha ett enda islag i föraren - jo jag!

Grattis till dagens pallplatser och alla er som gjorde fina rundor!
Tack till Forserum BK för fint arrangemang och fantastisk gästfrihet, härliga människor!

Fridens liljor!

Ringrostig, hur & när ska jag göra vad..?

Det tål å tänkas på. Jag syftar på när jag tränar med hundarna.
Det har de senaste dagarna kommit flera tillfällen då jag inte helt kommer ihåg vad jag har för olika retningar på grabbarna. De är så pass olika att det skiljer jättemycket. Blir inte så göra bra med fel sak på fel hund...

Det är så pass länge sen jag körde mycket träning med Sheger, så jag måste numer tänka där jag bara gjorde förut... Ganska svårt! Har dessutom tappat lite av känslan för hur långa stoppsträckor han behöver på olika saker, jag hamnar liksom på efterkälken hela tiden >_<

Det är just nu en sabla tur att han vet vad han ska göra och jämt bara har ett öra åt mitt håll å sköter resten själv.
Har registrerat ett par tillfällen då han tittar lite konstigt, liksom menande på mig - och just då har jag varit väldans glad att han inte kan prata...

Igår körde vi på lite träning och tror jag plöjde genom alla elitövningarna ett par gånger med bägge hundarna.

Idag tar vi igen oss, det blåser småspik och har regnat nästan hela dagen.

Vi har traskat en prommis och Sheger har gått lite ff och en hoppapport, that's it. Bosse har kört ett "tänka pass". Han har av nån märklig anledning (?) fått dåligt stopp och placering i rutan. Idag körde jag pyttesmå rutor på fullt avstånd och full fart. Han var tvungen å placera sig rätt för å få bollen. Tog ett tag sen hade han tänkt till! Han är liksom Sheger mycket dirigeringsbar både vid koner och i rutan. Det känns bra!

Jag behöver fundera på varför mina hundar har ganska dåliga stopp i vänster rutskick, men bra i höger. Förmodligen nåt jag har slarvat med...

Resten av dagen ska vi bara mysa så återstår det att se om jag kommer ihåg vad jag behöver göra i morgon på tävlingen..!

Redan åkt...

I förmiddags tog jag med mig killarna, kopplade på 46'an och fartade iväg till platsen för nästa tävling. Kanske i tidigaste laget, men klubben ställde upp med ström och nyckel till stugan. Hyggligt!!!
Kan ju liksom lika gärna förbereda oss för tävling här som hemma. Dessutom har Bosse väldigt nyttigt av å komma iväg å träna på olika platser. Körde bara fel en enda gång på vägen hit, det borde i sig vara rekord av nåt slag!

Väl framme så hann jag precis ställa upp vagnen och lufta hundarna innan det började ösregna. Blev lite slappa i vagnen först.
När det slutat regna sken det upp till riktigt trevligt väder, varmt å sol.

Bägge grabbarna har ikväll tränat på övergång från fullt öppna spjäll till koncentrerat fotgående. Svårt som attan... Det är liksom ingen barnlek å få dem till å skifta funktion från kamp/ muskler/fart till mjuka fina föriga, lugna tankar i fotgående...

Appellplanen var ganska knögglig å gå på och jag får tyvärr problem direkt. Har inte full styrsel över det ena benet och känner inte att jag trampar fel några gånger, vilket gör att jag nu har ett svullet knä som jag har problem å räta ut... Att det i tillägg känns som jag har tandvärk i det gör att jag inte glömmer bort det i första taget!
Är definitivt inte helt överens med mitt vänstra knä. Det är ännu mer ostyrligt än vanligt och jag har även tappat känseln på utsidan av knät.
Det är nåt som är vajsing, hoppas bara skruvarna sitter där de ska. Orkar inte börja om med dessa förbaskade knän en gång till. Fyra operationer får räcka!

Nu lite surfing sen är det nog natta. Don't let the bedbugs bite!

Nervös x 2...

För en vecka sen var Sheger å jag i Katrineholm å tävlade. Det var första tävlingen efter hans sjukdom. Brukar inte ens vara pirrig inför tävling men nu var jag istället sket nervös innan vi kom fram, läskig känsla!
Jag har varit så rädd för att tävlingen på SM, som det i efterhand visade sig att var riktigt sjuk på, på nåt vis hade "satt" sig i huvudet på honom.
Var helt inställd att om jag märker minsta lilla konstighet kliver vi av direkt!
Nu behövdes inte det för han kändes fin och ganska lagom rakt igenom. Visst, lite ringrostigt var det, men det löste vi tillsammans! Sheger "kan själv" Löfroth glimtade oxå fram ibland ;0)

Det bästa var iaf. när vi var klara så studsar han i fyrsprång av plan, då blev det lite vått i mattes ögonvrå!
Han var på gott humör, lite skojfrisk och nöjd med sin insats!

I onsdags var det dags för återbesök hos veterinären med nya blodprov. I väntan på dem var det dags å bli nervös igen...
Sheger var inte heller så nöjd över å sitta å vänta inne på undersöksrummet. Han hoppade upp bakom mig i stolen å satt där ända fram tills personalen kommit och jag ber honom å gå ner... Tydligen bra å ta skydd bakom mig!
Det visade sig att hans värden nu låg inom det normala och då är han äntligen friskförklarad :0)

Nu kan vi träna på igen och sakta men säkert försöka förbättra ork och koncentration. För på det stadiet fattas det av naturliga skäl ganska mycket!

Har anmält oss till några tävlingar framöver. Nästa start blir på landslagets rankingtävling i Forserum. Har varit osäker på om vi skulle kunna starta, men har nu bestämt att vi gör ett försök!

Bosse tränar på men för honom är det inte nån planerad start i sikte än. Vill få igång Sheger fullt först. Lilla Bosse får åter stå tillbaka för "storebror"...