Tro förbövelen inte att du har nåt...

Efter noga planerande var det igår dax att "ta tag" i träningen igen.
Har de senaste dagarna verkligen sett fram mot att träna på, men har lugnat mig för jag vill se vad som händer med Shegers träningstänk efter ledighet.

Min känsla när vi ställde upp på plan var - äntligen. Lyckoruset byttes redan efter några starter till - what the f...

Nog för att lydnad är färskvara, men det här var löjligt. Kvar av vår nyfunna position och hans fina koncentration fanns nada! Han ångade på som en lycklig flåsandes betongsugga, gahhhh... Försökte under några minuter att få honom "hitta tillbaka", men det funkade inte!

Mer eller mindre desperat tog jag paus, satte mig med huvudet i händerna och försökte känna vad det var som var fel. Kan ärligt erkänna att tårarna inte var långt borta...

Efter en stund tog jag mod till mig igen. Stegade ut på plan och började då på precis samma sätt som när jag beslutade att träna om vårt fria följ.
DET köpte han! Redan i första starten, älskade lilla omöjliga heta hund...
Jag har fått känna på det många gånger, men lyckas av nån förunderlig anledning förtränga att man inte kan ta en enda sekund "för given" i sin träning. Den dan man inbillar sig att man är på G att ha nåt bra, då har man släppt garden och har plötsligt ingenting.

Idag tänker jag träna två gånger, ett pass på förmiddan och ett pass före jobb. Tänker enbart träna fritt följ med Sheger på förmiddan. Bosse ska däremot få köra genom lkl2.

Utifrån förmiddagspasset ska sen eftermiddagspasset planeras.

Av gårdagens träning lärde mig Sheger återigen att om bara jag gör rätt så fixar han resten!
Mycket nyttig lärdom för mig att kunna lita på att jag faktiskt kan få honom att ändra tänk och fokus vad det gäller det fria följet. De andra momenten är jag från början betydligt tryggare i och jag skulle verkligen uppskatta om jag kunde bli det samma även i ff ;o)