Egna tankar om detaljer, helhet, fel och självförtroende

Har förmodligen för lite att göra eftersom jag har tid till å låta tankarna snurra iväg... Det är fortfarande stilla på jobbfronten. Bollar lite med mig själv om olika lösningar. :0)
Känner att jag inte är helt redo att släppa hunderiet än. Har lite idéer men de har precis nått första raden i planeringsstadiet... Nog om det!

Funderar lite på om det i dagens läge är svårare än någonsin att vara nybörjare inom hunderiet?
Behöver man numera som nybörjare ha minst en ordbok och gärna nån psykologiutbildning för å kunna träna hund? Slås ofta över vad modernt det är med "fina" fackuttryck även inom hundträning.

Tror inte en enda sekund att jag är en sämre kompanjon och lärare till min hund i träningen bara för att jag undviker termer och inte använder en massa flashiga ord...

Bara för att jag inte använder dem i mitt dagliga tal behöver det ju inte betyda att jag inte är en kompetent tränare eller inte vet vad de betyder... Man kan ju även vända på det och påstå att bara för att man kan alla fackuttryck behöver man inte på nåt vis vara en bra lärare för sin hund, eller för andras hundar...

Jag har varit runt och tittat lite på lydnadstävlingar sista tiden. Har sett många bra hundar men även de som (i mitt tycke) kunde haft mer självförtroende. Tycker det är trist å se hundar som är lite ängsliga för att de ska göra fel, liksom hundar som efter avslutat moment tappar sugen när den förväntade belöningen inte dyker upp.

Vems ansvar är det egentligen att det blir rätt när mina hundar jobbar?
Självklart är det mitt jobb å se till att hunden under rätt förutsättningar har lärt sig sitt jobb. Men när hunden hittat "den röda tråden" tycker jag det känns rätt att utmana hunden att koncentrera sig på kommande uppgift.

Hunden får själv vara med å ta ansvar för övningarna/jobbet. Tycker det är allt för skört uppbyggt om hunden inte kan jobba för att föraren "glömmer" flörta, använda mimik, kropp eller annat. Absolut bra hjälpmedel, men i min röriga värld kan det inte stå och falla med det!
Vill och behöver verkligen att mina hundar ska fortsätta jobba även om jag glömmer blinka där jag "borde" blinka... Vill och kräver (usch, fult ord) oxå att de ska fortsätta jobba även om det blir fel. Går efter måttot "har vi knövlat till det, får vi knövla oss ur det". När jag tänker efter så har nog min "knövelträning" räddat mig många gånger!

Hundarna lär sig oftast att vara någorlunda öppna i skallen och blir inte ett dugg förvånade den dagen jag/TL/omständigheter gör att saker ser lite annorlunda ut. Inbillar mig att de mest registrerar - jaha, är det en sån här dag - kavlar upp ärmarna och försöker hjälpa mig. ;0)

I min träning går det inte komma springandes tillbaka å säga "det blev fel, låt mig prova igen". Vi jobbar tills jag säger att det är klart! Tydligen tufft enligt en del, men jag tycker det har funkat på alla mina hundar, även inom olika områden - så jag tänker i alla fall fortsätta med det! Kom ihåg att jag nu inte pratar om nyinlärning utan mängd/helhetsträning.

Tycker det är lite ledsamt att vi gärna fastnar i detaljträsket istället för att lära hunden att borra ner huvudet å bara jobba på. Det kvittar liksom hur fina detaljer vi har lärt hunden, om de är för svåra att genomföra i alla lägen?

Märker att jag har får svårare och svårare att uppskatta när jag ser hundar med fina detaljer på tävling/träning. Inte alltid, men ofta, byts så småningom hundens fina tänk ut mot frustration, ökad aktivitetsnivå och (gud förbjude) ljud... Njuter gör jag däremot när jag ser en hund sälja sig dyrt och verkligen jobba "ända in i kaklet".

Tror våra hundar behöver mycket mer helhetsträning än det vi generellt ger dem. Den typen av träning upplevs tyvärr ofta som jobbig. Kanske mest av föraren eftersom hunden ofta i början kan få problem med minskad motivation och ganska trött skalle, vilket oxå ofta i början kan ge ganska hög felprocent... Ibland får hunden (och föraren) oxå minskat självförtroende eftersom det ibland blir fel, belöningarna uteblir eller iaf. inte duggar så tätt...

Själv tycker jag inte alls det är "farligt" när det blir fel under träning. Det är däremot kunskap/information för både hunden och mig över vad som funkar och inte. Vill att min träning ska vara så svart/vit som möjligt då jag inbillar mig att det är lättast för hunden att slippa gissa sig till lösningar. Jag är inte det minsta rädd för att säga till mina grabbar om jag ser att de tänker fel eller befinner sig i fel funktion under ett jobb.

Jag anser att ett "nej" endast är information och behöver absolut inte vara mer jobbigt för hunden än tex utebliven belöning eller avbruten träning... Det viktigaste är ändå att det ska va kul både för hund och förare att träna.

Kom ihåg att det här bara är mina alldeles egna tankar. Om det finns nån som orkat läsa ända till slutet så tackar jag för uppmärksamheten!